Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lamm, Carl Robert - Lamm, Herman - Lamm, Martin - Lamm, Oscar Ludvig - Lammasch, Heinrich - Lammers, Gustav Adolph - Lammers, Thorvald Amund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
€47
Lamm, C. R.—Lammers
648
Lamm, Carl Robert, industriidkare,
konstsamlare (f. 1856 4/8); se släktartikeln.
Var ledare av Ludvigsbergs verkstad till
1904, upparbetade därefter godset Näsby vid
Djursholm till en mönstergård. L.
sammanförde i det om- och tillbyggda slottet där en
mängd betydande verk av äldre och nyare
svensk och utländsk konst och konstslöjd av
olika art, däribland den största
silversamlingen i Sverige. En del av dessa samlingar
såldes på 1920 talet. De äro beskrivna i
»Svenska slott och herresäten» (1910). G-g N.
Lamm, Herman, affärsman,
kommunalman, politiker (1853—1928); se släktartikeln.
Idkade under sin farfars (S. L. L:s) firma
grosshandel i Stockholm (till 1921), var 1900
—23 en inflytelserik
medlem av
stadsfullmäktige, bl. a. som
ordf. 1909—18 i
drätselnämndens l:a avd.
Från 1910 till sin död
var L. led. av Första
kammaren och
tillhörde först Liberala
samlingspartiet, efter
dess sprängning 1923
Liberala
riksdagsgruppen. Han blev för sina
solida egenskaper högt
skattad i riksdagsar-
betet och var led. bl. a. av statsutskottet 1912
—25, 1919—20 vice talman och 1921—28
förste vice talman. L. var
riksbanksfullmäk-tig 1911—12 och innehade ett stort antal
andra förtroendeuppdrag. Gl.
Lamm, Martin, litteraturhistoriker (f.
1880 22/e); se släktartikeln. Blev fil. dr och
docent i litteraturhistoria i Uppsala 1908 och
prof, i litteraturhistoria med poetik vid
Stockholms högskola 1919.
— Efter att i sin
gra-dualavh. (»Olof Dalin»,
1908) ha undersökt
de litterära
förutsättningarna för Dalins
författarskap skrev L.
flera specialavh. i
1700-talets
litteraturhistoria, utmärkta av
skarp analys och
fyllig dokumentering. De
två stora
monografierna »Johan
Gabriel Oxenstierna»
(1911) och »Swedenborg» (1915) bragte viktiga
resultat; den senare var den första modernt
vetenskapliga undersökningen av Swedenborgs
utveckling från vetenskapsman till religiös
personlighet och sektbildare. Banbrytande
betydelse ha »Studier i Almquists
ungdomsdiktning» (i Samlaren 1915). Det stora verket
»Upplysningstidens romantik» (2 bd, 1918—
20) är en med utomordentlig lärdom,
originella synpunkter och frisk, personlig
framställningskonst given syntes av 1700-talets
förromantiska strömningar. L:s senaste stora
verk är den för Strindbergsforskningen
epokgörande undersökningen »Strindbergs
dramer», 1—2 (1924—26). Som lärare har L.
utövat en betydande verksamhet och utbildat
talrika elever. Led. av Sv. akad. 1928. O. W-n.
Lamm, Oscar Ludvig, ingenjör,
industrimän (f. 1848); se släktartikeln. Avlade
bergsexamen i Uppsala 1873 och var elev vid
Teknologiska institutet 1873—74. L. blev
intresserad i G. De Lavals försök med dennes
mjölkseparator 1878, deltog i bildandet av
a.-b. Separator 1883 och var bolagets verkst.
dir. 1883—86. Sedermera övertog L. ledningen
av Atlasverkstäderna i Stockholm oeh var
1887—1909 verkst. dir. för Nya a.-b. Atlas.
Han kvarstod dock, efter att ha lämnat
chefskapet, i sagda bolags styrelse och ingick
även i styrelsen för a.-b. Atlas-Diesel, som
i sig 1917 upptog bl. a. det gamla
Atlas-bolagets värden. Som industriledare åtnjöt
L. anseende som en av landets främsta
förmågor. G. H-r.
La’mmasch, Heinrich, österrikisk
rätts-lärd och politiker (1853—1920). Blev 1882
e. o. och 1885 ord. prof, i Innsbruck och var
från 1889 prof, i straffrätt och folkrätt vid
Wiens univ. 1899—
1918 var han led. av
österrikiska
herrehuset. Som
folkrättsex-pert deltog han i
Haagkonferenserna
1899 och 1907, var
medlem av
Internationella skiljedomstolen i Haag och en av
stödjepelarna i
Inter-parlamentariska unionen. L. kallades 27
okt. 1918 till
österrikisk ministerpresident
men förmådde under dessa den habsburgska
monarkiens sista dagar intet uträtta mot den
överhandtagande upplösningen (jfr
Österrike, historia). Han avgick 11 nov. s. å.
efter att ha kontrasignerat kejsar Karls
proklamation om avstående från varje andel i
statsangelägenheterna. Han tillhörde sedan
den österrikiska fredsdelegationen i
S:t-Ger-main. —• Bland L:s skrifter märkas
»Grund-riss des Strafrechts» (1899; 6:e uppl. 1926),
»Die Fortbildung des Völkerrechts durch die
Haageskonferenz» (1900) och »Der
Völker-bund» (1919). V. S-g.
Lammers, Gustav Adolph, norsk präst
(1802—78). Var 1827—56 präst i norska
kyrkan, sista tiden i Skien, och framkallade som
väckelsepredikant i tal och skrift stark
religiös rörelse. På grund av sina åsikter om
barndopet och avlösningen vid nattvarden
nödgades han nedlägga sitt prästämbete (juni
1856). Omedelbart därefter utträdde han ur
statskyrkan och stiftade en »fri
apostolisk-christelig menighed» i Skien, som följdes av
flera liknande i Norge och Danmark. Efter
schism inom sekten nedlade han sitt
ledarskap för denna och inträdde 1860 ånyo i
norska kyrkan, där han dock förgäves sökte
befattning. Han uppehöll sig också mestadels
i utlandet, där han studerade kyrklig konst.
L. målade själv altartavlor för norska kyrkor
och lämnade teckningar och skisser till
nybyggnader. Jfr Chr. Brun, »Den Lammerske
bevægelse» (1905). (G. A-n.)
Lammers, Thorvald Amund, norsk
operasångare och dirigent (1841—1922),
brorson till G. A. L. Han utbildades i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
