Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lamennais el. La Mennais, Hugues Félicité Robert de - Lametabile - Lamentation - Lamentera - La Mettrie, Julien Offroy de - Lami (Lamii), Mahmud ben Osman - Lamia (stad) - Lamia, Lamiinae (zoologi) - Laminaria - Laminariales - Lamiska kriget - Lamium - Lamm, släkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
645
Lamentabile—Lamm
646
invaldes L. i nationalförsamlingen men
spelade icke den ingripande roll man väntat.
Efter statskuppen 1851 sökte han
vederkvickelse i att översätta Dante. L:s »Oeuvres
complètes» utgåvos i 10 bd 1844, hans »Oeuvres
postbuines» 1855—58 i 5 bd, »Oeuvres inédites»
i 2 bd 1866, »Lettres inédites» 1898 och 1910.
Litt.: Ch. Boutard, »L., sa vie et ses
doc-trines (3 bd, 1905—13); Chr. Maréchal, »L. et
Lamartine» (1907) och »La jeunesse de L.»
(1913); P. Dudon, »L. et le Saint-Siège» (1911);
P. Duine, »L., sa vie, ses idées» (1922) och
»Essai de bibliographie de L.» (1923). Hj.H-t.*
Lamenta’bile, it., mus., klagande.
Lamentatiön, veklagan, högljudd jämmer;
i den lat. bibelövers, kallas Jeremias’
klagovisor lamentationes.
Lamentèra, klaga högljutt.
La Mettrie [la mätri’], Julien Offroy
de, fransk filosof (1709—51), den förste och
mest kände av den franska
upplysningsfilosofiens materialister. Huvudarbete: »L’homme
machine» (1748). —
L. söker bevisa, att
själslivet h. o. h.
frambringas av kroppen,
särskilt hjärnan.
Föreställningarna uppstå uteslutande
genom sinnesintryck. —
Guds existens och
odödligheten vill L.
icke bestämt förneka
men lutar, främst av
praktiska skäl, åt
ateismen. — L:s etik
är hedonistisk. Lusten
är det enda goda, och all lust blir för L. av
kroppslig natur, även den s. k. andliga. Denna
senare, som genom sin varaktighet skiljer sig
från den korta och häftiga sinnliga lusten,
måste dock föredragas av de bildade. Dygden
är endast möjlig inom samhället; dygdiga äro
de handlingar, som gagna det allmänna, och
drivfjädern till sådana handlingar är
äregirigheten. — Då ingen viljefrihet finnes, ske goda
och dåliga handlingar med samma
nödvändighet; ånger och samvetskval äro förkastliga.
Förbrytaren bör snarare betraktas som sjuk
än som brottslig och icke straffas strängare,
än samhällets säkerhet kräver.
L:s läror väckte mycken förargelse på
grund av det cyniska, avsiktligt anstötliga
sätt, på vilket de framställdes. Efter att ha
flytt från Frankrike till Holland och förvisats
därifrån kallades L. av Fredrik den store
till Berlin. — Litt.: Fr. A. Lange, »Geschichte
des Materialismus» (10:e uppl. 1921). G. O-a.
Lämi, riktigare L ä m Fi, »glänsande»,
Mahmüd ben Os män, turkisk skald (d.
1531). Var den mest produktive författaren
under turkiska litteraturens högsta
blomst-ringstid, mellan 1453 och 1600. L. verkade icke
blott som översättare av persiska mästerverk
utan skrev även ett stort antal självständiga
dikter och prosaskrifter förutom sju större
episka dikter, av vilka fyra äro mera
allmänt kända, »Vämik ve Azra», »Visa ve
Ra-min», »Absäl ve Selmän» och »Ferhädnäme».
Litt.: E. J. W. Gibb, »History of ottoman
poetry», 3 (1904); Bertha Schmidt, »Übersicht
der türkischen Literatur» (1916). G. Rqt.
La’mia, huvudstad i grek, nomos Fthiotis
och Fokis, vid foten av Othrys, nära
Atalante-kanalen, vid järnväg; 14.205 inv. (1928). Var
under antiken befäst; jfr Lamiska kriget.
La’mia, LamHnae, zool., se L å n g
hor-n i n g a r.
Laminäria, släkte, tillhörande fam.
Lami-nariaceae bland brunalgerna (se d. o.), med ett
30-tal grova tångarter, nästan alla hemma i n.
halvklotets hav. Största antalet arter finnes
i n. Stilla havet. I Ishavet uppträda L.-arter
i sådan myckenhet, att de ge hela
algvegeta-tionen dess karaktär, och detta hav har också
blivit kallat laminariornas hav. Medelhavet
hyser däremot blott en enda art. Vid
Sveriges kuster — dock ej i egentliga Östersjön
— förekomma L. digitata, fingertång (jfr
bild vid art. B r u n a 1 g e r), och L.
saccha-rina, bladtång. L. brukas till
gödselmedel och kreatursfoder, och ur askan
framställas brom och jod. N. S-s.
Laminariäles, en ordn. bland klassen
brunalger (se d. o.), omfattande grova tångarter
av ofta betydande längd. Skottet är i regel
uppdelat i en grov, skaftlik del, stipes, och
en i dess topp sittande bladlik del av väx
lande form, lamina, som periodiskt avkastas,
varpå en ny utväxer. Generationsväxling (se
d. o.) förekommer hos L. Jfr Brunalger.
— Tm«k- höra bl. a. släktena Alaria, Chorda,
Laminaria (se dessa ord) och Macrocystis (se
B r u n a 1 g e r, sp. 63). N. S-s.
Lamiska kriget. Vid underrättelsen om
Alexander den stores frånfälle (323 f. Kr.)
reste sig ett antal grekiska stater. Deras här
inryckte i Tessalien under befäl av atenaren
Leosthenes, som inneslöt riksföreståndaren i
Makedonien Antipatros (se d. o.) i Lam ia,
vilken stad gav kriget dess namn. Antipatros
blev emellertid snart undsatt och besegrade
grekerna vid Krannon (322). Ännu mera
avgörande var Atens nederlag till sjöss vid
Amorgos. Makedoniens motståndare i Aten,
Demosthenes, Hyperides m. fl., flydde el.
utlämnades, och staden måste mottaga en
make-donisk besättning. M. PnN-n.
Lämium, bot., se P 1 i s t e r.
Lamm, svensk judisk släkt, känd från
1700-talets början. Moses L. (d. 1768 i Altona)
hade tre söner, som överflyttade till Sverige.
Bland dessa voro kattuntryckarna i
Stockholm Levy Aaron L. (1738—1808) och
Aaron Moses L. (1756—1824), den förre
stamfar för Heleneborgs-, den senare för
Blecktornsgrenen. L. A. L:s son Salomon
Ludvig L. (1786—1857) var en mångsidig
industriidkare (vid Heleneborg i Stockholm
bomullsväveri, tryckeri och färgeri, vid
Lud-vigsberg klädesvalkeri m. m.) och uppsatte
1826 de första mekaniska vävstolarna i
Sverige. Av hans barn blev industriidkaren
Jacques L. (1817—91) far till donatorn
ingenjör Gustaf Mauritz L. (1855—92),
som till Nationalmuseum testamenterade sin
konstsamling jämte 20,000 kr. (till två efter
fadern uppkallade pris för konsthistorisk
verksamhet). Om hans bror C. R. L. se nedan.
Om J. L:s brorson O. L. L. och halvbrors son
Herman L. samt om den sistnämndes son
Martin L. se nedan. Martin L:s bror Olof
Herman L. (f. 1887 23/4) är sedan 1921 svensk
generalkonsul i New York.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
