Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
565
Læstadius—La Fayette, M. J. G. M.
566
tveit, »Den norske kirke i det nittende
aar-hundrede», II (1920). E. Nwn.
Læstadius, La r s Le v i, väckelsepredikant,
botanist (1800 10/i—61 21/ä). Blev student i
Uppsala 1820, prästvigdes 1825, förordnades
till vicepastor i Arjeplog och missionär i Pite
lappmark, utnämndes
s. å. till kyrkoherde i
Karesuando
(tillträdde 1826) samt fick
1849 transport till
Pa-jala. De första tjugu
präståren bragte icke
L. i någon djupare
kontakt med
försam-lingsborna. Men
sedan han genom en av
»nyläseriet» påverkad
lappflickas
vittnesbörd om Guds nåd i
Kristus förts fram till
ett religiöst genombrott, framträdde han
vintern 1845 som en väldig botpredikant, som
med sitt »skarpsaltade», stundom cyniska
bildspråk och sina skräckinjagande
helvetes-skildringar åstadkom en genomgripande och
hastigt växande väckelserörelse bland den
halvt förvildade lappmarksbefolkningen.
Väckelsens frukter visade sig främst i en inom
nykterhetsrörelsens historia enastående snabb
och allmän övergång från hejdlös dryckenskap
till absolut nykterhet men också i ökad
redbarhet och fridsamhet. Ett för alla
læsta-dianer (se d. o.) utmärkande drag blev också
den kulturfientlighet, åt vilken L., delvis
under inflytande av ett rousseauanskt färgat
natursvärmeri, givit drastiska uttryck redan
i sin 1843 tryckta pastoralavh. »Crapula
mundi». En god bild av L:s syn på kyrka och
samhällsliv ger den av honom 1852—54 utg.
Tidskriften Ens Ropandes Röst i öcknen; jfr
också L:s »Kyrkopostilla» (1900). Litt.: J. A.
Englund, »Lars Levi L.» (i Teol. Tidskr. 1874
—76; jfr uppsatser av flera förf, i årg. 1880
—82); O. Bergqvist, »Prosten Lars Levi
Læ-stadii kyrkopostilla» (i Kyrklig Tidskr. 1901);
Märta Edquist, »Lars Levi L.» (1922). Se
vidare Læ s t ad ia n e r. E. Nwn.
L. var framstående kännare av Lapplands
flora, stod i förbindelse med G. Wahlenberg
samt sände floristiska och växtgeografiska
meddelanden till Vet.-akad:s Handl. och
Botaniska Notiser. E-k N-d.
Læstädius, Petrus, lappmarksmissionär
(1802—41), bror till L. L. L. Blev 1820
student i Uppsala, prästvigdes 1825 i Härnösand,
avlade 1826 fil. kand.-examen jämte
dis-putationsprov för
magistergraden och blev
s. å. missionär i Pite
lappmark. Sedan L.
1831 avlagt
pastoralexamen och avgivit
ett vidlyftigt
betänkande om
undervisningsverket i
Lappmarken, blev han 1832
visitator i
lappmarks-församlingarna och
skolkollega i Piteå.
1836 utnämndes han
till kyrkoherde i Vi-
byggerå pastorat av Härnösands stift. Ett av
L. 1835 uppgjort förslag till anordning av de
kyrkliga förhållandena i Lappland blev
grunden till regi, för Ecklesiastikverket i
Lappmarken av 14 april 1846. I »Journal af
Petrus Læstadius, för första året af hans
tjenstgöring såsom missionaire i
Lappmarken» (1831; nya uppl., senast 1928) samt
»Fortsättning af Journalen öfver
missionsresor i Lappmarken, innefattande åren 1828
—1832» (1833) gav L. synnerligen åskådliga
och märgfulla skildringar av sin
missionärs-verksamhet, lapparnas seder och
nybyggarlivet i Lappmarken. L. utgav även »Tankar
om fattigdomen och fattigvården i Sverige»
(1840). Litt.: E. Curtelius, »Petrus
Læstadius» (1909). Jfr även »Svenska
litteraturens historia», red. av O. Sylwan, bd 2
(1923). E. M.R. (E.Nwn.)
Læsö, Kattegatts största ö, Hjörring amt,
Danmark, av L. rende skilt från n. Jylland
(20 km); 113 kvkm, 3,152 inv. (1925). öns
högsta punkt är Höjsande i n., 24 m. Endast
en mindre del, omkr. 3,000 har, är odlad,
varemot ljunghedar och flygsand upptaga
huvuddelen av L. På L. finnas 3 kyrkor. På v.
kusten Vesterö havn. Bland fyrarna kring
L. märkes Danmarks äldsta fyrskepp, L.
T r i n d e 1 (utsatt 1829), vid ett stengrund
på 1,5 m djup 14 km n. ö. om L.
Lætus, Julius Po m pon i u s (it.
namnform Giulio Pomponio Leto), italiensk
humanist (1425—98). Företrädde renässansens
längst gående svärmeri för antiken, vars anda
han sökte återuppliva genom instiftandet av
en klassisk akademi i Rom, där medlemmarna
togo antika namn och uteslutande sysslade
med antikstudier. L:s verk utgåvos 1521. Jfr
G. Voigt, »Die Wiederbelebung des klassischen
Altertums», del 2 (3:e uppl. 1893). O. W-n.
Lafargue [lafa’rg], Paul, fransk
socialistledare (1842—1911), svärson till K. Marx.
Deltog flitigt i den socialrevolutionära
rörelsen och var nära förbunden med Guesde (se
d. o.). L. författade åtskilliga politiska och
sociologiska skrifter, bl. a. »Le communisme
et 1’évolution économique» (1892).
La Fari’na, Giuseppe, italiensk
historiker och politiker (1815—63). Var född på
Sicilien och tog verksam del i Italiens
frihets- och enhetssträvanden under mitten av
1800-talet, bl. a. i upproret på Sicilien 1848,
som ordf, i italienska nationalföreningen och
som publicist. L. sammanförde 1859 Cavour
och Garibaldi men misslyckades vid sitt
försök att efter Garibaldis tåg omedelbart förena
Sicilien med konungariket Sardinien. L. skrev
bl. a. »Storia dTtalia» (7 bd, 1848—53) och
»Storia dTtalia dal 1815 al 1850» (6 bd, 1851).
Lafayette [lafeije’t], namn på ett tjugutal
städer i U. S. A. Mest betydande är Lafayette
i Indiana, vid Wabash river; 22,486 inv.
(1920). Säte för ett statsuniversitet, Purdue
university, gr. 1874, med 3,914 stud. 1927.
La Fayette [la fajä’t], Marie Joseph
Gilbert Motier, markis d e L., fransk
militär och revolutionsman (1757—1834). L.
tillhörde en gammal förmögen adelssläkt och
var dragonkapten, då nordamerikanerna
började sitt frihetskrig. L. anmälde sig som
deltagare 1776 samt fick av kongressen juli
1777 generalmajors ställning. Han utmärkte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
