Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
583
Lagerberg, C. S. A.—Lagerbjelke, G.
584
förde han även i rådkammaren med styrka
saklighetens och begränsningens talan.
Särskilt motsatte han sig deltagandet i sjuåriga
kriget och det därur utvecklade politiska och
finansiella vingleriet samt medverkade till
den främst av C. G. Löwenhielm genomdrivna
lagstiftningen mot lyxkonsumtionen. Under
sina sista år fjärmade han sig än mer från
den utpräglade hattpolitiken och kunde med
bibehållet anseende kvarstå i rådet under
mössväldet (från 1765). T. S-g.
Lagerberg, Carl Sven Axel, greve,
militär (1822—1905); jfr släktartikeln. Blev 1839
underlöjtnant vid Andra livgardet, 1849
generalstabsofficer, 1862 överste i armén och chef
för Lantförsvarsdep:s
kommandoexpedition,
1866 sekundchef för
Andra livgardet, 1867
generalmajor, 1880
ge-neralbefälhavare och
generallöjtnant, 1882
överkommendant i
Stockholm samt 1889
general och chef för
femte
arméfördelningen (till 1890). Han
kvarstod som
överkommendant till sin
död. Många år
till
hörde L. konungens närmaste omgivning, och
1872—1905 var han chef för konungens stab.
L. var 1866—84 led. av Första kammaren för
Älvsborgs län. Han var genom sin
kvickhet och sina vinnande egenskaper mycket
populär.
Lagerberg, Karl Erik Torsten,
botanist (f. 1882 8/4), fil. dr i Uppsala 1909, prof,
i skogs- och allmän botanik vid
Skogshögsko-lan 1918. Med undantag av gradualavh., som
behandlar utvecklingshistorien hos Adoxa
moschatellina, falla L:s viktigaste arbeten
inom skogsbotaniken, avhandlande framför
allt sjukdomar och skadesvampar på såväl
växande skog som timmer. Sedan 1918 är L.
utgivare av Sv. Botanisk Tidskr. Th. Lfs.
Lagerberg, Sven, greve, militär, politiker
(1672—1746); jfr släktövers. L. trädde i
krigstjänst 1690. Under Karl XII:s vistelse i
Turkiet anlitades han som underhandlare med
tatarkhanen på Krim, som han förmådde att
ansluta sig till
turkiske sultanens krig
mot Ryssland. L.
följde även tatarhären i
fält och förde en
intressant dagbok, som
utgavs av M.
Lagerberg 1896. Efter
återkomsten från Bender
blev L. 1714
regementschef och 1717
generalmajor. På 1719
års riksdag tillhörde
han de viktigaste
utskotten och gjorde sig
särskilt förtjänt om det prövande
budgetsarbetet. Han blev 1719 frih. och 1720
Statskontorets president, var på 1723 års riksdag
lantmarskalk samt blev vid dess slut riksråd
och 1731 greve. Även i rådet gjorde sig L.
främst gällande inom statshushållningen men
också inom utrikespolitiken. Utan att vara
partiman stödde han därvid Arvid Horn och
blev angripen härför av 1738—39 års ständer
men fick kvarstå i rådet och var t. o. m.
påtänkt som Horns efterträdare på
kanslipresi-dentsposten. Under hattregimen var han inom
rådet en av de mest auktoritativa
bekäm-parna av krigspolitiken o. a. extrema utslag
av det härskande partiets böjelser. Biogr. av
B. v. Beskow (1865). T. S-g.
Lagerberg, Sven Carl Pontus,
museiman (1859—1922); se släktartikeln. Började
som militär, blev 1887 intendent för
myntkabinettet vid Göteborgs museum, 1888 t. f.
och 1889 ord. ombudsman där samt 1891
intendent för museets hist. avd., 1887
kam-marjunkare och 1895 kammarherre. Bland
hans skrifter märkas: »Ätterna Lagerberg»
(1894), »Göteborgs musei byggnads historia»
(1896) och »Göteborg i äldre och nyare tid»
(1902; ny, omarbetad uppl., tills, m. O.
Thulin, med titeln »Göteborg under 300 år», 1923),
»Lars Jonsson Lagerbergs descendenter» (1915)
samt museikataloger.
Lagerbielke (Lagerbjelke), svensk släkt,
härstammar från fältskären Benedictus
Fistulator (d. 1651), som inflyttade till
Göteborg, där han blev rådman. Av dennes
sonsöner blev sedermera
amiralitetskammar-rådet Johan Eugenius Fistulator
(1667—1732) 1698 adlad med namnet L.; på
hans ätt adopterades 1715 två hans bröder,
kaptenerna Frans (vars gren utdog 1828)
och Rutger (Fistulator) L., den senare
stamfar för den nu levande adliga ätten. En
fjärde bror, Josua, adlades med namnet
S t i e r n b 1 a d. J. E. L:s (se ovan) son Axel
L. (se nedan) blev 1766 frih., och dennes son
J. G. L. (se nedan) blev 1809 greve
(Lagerbjelke). Även den sistnämndes yngre son
Gustaf L. (1777—1837; se nedan) blev 1821
greve (ej introducerad, slöt sin gren). Dennes
bror frih. Johan L. (1778—1856) blev 1818
konteramiral, 1827 vice amiral samt 1839
statsråd, 1840—44 som chef för
Sjöförsvars-dep. I samband med Oskar I:s eftergift 1844
för Norge i flaggfrågan avgick han, även som
vice amiral. Litt.: G. Fleetwood, »Släkterna
Fistulator och Matsen» (i Personhist. Tidskr.
1920). (B. H-d.)
Lagerbielke, Axel, frih., riksråd,
sjömili-tär (1703—82); jfr släktöversikten. Var
utrikes i bl. a. holländsk sjötjänst, blev i
Söderhavet spansk fånge och fördes till Lima
och Panama men rymde hem till Sverige.
1741 var L. fartygschef i ryska kriget och
blev 1758 vice amiral. Han blev frih. 1766.
Som trofast anhängare av yngre mösspartiet
var L. riksråd 1765—69.
Lagerbjelke, Gustaf, greve, statsman
(1777 22/3—18 3 7 24/5), son till J. G. L. Såsom
tjänsteman i Utrikesexpeditionen visade L. en
lysande begåvning och fick som kabinettschef
följa Gustav IV Adolf på dennes tyska resa
1803-—05. L:s bemödanden att moderera
konungens antinapoleonska politik voro
fruktlösa och minskade monarkens förtroende för
honom. Efter revolutionen 1809 fick han
ledningen av utrikespolitiken och sökte förgäves
åstadkomma ett närmande till Napoleon utan
brytning med England. I den spänning, som
rådde mellan L. och hans chef, utrikesminis-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
