Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
575
Lag—Laga fång
576
av »Svensk författningssamling», vari den
finnes införd, utkom av trycket (lag 1 juni
1894). En lag upphör åter att gälla, så
snart den kommer i strid med en senare lag
rörande samma ämne el. den uttryckligen
förklaras upphävd fr. o. m. viss tidpunkt,
ävensom därest den faktiskt upphör att tillämpas
och detta får opåtalt ske (desuetudo). Ny lag
har emellertid i regel icke tillbakaverkande
(retroaktiv) kraft, d. v. s. de
förhållanden, som uppstått under den äldre lagens
giltighetstid, förbli reglerade i enlighet med
denna, därest de en gång erhållit full
konkret rättsbestämdhet genom den äldre lagen.
Under övergångstiden mellan ny och gammal
lag måste ofta tillämpas särskilda normer för
de förhållanden, som börjat erhålla
rättsbestämdhet under den äldre lagen men icke
blivit av denna fullständigt bestämda. H. T-n.
3. (Fys.) Sambandet mellan av varandra
beroende fysikaliska storheters kvantitativa
el. kvalitativa förändringar. En kropp, som
uppvärmes, brukar i regel öka i volym.
Fenomenet innebär ingen allmän lagbundenhet, ty
ett isstycke, som smälter, minskar i volym,
likaså minskar smältvattnets volym intill
+ 4° C. Däremot sker såväl isens kontraktion
under smältningen som vattnets
volymförändring från 0° upp till högre temp. fullt
lagbun-det. En sådan lag kan uttryckas genom en
fysikalisk formel, vilken dock, all noggrannhet
till trots, blott har en begränsad giltighet, enär
den alltid beskriver ett idealiserat fall.
Emellertid kan en matematiskt formulerad
lag ofta beskriva verkligheten så noggrant, att
inga avvikelser med säkerhet kunna
experimentellt påvisas, t. ex. Boyle-Mariottes lag,
tillämpad på en måttlig mängd förtunnat
helium vid vanlig temp. Universellt giltiga
och absolut exakta naturlagar har man länge
ansett principerna om materiens och energiens
oförstörbarhet vara. Vissa fenomen tyda
emellertid på att först en kombination av dessa
båda satser ger en absolut exakt naturlag. —
Den teoretiska fysiken uppställer vissa
antaganden, hypoteser. På basis därav
utvecklas en teori, vanl. sammanfattad i
formuleringen av en lag, som beskriver el.
förklarar sambandet mellan olika företeelser och
ofta även förutsäger nya fenomen (jfr E
f-f e k t 4). Det tillkommer sedan den
experimentella fysiken att verifiera (pröva) 1. och
bestämma dess giltighetsområde, d. v. s. utröna
i vad mån avvikelser förekomma och huru
olika faktorer inverka på lagbundenheten.
Något bevis för riktigheten av de
fundamentala hypoteserna gives dock icke med
säkerhet, enär även andra förutsättningar vanl.
kunna tänkas, som leda till samma 1. —• De
flesta naturlagar äro att uppfatta som s a
n-nolikhetslagar, enär de beskriva det
skeende, som är mest sannolikt. Ofta träder
detta tydligt i dagen, om man låter ett
mycket litet avsnitt av rummet el. tiden begränsa
det område, inom vilket 1. studeras. Enl. de
vanliga gaslagarna (se Gas 1) beräknade
samhörande värden på tryck och temp. för en
gasmassa av blott omkr. 1 milliondels kbmm
volym gälla icke i varje ögonblick utan blott
som medelvärden under en längre tid. J. T.
4. (Teol.) »Lagen» står som uttryck för
gudsviljan, då denna framträder som
krä
vande och normerande, »evangelium», då den
betygar sig såsom den förbarmande och
förlåtande kärleken. Så ha de båda begreppen
urspr. präglats och ställts bredvid varandra
av Paulus. När denne i uttalanden sådana
som »Kristus är lagens ände» o. dyl.
antite-tiskt tillspetsar motsättningen mellan den
unga kristendomen och judendomen, innebär
detta närmast ett avvisande av den gamla
judiska tanken om lagen såsom frälsningsväg.
Men härmed har Paulus på samma gång bragt
det kristna grundmotivet till ett klart
uttryck: det kristna gudsförhållandet rymmes
icke inom rättsschemats kategorier, den
gudomliga kärleken bryter i Kristus igenom
rättsordningens ram, förlåter den syndiga
människan och upptager henne i sin
gemenskap. Detta betyder icke någon avprutning
av det gudomliga krav, som »lagen»
representerar, utan i stället en skärpning till det
yttersta. Såsom uttryck för detta radikalt
fattade krav har lagen sin obetingade
giltighet. Men i den mån den förverkligas hos den
kristne, har den icke längre en statuarisk
karaktär: det är icke fråga om vissa yttre
bud, som människan skall tvinga sig till att
åtlyda, utan om »andens lag» och det nya
liv, som den gudomliga kärleken själv
frambringar. — Denna urkristna grundsyn
fördunklades under den följ, utvecklingen och
ersattes särskilt inom den latinska traditionen
av en moralistisk åskådning. I motsättning
mot denna återupptog Luther den urkristna
tankegången om förhållandet mellan lag och
evangelium samt lade denna till grund för sin
fördjupade kristendomstolkning. G. A-n.
Lag. Samtidigt avfyrande av ena sidans
kanoner på fartyg benämndes förr giva
»glatta laget» el. »fullt lag». ö-g.
Lag, en mer el. mindre tjockflytande
lösning, företrädesvis av socker, även i förening
med andra ingredienser, som begagnas till
matlagning, bakning, konservering och
beredning av drycker. Om björklag se Björk,
sp. 417. G. H-r.
Laga domstol, jur., se Forum, sp. 843.
Lagae [-ga’], J u 1 e s, belgisk skulptör (f.
1862). Slog igenom med den starkt
realistiska gruppen »Botgörare» (två fångar,
fast-kedjade vid varandra). L. har utfört
kraftiga monument, bl. a. i Bryssel och Charleroi,
samt utsökt känsliga byster och grupper,
särskilt av barn. G-g N.
Laga fång, lagligt förvärv av egendom,
framför allt av äganderätt till jord. I denna
betydelse förekommer uttrycket laga fång
såväl i medeltida rättsböcker som i 1734 års
lag. Som motsats till laga fång uppställes
intaga (intäkt), d. v. s. egenmäktigt
inhägnande el. annan olovlig tillägnelse av
grannes mark. I rättssystemet indelas de
olika laga fången i 1) o r i g i n ä r a (förvärv
av nytillkomna el. herrelösa föremål, enl.
vedertagen uppfattning även vissa fall av
sammanfogande, accessio), 2) exstinktiva
(förvärv av annans föremål utan
sammanhang med el. beroende av förutvarande
äganderätt) och 3) derivativa (förvärv medelst
härledning från förutvarande äganderätt). Till
sistnämnda grupp höra alla i jordabalken 1: 1
uppräknade laga fång: arv, skifte (= byte),
köp och gåva. A. W. (C. G. Bj.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
