Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
581
Lagbok—Lagerberg, C.
582
siast för sin metod, och hans anstalt nådde
en sällspord framgång. Han utgav »Handbok
i hydrotherapien» (1853; 2:a uppl. 1854—55).
Jfr A. Levertin, »Några drag ur den svenska
balneologiens historia» (i Sv. Läkaresällsk:s
Nya Handlingar, ser. 3, d. 2, 1900). (A. W-dt.)
Lagbok, mer el. mindre fullständig,
systematiskt ordnad sammanfattning av
lagbestämmelser, som gälla inom ett land el. en
del därav. Bland äldre dylika
lagkodifika-tioner må nämnas Cham murapis lag
(se d. o.) från 1900-talet f. Kr. och
lusti-nianus’ Corpus juris. Om franska
lagkodifi-kationer se C o d e. Sverige fick en dylik 1.
i Sveriges rikes lag, antagen av 1734
års riksdag och stadfäst 23 jan. 1736 (jfr
om dess tillkomst Lagkommissioner).
Motsv. lagverk voro i Danmark Kristian V:s
»Danske lov» (1683) och i Norge samme
konungs »Norske lov» (1687). I. L.*
Lagbyrån, en 1872—74 i Justitiedep.
anordnad byrå (kommission) med tre led., som hade
att under justitiestatsministerns ledning
utarbeta lagförslag samt granska och omarbeta
sådana. 1875 avlöstes L. av Nya
lagberedningen (se Lagberedningen), men
sedan denna med 1894 upphört, inrättades åter
inom Justitiedep. en lagbyrå med samma
uppgifter och antal led. Den fungerade 1895—
1902 och fick i sin tur lämna rum för den
nuv. Lagberedningen. C. G. Bj.*
Lagdöme, i Norge lagmannens
jurisdiktions-område (se N o r g e, rättskipning). I
rättshistorien betecknar ordet (ehuru okänt i äldre
norska) de av flera fylken under medeltiden
bildade tingsföreningarna, urspr. 4, en tid
genom delningar 12, slutligen (efter Bohusläns
avträdande till Sverige) 10. Delningen
bortföll 1797 (se Lagman). (E. Jsn.)
Lagenäria, bot., se Cucurbitaceae.
Jfr Kalebass.
Lagenorhy’nchus, zool., se Delfin.
Lager, bot., släktet Laurus av
lagerfamiljen, med enkönade, tvåtaliga blommor.
Vanlig lager, L. nobilis, ett vackert, 4—8 m
högt, städse grönskande träd med
lansett-lika blad, små
gröngula
blommor och
svart-blå stenfrukter,
härstammar
sannolikt från
Mindre Asien
och odlas
allmänt i
Medelhavsländerna.
Ur frukterna
utvinnes 1
a-g e r o 1j a, den
övervägande
beståndsdelen i s.
k. sensalva. De
torkade bladen,
lagerbär
s-b 1 a d,
användas som
matkrydda. — Hos
grekerna var 1.
helgad åt
Apol-lon. Hans
präs
ter buro kvistar av L; därav det nuv. bruket
av lagerkransar.
Kvist av lager, Laurus nobilis.
G. M-e.
Lager. 1. (Geol.) Bergarts- el. jordartsmassa
av större utsträckning men jämförelsevis ringa
tjocklek (mäktighet), oftast bildad genom
materialets avsättning, avlagring, ur
vatten. — De bergarter, som förekomma i form
av lager, kalksten, sandsten, lerskiffer
m. fl., benämnas därför lagrade el.
skiktade, också sedimentära bergarter. De
lagrade bergarternas ordning och omväxling,
ofta helt el. delvis överensstämmande över
ganska stora områden, kallas lagerföl j d.
Den på ett el. flera ställen faktiskt iakttagna
ordningen av på varandra följ. 1. kallas vanl.
1 a g e r s e r i e. K. A. G.
2. (Iland.) Förråd av varor, avsedda för
försäljning; upplagsplats för varor. O. Ä.
3. I maskintekniken dets. som axellager
(se d. o.).
Lagerart, det el. de (värdelösa) mineral, som
åtfölja de egentliga malmmineralen vid en
lagerformig malmbildning. Se även
Gångart. N. Zn.
Lagerberg, svensk släkt, härstammar från
häradshövdingen i Visingsborgs grevskap Lars
Jonsson d. ä. (1515—94). Hans sonson Lars
Jonsson d. y. (1608—88) innehade samma
tjänst och adlades 1687 med namnet L.
Dennes son Sven L. (se nedan) blev 1731 greve
och den sistnämndes brorson Carl L. (se
nedan) 1758 frih. (ej introducerad). Till adliga
ätten höra A. M. E. L. och S. C. P. L. (se
nedan), till grevliga C. S. A. L. (se nedan).
Jfr C. Lagerberg, »Ätterna L.» (1894) och
uppsats i Västergötlands Fornminnesfören:s
Tidskr., bd 3, h. 1—2 (1910). (B. H-d.)
Lagerberg, Adam Magnus Emanuel,
numismatiker (1844—1920); se släktartikeln.
L. var 1862—87 intendent för myntkabinettet
vid Göteborgs museum och 1864—89
ombudsman vid museet, blev
1865 kammarjunkare
och 1871
kammarherre. Han skrev bl. a.
»Bref från Söderns
länder» (1872), »Om
minnespenningar
slagna i anledning af
svenska
konungahusets giftermålsförbin-delser» (1882),
»Göteborgare» (2 dir, 1913
—14) och »Stormän
som jag mött jämte
annat» (1915) samt
utgav »Swen Lagerbergs dagbok under
vistelsen hos tatar-chan Dowlet-Gherey 1710—1711»
(1896). En större samling brev till L. finnes
i Kungl. bibi.
Lagerberg, Carl,
frih.,’ riksråd (1708—
67), brorson till Sven
L. Efter en god
juridisk ämbetskarriär
blev L. 1753
justitie-kansler. Han deltog
från 1738 i
ständer-mötena och var en av
hattpartiets dugligaste
men tillika mest
måttfulla krafter. L. blev
frih. 1758 (ej
introducerad). Riksråd 1755,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
