Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
643
Lambertska teoremet—Lamennais
644
Enär man ej fullt förstått vad som hänt genom
Huss’ åtgöranden, gjordes upprepade gånger
intill 1917 försök att »sätta sig i besittning
av arvet», naturligtvis utan åsyftat resultat.
Litt.: Ett flertal tryckta
rättegångshandlingar rörande Fileenska arvet; O. Högberg,
»Lambertska milliarden» (1916); N. F.
östman, »Lambertska arfvet» (1917) och i Stock
-holms-Tidningen 23 aug. 1927. N. F. Ö-n.
Lambertska teoremet el. Lamberts
ekvation kallas stundom en viktig sats ang. en
komets rörelse i sin bana. Denna sats bildar
en av grundvalarna för Olbers’ metod att
beräkna kometbanor (se K o m e t e r). Den
upptäcktes först (i parabelfallet) av Euler
1743, men J. H. Lambert (se d. o.)
generaliserade satsen 1761 och påvisade dess
betydelse för banbestämningsproblemet. K. Lmk.
Lambertsmässa, i Sverige förr namn på 17
sept., åminnelsedagen av den i början på
700-talet mördade biskop Lambert i Maastricht.
Lambertsnötter, se Hassel.
Lamberts projektion, se Kartprojektion.
Lambèse [läba’z], stad, se Lambaesis.
Lambeth palace.
Lambeth [lä’mbop], stadsdel (metropolitan
borough) i London, på högra stranden av
Thames, mitt emot Westminster; 298,100 inv.
(1928). Här ligger, nära Lambeth bridge
(färdig 1862), Lambeth palace,
ärkebiskopens av Canterbury Londonresidens sedan 1197.
Lambethkonferensen [lä’mbop ], namn på
de konferenser av biskopar inom den
anglikanska kyrkan, vilka sedan 1867 tid efter
annan hållits i Lambeth palace under
ärkebiskopens av Canterbury presidium. Där
antagna resolutioner ha aldrig ansetts som
synodaldekret men väl som vägledande i
praktiska kyrkliga frågor. De fem första
konferenserna (1867, 1878, 1888, 1897 och 1908) ha
skildrats av ärkebiskop R. T. Davidson (1920).
Lamboy [läbcoa’], Wilhelm, greve,
kejserlig krigare (d. 1659). Höll som överste med
sitt kav.-reg:te tappert stånd vid Lützen och
togs till fånga, blev snart åter fri, befordrades
av Wallenstein till generalmajor, svek denne
och belönades av kejsaren med gods och
värdighet av riksfriherre. L. blev fältmarskalk
1641 och greve 1649. (Wdt.)
Lambrequin [läbrekä’], fr., i flikar
utskuren duk på (heraldisk) hjälm, hjälmtäcke (se
Hjälm 2, sp. 1094); flikig kappa över
fönster- el. dörröppning, kring tronhimmel el.
dyl., ibland med tofsar mellan flikarna.
La’mbros el. L a ’m p r o s, S p y r i d i o n,
grekisk historiker, politiker (1851—1919).
Studerade i Leipzig och Berlin, rönte starkt
inflytande av Th. Mommsen och blev 1887
prof, i historia vid Atens univ. Han var okt.
1916—maj 1917 ministerpresident och fogade
sig som sådan efter konung Konstantins
personliga politik. L. inventerade
handskriftssamlingarna i klostren på Athos och utgav
»Catalogue of the greek manuscripts on Mount
Athos» (2 bd, 1895—1900). Han fullföljde
sedan i olika delar av Grekland arbetet med
de gamla handskrifternas förtecknande samt
uppsatte för det mångskiftande materialets
bearbetande tidskr. Neos Hellenomnemon,
vilken helt skrevs av honom själv. Han utgav
(1886—1902) även en stor grekisk historia
från äldsta tid till konung Ottos regering
(6 bd). E. N-n.*
Lame’ll, liten tunn skiva.
Lamellhjul, se Friktionshjul.
Lamellibranchiäta, zool., se Musslor.
Lamellico’rnia, zool., se Bladhorningar.
Lamelliro’stres, zool., se Andfåglar.
Lamellkoppling, se Axelkoppling, sp. 627.
Lamennais [lamonä’] el. La M e n n a i s,
Hugues Félicité Robert de, fransk
teolog och socialpolitisk författare (1782 18/»
—1854 27/z). Väckte som ung präst uppseende
genom sin med lidelse
och stilistisk glans
skrivna »Essai sur
1’indifférence en
ma-tière de religion» (4
bd, 1817—23), vari
han krävde absolut
underkastelse under
kyrkans gudomliga
och ofelbara
auktoritet, samlad i
påvedö-met. Gallikanismen
(se Gallikanska
kyrkan) vore
dödsfienden. Snart stod L.
som det till liv väckta kyrkliga Frankrikes,
andlige ledare, av påven hälsad med
belöningar, som han dock försmådde. Efter
julirevolutionen 1830 blev hans lösen frihet på.
alla områden, framför allt press-,
samvets-och föreningsfrihet; friheten skulle organiskt,
sammanfogas med påvens absoluta makt. För
att lösa detta problem förde L. fram kravet på.
skilsmässa mellan kyrka och stat. Som organ
för den »liberala ultramontanismen» uppsatte
han jämte Lacordaire och Montalembert 1830*
tidskr. L’Avenir, som bar devisen Dieu et
liberté (Gud och frihet). Dess frihetsvänliga,
grundsatser fördömdes av Gregorius XVI
genom en 1832 under påtryckning från såväl
gallikaner som jesuiter utfärdad bannbulla.
L. bröt då med påvedömet och katolicismen.
Från Bretagne skrev han den världsberömda,
revolutionära skriften »Paroles d’un croyant»
(1834; 10 uppl. på ett år, minst 100 sedan;,
övers, till flera språk; »En troendes ord»,
1834), i vilken såväl den andliga som den
världsliga maktens furstar skildras som
folkens förstörare. Hans nya ideal blev nu en.
kristligt formad socialism, som han i en rad
skrifter sökte även filosofiskt grunda
(framför allt »Esquisse d’une philosophie», 4 bd,
1840—46). Efter februarirevolutionen 1848’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
