Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
559
Laddningshylsa—Ladoga
560
Landskapsbild från finska sidan av Ladoga.
Laddningshylsa, se Laddning 1.
Ladduingskapacitet, Elektrostatisk
kapacitet el. endast Kapacitet, fys.,
se Elektricitet, sp. 562, och
Elektriska enheter.
Laddningsrum el. Krutkammare
kallas i ett eldvapen den för krutladdningen
avsedda, slätborrade delen av loppet (se K
a-n o n). Vid nyare pjäser, där laddningen
inne-slutes i en metallhylsa, benämnes motsv. del av
eldvapnet stundom hylsläge. G. af W-dt.
Laddram, en till modern gevärsammunition
använd stålskena, med vilken flera patroner
sammanhållas till ett patronknippe. Se bild
1 vid Enhetspatron. G. af W-dt
Laddstock el. L a d d s t a k e, en smal (cy
lindrisk el. konisk) stång av trä, järn. el.
fjäderstål, varmed krutladdning och kula
nedföras i pipan på ett handeldvapen för
fram-laddning. Till bakladdningsvapen nyttjas ej
1. utan en läskstång el. p 1 u n d e
r-stång för pipans rengöring. G. af W-dt.
Laddtyg, redskap för laddande, avfyrande
och rengöring av artilleripjäser. G. af W-dt.
Lade (fnord. Hladir), gammal norsk gård i
Strinda, 2 km ö. om Trondhjem, nära fjorden
och Nidälvens utlopp, 870—1028 säte för fem
generationer av jarlar i Tröndelagen, L a d
e-jarlarna (se Håkon, norska jarlar, 1—3,
Erik jarl, Sigurd Håkonssön och
Svein Håkonssön). Ett avgudatempel
där förstördes vid mitten av 990-talet av
Olof Tryggvesson. Från 1922 är gården säte
för Norges lærerhöiskole. O. A. ö.*
Lade, ö i Mindre Asien, mitt emot Miletos,
numera genom uppslamning från floden
Men-derez förbunden med fastlandet. Vid L. stod
494 f. Kr. ett sjöslag, då perserna slogo de
joniska grekernas flotta. A. M. A.*
Ladejarlarna, se L a d e (med hänvisningar).
Ladenburg [lä’donbork], Albert, tysk
kemist (1842—1911), prof, i kemi i Breslau 1889
—1909. Utom betydelsefulla vetenskapliga
undersökningar i organisk kemi publicerade
L. »Entwicklungsgeschichte der Chemie» (1869;
3:e uppl. 1902) och »Handwörterbuch der
Chemie» (13 bd, 1883—96). —• Hans son
Rudolf L., fysiker (f. 1882), är från 1924
medarbetare vid Kaiser-Wilhelmsinstitutet för
fysi
kalisk kemi, Berlin-Dahlem,
och prof, vid Berlins univ.
Han är en bemärkt forskare
inom atomfysiken. G. S-ck.
Ladesteder
(»lastageplat-ser»), i Norge vid havet
liggande, stadslika samhällen
(köpingar), som sakna
stads-privilegier. De fingo förr
endast utföra varor till
utländska hamnar, medan städerna
däremot hade rätt både att
lasta och lossa. Skillnaden
mellan städer (kjöpstæder) och
1. visar sig numera
huvudsaki. i vissa judiciella och
administrativa förhållanden
(bl. a. utse 1. stortingsmän
tills, m. kringliggande
landsbygd). O. A. ö.*
Ladiklje, El-L., Latakia,
fr. Lattaquié, huvudstad i
État des Alaouites, mellersta
Syrien, vid Medelhavet; 20.000 inv. (1924).
Hamn. Handel med Latakiatobak. I
omgivningen asfalt och petroleum. L. är forntidens
Laodikeia vid havet.
Ladlnska språket, se Rätoromanska
språket.
La’dislaus, konungar i Polen och Ungern,
se V 1 a d i s 1 a v.
Lado, ort vid Vita Nilen under 5° n. br.,
Engelsk-egyptiska Sudan, grundad av Gordon
och förr huvudort i egyptiska
Ekvatorialpro-vinserna. Var jämte ett stort kringliggande
område mellan Nilen och 30° ö. Igd,
distriktet Lado. utarrenderat till Kongostaten
(1894) men återföll till Sudan 1910 och ingår
nu i prov. Mongalla.
La’doga, fi. Laatokka, insjö (Europas
största) i n. v. Ryssland och s. ö. Finland;
18,004 kvkm. Mottager Volchov från limen,
Svir från Onega, Vuoksen från Saimavattnen
och avflyter genom Neva till Finska viken.
Nederbördsområde 276,164 kvkm; höjd ö. h.
5 m. Norra delen är ett genom förkastningar
nedsänkt område. Kusterna äro här (i n. och
n. v.) skurna av fjordliknande vikar, örika,
branta och höga, och utanför sänker sig
bottnen med branta stup ända till 250 m. I sjöns
mitt är djupet 40—80 m. Den utbreder sig
härifrån söderut över de ryska
sedimentformationerna, blir flack och grund med låga
kuster. Bland öar märkas Valamo och
Mant-sinsaari. L. stod under Litorinatiden över
Vuoksendalen i förbindelse med Finska viken.
Genom stegrad landhöjning i n. har
vattenmassan senare stjälpts över de låga
stränderna i s. I sjön kvarlever en sälart
(vikaren). Omgivningarna äro ödsliga. På
Fin-landssidan ligga städerna Keksholm,
Sorda-vala, på den ryska Novaja Ladoga och, vid
Nevas utlopp, Schlüsselburg. Vid Volchov,
ung. 10 km från Novaja L., ligger Staraja
Ladoga, tidigare en befäst förstad till Novgorod,
med många lämningar av befästningarna och
gamla kyrkor. Jfr Aldeigjuborg. —
Kanaler från Neva till Svir förmedla
förbindelsen över Onega till n. Rysslands inre
kanal- och flodnät. — Litt.: J. Ailio, »Die
geographische Entwicklung des Ladogasees»
(1915). A.B-n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
