Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
571
Lafrensen—Lag
572
»Det lyckliga ögonblicket.» Gravyr av N. Delaunay
efter gouachemålning av N. Lafrensen d. y.
hem (se Botvid). L. var den gotländska
unggotikens mest betydande, nu till namnet
bekante konstnär i sitt fack, stenmästarens,
som innefattade arkitektens och
arkitekturskulptörens verksamhet. Hans byggnader,
t. ex. kyrkorna i Hellvi, vars korportal (se
Gotland, bild 24) han signerat med runor,
Etelhem (kor och långhus), Hejnum (kor och
långhus), Bro (kor) m. fl., ha vanl. i en sirlig
stil dekorerade portalomfattningar (jfr
Gotland, sp. 876). I Bunge kyrka finns en i
sten skulpterad fattigbössa av kolonntyp,
som signerats av L. E. L-k.
LaTrensen, N i c o 1 a s, d. ä., målare (1698
—1756). Efter utbildning i Stockholm till
fältskär började L. 1720 ägna sig åt
målarkonsten och utförde först porträtt i olja, t. ex.
Johan Stuur (Malmö museum). L:s
oljepor-trätt äro vanl. stela i uppställningen och
dunkla i koloriten. På 1730-talet började han
allt flitigare måla porträttminiatyrer. Dessa
äro ofta kopior av arbeten i olja, t. ex.
goua-cherna av Karl XII, som ansluta sig till D.
von Kraffts »Lundtyp». L. kopierade också
talrika kopparstick med bibliska och
mytologiska motiv samt utförde ett stort antal
miniatyrer efter porträtten på Gripsholm (nu
i Kungl. bibi.) samt miniatyrer efter bl. a.
G. Lundberg och L. Pasch d. ä. Bland hans
gouacher märkes främst självporträttet av L.
och hans fru. L. var en hederlig och
detaljkär ehuru föga betydande konstnär, som trol.
utbildat ett flertal lärjungar, däribland sonen
Nieolas L. d. y. (se d. o.). W. N-r.
LaTrensen, Nieolas, d. y., svensk-fransk
miniatyrist (1737—1807), son till N. L. d. ä.
Efter studier i faderns verkstad fortsatte L.
1762—69 sin utbildning i Paris.
Återkommen till Stockholm, blev han 1770
hovminia-tyrist och 1773 medlem av Konstakad. samt
fick flera beställningar för hovet, t. ex.
porträtt av Gustav III
och hertig Karl,
sedermera Karl XIII.
Bland övriga arbeten
från denna period
märkas
skådespelerskan des Roches
(Nationalmuseum) och
självporträtt
(Konstakad.). 1774 återvände
L. till Paris, där han
utförde miniatyrer i
F. Bouchers och P.-A.
Baudouins galanta
genre. Dessa arbeten
vunno stor popularitet samt graverades av J. F.
Janinet, N. Delaunay, G. Vidal o. a. 1791
begav sig L. undan revolutionens fasor åter
till Sverige, där han snart blev prof vid
Konstakad. Han utförde nu mest
porträttminiatyrer och gouacher med motiv ur
svenska historien. Talrika arbeten av L:s hand
finnas ännu bevarade, t. ex. i
Nationalmuseum, Östergötlands fornminnesförenings
museum (Linköping), Wallace collection (London),
Louvre (Paris) samt i ett flertal privata
sven-sika samlingar. Man beundrar hans arbeten för
deras behagfulla, veka, harmoniska kolorit.
Ehuru föga originell och banbrytande,
förtjänar L. uppmärksamhet såsom en alltigenom
kultiverad och tidstypisk representant för den
gustavianska epoken. Hans arbeten från
1790-talet stå ej på samma höga nivå som de
tidigare. Litt.: O. Levertin, »N. L. d. y. och
förbindelserna mellan svensk och fransk
målarkonst på 1700-talet» (1899; 2:a uppl. 1910);
K. Asplund, »Två gustavianska mästare» (1924
—25); P. Lespinasse, »Lavreince» (1928). —
Se bild på sp. 571 och bild 65 till artikeln
Bostad. W. N-r.
Lag (fsv. lagh, eg. »det lagda», av stammen
i lägga) nyttjas i en mängd olika
betydelser: varv, ordning, sällskap (vänners lag),
samling av arbetare, som gemensamt utföra
ett arbete; som idrottsterm en grupp, som
bildar en enhet för att idka en viss idrott
(t. ex. fotbollslag); även trupp (t. ex.
brottar-lag). Jfr Lagtävling.
Lag. 1. (Filos.) Olika betydelser av lag
(lat. lex) kunna urskiljas, a) Teoretisk
lag, speciellt naturlag, ett omdöme, som
utsäger en faktiskt föreliggande
regelbundenhet i sammanhanget mellan vissa
företeelser. Ang. exempel se nedan, 3. Genom en
egendomlig förväxling, icke blott hos
filosofiskt oskolade, fattas lag ofta som ett
tvång, som binder skeendet; skeendet är
»lagbundet». b) Praktisk lag,
sedelag, en allmängiltig sats, som, till
skillnad från föregående, icke utsäger vad som
är men vad som bör vara, en norm
sålunda för mänskligt handlande. Ex.: det
»kategoriska imperativet» (se K a n t). — c) Olika
åsikter råda om tankelagarna äro
lagar, som utsäga hur tänkandet under vissa
omständigheter förlöper (sålunda teoretiska
1.), om de äro praktiska L, utsägande hur
tänkandet i visist hänseende bör vara, el. om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
