Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lagförslag—Lagkommissioner
605
riges R. F. (§§ 21, 83, 88 och 89) föreskriver
också, att med förklaring av lagar och
författningar skall förhållas på samma sätt som
med deras stiftande. Beträffande civil-,
kriminal- och kyrkolag har därjämte åt
konungen genom Högsta domstolen anförtrotts
rätt att meddela förklaringar av dessa lagar
som svar på domstolars och ämbetsmäns
förfrågningar om lagens rätta mening i sådana
fall, som till domares åtgärd höra. En sådan
1. har lags giltighet och bör av domstolarna
iakttagas och tillämpas, men dess gällande
kraft kan genom uttryckligt beslut härom
tillintetgöras av den riksdag eller, om
förklaringen gäller kyrkolag, även av det allmänna
kyrkomöte, som hålles närmast efter l:s
meddelande av Högsta domstolen. L:s avgivande
av Högsta domstolen har numera kommit
ur bruk. (R. B-l.)
Lagförslag bildar grunden för den blivande
överläggningen om ett lagbeslut. I allm. äger
såväl regering som riksdag befogenhet att
framställa 1., vilka, om de antagas av
bådadera, bliva lag; i vissa stater, ss. Förenta
staterna, äger dock regeringen ej någon
initiativrätt. I regel undergår ett 1. prövning
inom utskott, tillsatta av representationen.
Sedermera behandlas förslaget inom
representationen, varvid ändringsförslag
(amende-ments) kunna framställas. I flera
representationer förekomma enl. eng. förebild
upprepade överläggningar, s. k. läsningar. I
Sverige beror det av l:s natur hur det skall
behandlas i riksdagen. I fråga om lag, som
beror av konungen ensam att giva, undergår
förslaget, såsom brukligt i
tvåkammarrepre-sentationer, en successiv behandling, så att
ena kammaren först, efter att frågan varit
föremål för beredning av ett i kammaren
tillsatt tillfälligt utskott, behandlar en i denna
väckt fråga om lagförbättring och fattar sitt
beslut, varefter detta beslut meddelas
med-kammaren för att där upptagas till prövning
och avgöras. Eljest upptages 1., efter
prövning i ständigt eller annat för båda kamrarna
gemensamt utskott, såvitt ske kan, samtidigt
i båda kamrarna till prövning och avgörande.
I Sverige förekomma ej s. k. läsningar,
utan förslagen upptagas efter undergången
behandling i utskott till överläggning och
avgörande, efter stadgad bordläggning (se
d. o. 2) i likhet med motioner, som skola
göras till föremål för båda kamrarnas
prövning. ’ H.L. R. (H.T-n.)
Lagg, se Mosse.
Lagga, socken i Stockholms län, Långhundra
härad, omfattande sydöstligaste delen av
Uppsalaslätten, kring Stor- el. Laggaån, samt
omgivande skogstrakter; 46,11 kvkm, 744 inv.
(1930). 1,661 har åker, 2,441 har skogs- och
hagmark. Egendomar: örby och Kasby.
Ingår i L., östuna och Fundbo pastorat i
Ärkestiftet, Vaksala kontrakt.
Laggkärl, runda kärl, sammansatta av
bottnar och ett antal avpassade sidostycken av
trä, sammanhållna av tunnband.
Sidostyckena kallas 1 agga r el. stavar.
Laghouat [lagcoa’t], huvudort i
sydterrito-riet Ghardaia, Algeriet, 380 km s. om Alger,
i en oasgrupp vid foten av Saharaatlas; 6,960
inv. (1926; i kommunen 27,486 inv.).
Lagkommissioner. Från början av 1600-
606
talet voro flera 1. efter varandra verksamma
för att till vissa delar eller i deras helhet
omarbeta landslagen (se d. o.) och stadslagen
(se d. o.). Efter en av Karl IX tillsatt
lagkommission, som sammanträdde 1604, äro två
lagförslag, som icke antogos, bevarade,
»Rosengrens förslag» och »Karl IX:s förslag».
Vid riksdagen i Nyköping 1640 tillkallade
regeringen presidenterna och några assessorer
från Svea, Göta och Äbo hovrätter för att
avge betänkande över sjutton rättsfrågor. En
kommission av nitton lagfarna män från
över- och underrätterna, bl. a. J. Stiernhöök
och G. Stiernhielm, avgav 1643 »Betänkande
öfver några punkter uti justitieväsendet».
Fyra av dess led. (bland dem Stiernhöök och
Stiernhielm) utarbetade därefter fyra
särskilda lagförslag inom process- och
straffrätt, vilka emellertid ej blevo lag. En ny
kommission, vari Stiernhöök deltog, avgav
1665 förslag inom process- och straffrätt samt
om enstaka civila institut.
För att tillmötesgå lekmännens allt
starkare önskan att erhålla en tidsenlig och redig
lagbok tillsatte Karl XI 1686 »den stora
lagkommissionen» med Erik Lindschöld (se d. o.)
som ordf. Efter Erik Lindschölds död (1690)
arbetade kommissionen under Nils
Gylden-stolpe som ordf, till dennes död 1709. Så
stora voro bristerna inom rättegångsväsendet,
att ett av kommissionen utarbetat förslag
till ändring i rättegångsordningen utfärdades
som »Stadga och förordning innehållande
några mål till vidlyftigheters avkortande och
lindring uti rättegångar» (1695). Denna stadga
ligger till grund för vissa delar av
rättegångsbalken i 1734 års lag. — Under Gustaf
Cronhielm (se d. o.), som blev ordf. 1710,
slutförde lagkommissionen sitt arbete. Bland
hans medarbetare gjorde sig särskilt
professorn i Uppsala C. Lundius (se d. o.) känd.
För 1723 års riksdag framlade kommissionen
äntligen förslag till ny lagbok, varefter den
upplöstes. Riksdagen återförvisade
emellertid ärendet, varför lagkommissionen
återupplivades. För 1731 års riksdag föreläde
kommissionen ett lagförslag, som omfattade sju
balkar. Av dessa granskades och antogos
giftermåls-, ärvda-, jorda-, byggninga- samt
missgärningsbalkarna med undantag av
enstaka omtvistade lagställen, som
återremitterades. Sedan kommissionen utarbetat
ytterligare två balkar och avgivit utlåtande om
de återremitterade lagställena, genomgick och
antog 1734 års riksdag lagförslagets
återstående delar. Lagkommissionen
slutredige-rade därefter lagtexten och ombesörjde dess
tryckning. Den nya lagen motsvarade
lands-och stadslagarna med det undantag, att den
saknade konungabalk. Kommissionens arbete
utmärktes av stor grundlighet, balkarna
omarbetades flera gånger, och remisser till
myndigheter ägde rum i stor omfattning. Så
mycket som möjligt byggde man på de
medeltida lagböckerna o. a. redan gällande rätt.
Lagverket fick därigenom en konservativ
och nationell prägel. Även stilen hölls
ålderdomlig och korthuggen. En berömd
språkforskare har sagt, att lagen är »utan
jämförelse det största konststycke i stilistisk
väg, vilket svenska språket på flera sekler
har att uppvisa». — Efter fullbordandet av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
