Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
631
Lalaiug—Lally
632
Lalaing [lalä’], Jacques de, greve,
belgisk målare och skulptör (1858—1917). L:s
plastiska verk, minnesvården vid Waterloo,
»Ryttarstrid», »Tigrar» m. fl., äga storslagen
dramatisk kraft, och som målare — i
»Jägare från urtiden» m. fl. — har han
framställt »heroiska gestalter och gigantiska djur
av vild storhet», dessutom karaktärsfulla
porträtt. G-g N.
Lalande [lalä’d], Joseph Jéröme, fransk
astronom (1732—1807), prof, vid College de
France 1761—1807. L. var en synnerligen
mångsidig astronom och utgav bl. a. en
grundlig, länge använd
lärobok (1764) samt en
värdefull astronomisk
bibliografi (1803) med
en översikt av
astronomiens utveckling.
Hans många bidrag
till planet- och
kometastronomien och
den celesta
mekaniken ha varit av
obestridligt värde. L:s
observationer i
»His-toire céleste
fran-gaise» (1801), av vilka
Baily deducerade den Lalandeska
stjärnkata-logen (1847) med positioner för nära’ 50,000
stjärnor, äro alltjämt av stor betydelse för
bestämningar av stjärnornas egenrörelse. Led.
av sv. Vet.-akad. 1765. K. Lmk.
Lalfn, stad i sp. prov. Pontevedra
(Galicien), 50 km ö. n. ö. om staden Pontevedra;
18,807 inv. (1920). Vid L. rika tenngruvor.
Lalin, Lars Samuel, sångmästare m. m.
(1729—85). Skrev texten till operan »Syrinx»
och »Acis och Galathea», företog en utrikes
resa för studiet av musik och inköp av
mu-sikalier och var efter sin återkomst 1773—83
sångmästare vid Kungl. teatern. T. N.
Lalique [lali’k], René, fransk konstnär
(f. 1860). Har varit banbrytare i konstnärlig
behandling av guld, emalj o. a. ädla material.
Med raffinerad och personlig stilkänsla har
L. sökt nya dekorativa element särskilt i
djur- och växtvärlden. Hans smycken — på
senare tid även arbeten i glas — tillhöra
samtidens mest förfinade konst. G-gN.
Lallerstedt, Erik Julius, arkitekt (f.
1864 19/4). Studerade vid Konstakad. och vann
1889 kungl. medaljen samt 1891 första priset
vid tävlan om akademihusets ombyggnad
(utförd 1892—96). 1893
blev L. arkitekt i dåv. [-Överintendentsämbe-tet,-]
{+Överintendentsämbe-
tet,+} var 1897—98 t. f.
prof, vid Konstakad:s
byggnadsskola och
1905—29 prof. vid
Tekniska högskolan.
L. har varit livaktigt
verksam som arkitekt
och som lärare. Bland
hans byggnadsverk
märkas i Stockholm
från det tidigare
skedet Bergslagsbanans
byggnad vid Vasagatan (1902),
Matteuskapel-let (1903) samt livförsäkrings-a.-b. Tryggs
byggnad vid Engelbrektsplan (1910). Under
de senaste åren har Tekniska högskolans
komplex vid Valhallavägen varit L:s mest
omfattande byggnadsverk (1914—30), en
kårbyggnad grundlädes 1930. Efter L:s ritningar
utfördes 1915—18 livförsäkrings-a.-b. Thules
hus vid Kungsträdgårdsgatan samt för
Stockholms högskola byggnad för humanistiska och
juridiska fakulteterna, färdig 1927, och för
biokemiska institutionen, färdig 1930.
Nämnas må även Tjärby kyrka i Halland,
Lunds-bergs skola, riksbanks-, post- och telegrafhus
i Västerås och Växjö, privathus och posthuset
vid Odengatan i Stockholm (1929). G-gN.
Lallerstedt, Sven Gustaf, publicist,
politiker (1816—64). Tog 1837 i Uppsala
examen till rättegångsverken, lämnade 1853
ämbetsmannabanan som notarie i
Kammarkollegium samt var
1842—56 sekr. och
ombudsman i Allmänna [-brandförsäkringsverket-]
{+brandförsäkringsver-
ket+} för byggnader å
landet. L. deltog 1848
i uppsättandet av
tidningen Bore och var
till 1862 delägare i
Aftonbladet. Han
utgav 1853—54 två
broschyrer om
brännvins-lagstiftningen och var
led. av 1858 års
finanskommitté. L. var
livligt intresserad av utrikespolitik och
försåg 1856 under en vistelse i Paris E. G. S. O.
Regnault med material till den mycket
uppmärksammade politiska skriften »La
Scan-dinavie, ses craintes et ses espérances»,
vilken han själv sedan utgav på engelska och
i en bearbetad svensk uppl., »Skandinavien,
dess farhågor och förhoppningar» (s. å.). Han
var led. av borgarståndet 1856—58, 1859—60
och 1862—63 och påyrkade där svensk
diplomatisk aktion för Italiens enande och den
polska nationalitetens upprätthållande.
Lalli, västfinsk storbonde, biskop Henrik
den heliges mördare (se Henrik, sp. 869).
Är känd genom en stark lokal tradition och i
en på denna vilande episk medeltidsdikt. Enl.
denna anlände biskop Henrik med sin sven till
L:s gård, där dennes hustru, Kerttu, vägrade
biskopen begärd förplägning. Henrik lät då
sin tjänare taga öl, bröd, hö och havre samt
reste vidare. När L. kom hem, berättade
hustrun vad som hänt men föregav falskt,
att Henrik icke betalat förplägningen. Då
begav sig L. ut för att hämnas, upphann
biskopen vid Kjulo träsk och dödade honom
med ett yxhugg. L. satte sedan biskopens
mössa på sitt huvud, men då han efter
hemkomsten skulle avtaga mössan, hängde huden
och köttet fast därvid, så att han på samma
gång bortryckte dem från huvudskålen.
Därefter fick han enl. traditionen intet lugn för
samvetskval och dränkte sig slutligen. L.
blev en ofta framträdande figur i den
medeltida konsten i Finland. J. J-a.
Lally [lali’], Thomas Arthur de,
greve, baron de To Ilen dal, fransk
krigare av irländsk börd, jakobitsläkten O’Lally
(1702—66). Ingick 1721 i franska armén,
deltog i polska och österrikiska
arvföljds-krigen, utnämndes efter slaget vid Fon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
