Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
639
Lamb—Lamballe
640
blev han legationssekreterare i Florens, sedan
i London, slutligen sändebud i Florens, där han
stannade till 1830, företog 1832 en furstligt
iscensatt resa till Orienten och valdes under
sin frånvaro till
deputerad (1833).
Anstuc-ken av romantiskt
världsfrämmande
frihetsidéer, ställde han
sin vältalighet i
oppositionens tjänst, och
belöningen kom 1848,
då han efter
februarirevolutionen blev
utrikesminister och
provisoriska regeringens
verklige ledare ett
par upprörda
månader. Vid
president
valet s. å. fick han likväl blott några tusen
röster, och prins Napoleons statskupp i dec.
1851 gjorde definitivt slut på hans politiska
roll. Utarmad tvingades han att arbeta för
brödet under växande bekymmer, tills han,
överansträngd och nedbruten, 1867 av sin forne
fiende Napoleon III fick en statspension,
som också räckte att gälda hans skulder.
L:s första diktsamling, »Méditations
poé-tiques» (1820), följd av »Nouvelles
méditations» (1823), betecknar den romantiska
lyrikens genombrott i Frankrike. Klassisk i sin
form, som L. dock givit högre flykt och en
underton av verklig musik, rymmer denna
lyrik ett fullkomligt modernt innehåll,
förenande Chateaubriands högtidliga melankoli
med Byronsk lidelse och Shelleysk
spiritua-lism. L. blev nu den poetiska ungdomens idol
och förblev det, tills Hugo gjorde honom rangen
stridig. Han invaldes 1829 i Franska akad.
och utgav 1830 »Harmonies poétiques et
reli-gieuses», varmed han befäste sin berömmelse.
Efter sin Orientresa, mycket fritt skildrad i
»Voyage en Orient» (4 vol., 1835; »Minnen
från en resa i Orienten», 1837), återupptog L.
sin poetiska verksamhet med de två
episkfilosofiska diktcyklerna »Jocelyn» (2bd, 1836)
och »La chute d’un ange» (2 bd, 1838), följda
av »Recueillements poétiques» (1839), som
inskärpte skaldens sociala ansvar. L:s
prosaskrifter äro av växlande värde. Sin ungdoms
översvinnliga kärleksupplevelser har han
no-vellistiskt behandlat i »Raphael» (1849; sv.
övers, s. å.) och »Graziella» (sv. övers. 1850).
Ett historiskt dokument av stor betydelse
för kännedomen om hans egen politiska
ståndpunkt är hans »Histoire des girondins» (8 bd,
1847; »Girondisternas historia», 1848—49).
Sin egen korta regeringstid har han skildrat
i »Trois mois au pouvoir» (1848; »Tre
månader vid statsrodret», s. å.) och »Histoire de la
révolution de 1848» (1849; sv. övers, s. å.).
Själv utgav L. sina »Oeuvres complètes» i 41
bd (1860—66), vartill kommer ett stort antal
postuma skrifter, brev och memoarer. — Se
monogr. av E. Pelletan (1868), L. Séché (1911),
R. Doumic (1912) och L. Barthou (1916) samt
É. Faguet, »XIX. siècle» (1887), F.
Brune-tière, »L’évolution de la poésie lyrique» (1894),
och J. Lemattre, »Les contemporains», bd 4—5
(1890, 1896). Eng. biogr. av H. R. Whitehouse
(2 bd, 1918); C. Latreille, »Les dernières
annces de L., 1852—69» (1925). Kj. S-g.
Lamb [läm], engelsk adelsätt. Om
statsmannen William L., viscount Melbourne,
se d. o.; om hans hustru, Caroline L., se
nedan. Hans bror diplomaten F re d e r i c k
L. (1782—1853) var 1825—27 minister i
Madrid, blev 1827 ambassadör i Portugal och var
1831—41 ambassadör i Wien. Han blev 1839
pär (lord B e a u v a 1 e) och ärvde 1848
broderns titel viscount Melbourne. V. S-g.
Lamb [läm],
Caroline, f. Ponsonby,
engelsk författarinna
(1785—1828), äktade
1805 William L.,
sedan viscount
Melbourne, samt var
1812—13 skalden
Byrons älskarinna. Då
denne brutit med
henne, skildrade hon
honom karikerande och
hatfullt i den dåliga
romanen »Glenarvon»
(3 bd, 1816). R-nB.
Lamb [läm], Charles, engelsk författare
(1775—1834). Var 1792—1826 anställd i
Ostindiska kompaniet, stod nära sjöskolans män
och företrädde som de en romantisk idealism.
I »Tales founded on
the plays of
Shakespeare» (2 bd, 1807;
flera sv. övers.)
berättade han mästerligt
innehållet i
Shake-speares skådespel för
barn, i »The
adven-tures of Ulysses»
(1808) återgav han
Odysséen för samma
läsekrets. Hans
förnämsta verk är
»Essays of Elia» (1820—
23 och 1833), förut
publicerade i London Magazine, ett slags
mellanting mellan essäer, skildringar och
berättelser, romantiska och realistiska på samma
gång i sin blandning av fantasi och
verklighet, analys och drömstämning. Han sökte
även återväcka intresset för flera av de med
Shakespeare samtida dramatikerna. L:s verk
utgåvos i 2 bd 1908, »Life and works» i 12 bd
1899—4900. Monogr. av E. V. Lucas (2 bd,
1905). J. M.*
Lambae’sis, L a m b è s e, romerskt
legions-läger och koloni i ö. Algeriet, dep.
Constan-tine, vid n. foten av Djebel Aurès. Ruinerna
giva en utmärkt bild av ett romerskt
ståndläger; bevarad är även bl. a. en
triumfbåge. L. var säte för förvaltningen i
provinsen Numidien till mitten av 200-talet, då
den förlädes till Cirta (nu Constantine). över
2,000 inskrifter äro funna i L. Där anlades
1844 en fransk straffkoloni (2,248 inv. 1926).
Litt.: R. Cagnat i Mémoires de 1’Académie
des Inscriptions et Belles-Lettres, 38: 1 (1908).
Lamballe [läba’l], Marie Thérèse
Louise, prinsessa av L. (1749—92), var född
prinsessa av Savojen-Carignan. Hon blev 1767
g. m. prins de L., en son till hertigen av
Penthièvre (se d. o.), och änka 1768. Berömd
för skönhet och behag, blev hon
Marie-Antoi-nettes hovmästarinna och trogna väninna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
