Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
641
Lambeaux—Lambertska arvet
642
Hon följde
drottningen till Tempeltornet
efter 10 aug. 1792 men
fördes 19 aug. till ett
annat fängelse och
mördades där 3 sept.
s. å. Litt.: Eng. biogr.
av B. C. Hardy (1908)
och fr. monogr. av dr
Cabanès (1923).
Lambeaux [läbå’],
Joseph (Jef), belgisk
skulptör (1859—1908).
Studerade i Antwer-
pen och Paris och blev en av sin tids främsta
representanter för realistisk bildkonst, för
obändig, överströmmande kraft och rörlighet.
Bland hans verk märkas gruppen »Kyssen»,
den stora Brabobrunnen med en huvudfigur i
språng, »Brottarna», den figurrika reliefen
»De mänskliga lidelserna» — dessa m. fl. i
Bryssel och Antwerpen —, »Ljusets triumf»,
kolossalstod på en klippa vid Dinant, samt
flera satyr- och backantgrupper. G-g N.
Lambek, Hans Christian Laurids
Christensen, dansk filosof (f. 1870),
skolman, rektor vid en realskola i Horslunde på
Lolland. Genom en lång rad skrifter
(»Ud-kast til en sjælelig bevægelseslære», 1901—
06, »Verdsligt aandsliv», 1907, »Indledning til
kulturens filosofi», 1908, »Personlig kultur»,
1910, »Fremskridt», 1912, »Om
vurderingspro-blemet», 1921, »Livsvurdering», 1923, o. s. v.)
har L. utvecklat en beskrivande psykologi,
som erinrar om Ludvig Feilbergs men
förkastar dennes mekaniska analogier. G. O-a.
La’mbert, romersk kejsare (d. 898), son och
en tid medregent till Guido av Spoleto samt
efter dennes död 894 ensam kejsare. Han
förjagades 895 av kejsar Arnulf.
La’mbert från Hersfeld, tysk
krönike-skrivare (d. omkr. 1088 i benediktinklostret
Hersfeld, se d. o., där han blev munk 1058).
Hans »Annales» (utg. 1533, bäst av O.
Holder-Egger 1894; ty. övers., 3:e uppl. 1893) utgöra
för tiden från 1040 en självständig
framställning och skildra från 1059 händelserna mycket
utförligt. Arbetet är välskrivet och har stor
betydelse som källskrift, ehuni det är partiskt
mot Henrik IV och stundom opålitligt. T. H-r.*
La’mbert, Johann Heinrich, tysk
matematiker, astronom och filosof (1728—77).
Ägnade sig som autodidakt åt studiet av
matematik, filosofi och österländska språk, blev
1765 led. av vet.-akad. i Berlin. Genom
»Pho-tometria, seu de mensura et gradibus luminis,
colorum et umbræ» (1760) kan han ställas
vid sidan av Bouguer som grundläggare av den
fotometriska avd. inom optiken. Detta
arbete har varit av stor betydelse för
astronomien, liksom L:s bidrag till teorien för
kometernas banor, »Insigniores orbitæ cometarum
proprietates» (1761; se Lambertska
teore-met). I »Cosmologische Briefe über die
Ein-richtung des Weltbaues» (s. å.) uppgjorde han
ett schema över världssystemet. Vissa av
hans där uttalade åsikter ha genom Herschels
och Laplaces exakta undersökningar vunnit
bekräftelse. Så t. ex. gick hans förutsägelse
om bestämning av solsystemets rörelse i
fullbordan redan 1783 genom Herschel. K. B.*
L:s filosofiska huvudarbete är »Neues
Or-ganon» (1764). Han är anhängare av den
Leibniz-Wolfska. rationalismen men söker
förbinda denna med Lockes empirism. I detta
hänseende brukar han betecknas som en
föregångare till Kant, som skattade honom
mycket högt och en tid stod i brevväxling med
honom. Litt.: O. Baensch, »L:s Philosophie
und seine Stellung zu Kant» (1902). G. O-a.
Lambert [lä’mbot], John, engelsk krigare
(1619—83). Slöt sig vid inbördeskrigets
utbrott 1642 till parlamentspartiet, blev 1646
överste för ett fotregemente i dess
nyorgani-serade här och var
1647 en av
officerarnas förtroendemän
under konflikten med
parlamentet. L. hade
betydande andel i
Cromwells seger vid
Preston 1648 och var
hans närmaste man
under skotska
fälttåget 1650—51. Han var
själen i det officersråd,
som dec. 1653
utropade Cromwell till
pro-tektor, samt i dennes
statsråd, blev 1655 en av hans »major
generals» men bröt 1657 med Cromwell och
nedlade sina ämbeten. Efter Cromwells död
uppträdde han 1659 som arméns politiske ledare
men vågade ej upptaga öppen strid med
Monk, då denne från Skottland anryckte till
parlamentets hjälp. L. sökte 1660 kring sig
samla de trupper, som blivit republiken
trogna. Efter restaurationen dömdes han
1662 som högförrädare till döden och dog i
fängelse. L. var en av Cromwells dugligaste
underfältherrar men visade sig rätt ostadig i
politiska frågor. V. S-g.
LambertBni, se Benedictus XIV.
Lambertska arvet. Jonas Berntsson
Lambert, f. på 1660-talet i Umeå, lämnade
omkr. 1690 sitt hem och vistades sedan
utomlands till sin död på 1730-talet. På grund av
orsaker, som ännu ej äro fullt klarlagda, fick
han omkr. 1713 viss besittningsrätt till
områden i Guayana (i norra Sydamerika).
Uppgifterna om Lamberts släktförhållanden och
utrikes vistelse bestyrktes vid en inställelse
av hans broders och systrars barn vid Umeå
rådhusrätt 6 maj 1740, varvid legitimering
skedde av de arvsberättigade för att utfå
arvet, som ännu 1771 till följd av
förblandning med det s. k. W e n n m a n s k a
arvet (Lamberts mor tillhörde en släkt
Wenn-man) troddes vara att hämta i Holland. 1772
kom likväl underrättelsen, att Lambert levat
och dött i Demerara (Guayana), och s. å.
skedde nya legitimeringar av de då
arvsberättigade inför Umeå och Stockholms
rådhusrätter. Arvingarnas ombud blev v.
häradshövdingen E. H. Huss, som genom fullmakterna
på 1770-talet jämte Jonas Fileen från Ystad
lyckades sätta sig i besittning av arvet.
Huvudarvingen efter Huss, som dog i Demerara
1802, blev systersonen C. P. Ström, kapten
vid Helsinge regemente, som fick 90,000
gulden. Fileen (d. 1822) ärvdes huvudsaki. av
sin bror, vice aktuarien P. E. Fileen (d. 1829).
XII. 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
