Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
615
La Granja—Lagsaga
616
»Théorie des fonctions analytiques» (1797; 4:e
uppl. 1881), »Traité de la resolution des
équa-tions numériques» (1798; 3:e uppl. 1826) och
»Legons sur le calcul des fonctions» (1806).
En fullständig uppl. av hans »Oeuvres» har
ombesörjts av M. J. A. Serret och G.
Dar-boux (14 bd, 1867—92). I. F.*
La Granja [la gra’nl^a], slott i spanska
staden San Ildefonso (även kallad La Granja;
4,317 inv. 1921, 1,156 m ö. h., vid foten av
Pico de Penalara i Sierra de Guadarrama).
Byggdes av Filip V 1721—23 och gjordes genom
sina storslagna parkanläggningar och
vattenkonster till en motsvarighet till Versailles.
Slottet härjades svårt genom eldsvåda 1918.
Lagrèlius, Axel, tekniker, mecenat (f.
1863 16/7). Ägnade sig redan från 1883 åt den
då nya kemigrafiska reproduktionskonsten,
anställdes vid Generalstabens litografiska
anstalts kemigrafiska
avd., genomgick 1888
—90 Tekniska
högskolans fackskola för
kemi samt blev 1894
t. f. föreståndare och
1898 ord. chef för
Generalstabens litografiska anstalt
(se d. o.). L:s livsverk
ligger främst i att ha
bragt detta för hela
den svenska
reproduktionskonsten så
viktiga företag upp till
ett högt tekniskt och affärsmässigt plan. L.
hade framträdande del i bildandet 1913 av
den stora sammanslutningen Sveriges
litografiska tryckerier (sed. o.). Han
var 1920—24 t. f. föreståndare för
Riksbankens sedeltryckeri. —- L. har blivit en av de
betydelsefullaste förbindande länkarna under
de senare årtiondena mellan rikedomen och
vetenskapen, samtidigt som han även
personligen i vidsträckt mån trätt in, när det gällt
företag, som han funnit därav förtjänta.
Särskilt ha ej få svenska naturvetenskapliga
expeditioner till avlägsna länder i L. haft ett
synnerligen värdefullt stöd; så de av A. G.
Nathorst ledda expeditionerna till
Spetsbergen 1898 och n. ö. Grönland 1899 samt O.
Nordenskjölds sydpolarexpedition 1902—04.
Framför allt har han gjort en stor insats
såsom grundare av och ledande själ i den
s. k. K i nak om m i ttén (från 1919). Denna
bestod urspr. utom L. av prof. Gunnar
Andersson och amiral Louis Palander af Vega
(ordf.) och efter dennes död (1921) kronprins
Gustav Adolf. Den har organiserat och
genom mecenater finansierat prof. Johan
Gunnar Anderssons mångåriga forskningar i
Kina, som dels gällt paleontologi och riktat
svenska samlingar (framför allt Uppsalas
paleontologiska museum) med väldiga och
delvis revolutionerande samlingar av djur- och
viäxtfossil, dels gällt Kinas förhistoriska ooh
äldsta historiska arkeologi och resulterat i ett
unikt och omfattande museum (»östasiatiska
samlingarna» i Stockholm). Den har även
möjliggjort dessa samlingars bearbetande av
fackmän, vilket givit upphov till en
omfattande vetenskaplig litteratur.
L. liar för dessa sina insatser till
veten
skapens fromma av Uppsala univ. (1927)
tilldelats fil. doktorsgrad. Han utnämndes 1907
till hovintendent, 1920 till överintendent. Han
har utgivit ett par mindre arbeten om den
moderna reproduktionskonsten samt
publicerat »Kungliga Lifrustkammaren och därmed
förenade samlingar» (2 dir, 1897—1901; tills,
m. C. A. Ossbahr), »Narvatroféer i statens
trofésamling» (1907; tills, m. T. J. Petrelli)
och »Karta över Sverige i 32 blad» (1916;
tills, m. S. Zetterstrand). L. utger sedan
1922 tidskr. Globen. Hans verksamhet inom
bildreproduktionen belyses i det honom på
hans sextioårsdag ägnade arbetet
»Bildreproduktionen i Sverige från början av det
nittonde århundradet» (1923). G. A.*;B. Kgn.
Lagretten, se Norge, rättskipning.
Lagring, geol., en bergarts egenskap att vara
1 a g r a d, d. v. s. bestå av på varandra
liggande lager, varv el. skikt, stundom av olika
tjocklek. Vid tunnare lager brukas oftast
termen skiktning. Jfr Skiffrighet. K.A.G.
Lagringsförhållande, det inbördes läget av
lagrade bergarter el. mellan lagrade
bergarter o. a. bergartsmassor, antingen i
regelbunden följd, konkordans (se d. o.), el. med
avbrott, diskordans (se d. o.). K. A. G.
Lagrådet (Konungens lagråd), förk.
LR, har att avge utlåtande över de förslag
till stiftande, upphävande, ändring el.
förklaring av lagar och författningar, vilka för
sådant ändamål bli av konungen överlämnade
(§ 21 R. F.). Konungen har rätt att inhämta
LR:s utlåtande över varje dylikt förslag
men skyldighet blott ang. förslag, som avses
i § 87 R. F. (allmän civil-, kriminal- och
kyrkolag samt kriminallag för krigsmakten)
el. enl. uttryckligt stadgande skall behandlas
i där föreskriven ordning (t. ex. enl. R. F.
§ 21, sista stycket, lag om tjänstgöring i
LR). LR består av 3 justitieråd och 1
regeringsråd, vilka utses för 2 år, de förra av
Högsta domstolen och det senare av
Regeringsrätten bland dess lagfarna led.
Tjänstgöringsperioden förlänges för slutbehandling
av påbörjat ärende. För visst ärende kan
konungen till femte led. av LR förordna en
för insikt, erfarenhet och redlighet känd man.
I lag 26 maj 1909 (ändrad 1920 och 1924)
finnas närmare bestämmelser om tjänstgöringen
i LR. Jfr Högsta domstolen, sp. 363.
Ärendena föredragas i LR av chefen för
Justitiedep:s lagavd., led. på samma avd.,
byråchef för lagärenden i annat dep. el.
särskilt förordnad föredragande (t. ex. led. i
Lagberedningen). Litt.: N. Herlitz, »Om
lagstiftning» (1926—30). B. W.
Lagrätta. 1. (Isl. Ipgrétta.) Den
lagstiftande avd. av Islands forna allting (se d. o.
och Island, sp. 778). — 2. (No. lagretta.)
Ett utskott av det forna norska lagtinget
(se L a g t i n g 1).
Lagsaga (fsv. laghsagha), jur., betecknade
urspr. lagarnas uppläsande av lagmannen för
menigheten samt någon gång lagarna själva
men blev sedermera uteslutande beteckning
för det område, som lydde under lagmannens
domsrätt. Detta kallades också
lagmans-d ö m e. Under medeltiden funnos i själva
Sverige nio lagsagor, näml. Västergötlands
(med Dalsland), Värmlands (åtm. från slutet
av 1100-talet), Östergötlands. Värends el.
Tio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
