- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 12. Krageholm - Lissa /
649-650

(1929) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lammers, Thorvald Amund - Lammgam - Lammull - Lamna cornubica, Håbrand - Lamont, Johann von - Lamoricière, Louis de - La Motraye, Aubry de - La Motte, Antoine Houdart - La Motte, Jeanne de Saint-Rémy de Valois - La Motte-Fouqué - Lamoureux (L’Amoureux, La Moureux), Abraham Caesar - Lamoureux, Charles - Lampa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

649

Lammgam—Lampa

650

(Fr. Arlberg) och i Milano (Lamperti), sjöng
först i Italien och återkom 1874 till Oslo,
där han till 1877 sjöng vid teatern. 1877—78
uppträdde han i Stockholm vid Kungl. teatern
och sedan i London och Leipzig; han var
därefter ledare av körföreningar i Oslo och gjorde
sig särskilt förtjänt om oratoriesången. L.
var högt skattad sånglärare och dirigent samt
omtyckt romanssångare. T. N.

Lammgam, se S k ä g gam.

Lammull, sådan ull, som erhålles första
gången lammen klippas. Den är mycket fin
och har en egendomlig glans. H. F.*

LaTnna cornübica, II å b r a n d, se Hajar.

Lamont [lamå’p], Johann von, tysk
astronom och fysiker (1805—-79). L. var 1852
—79 prof, i astronomi i München. Under hans
ledning utfördes vid observatoriet i
Bogen-hausen bestämningar av stjärnors positioner,
vilkas resultat sammanförts med Soldners i
den 1890 utg. »första Münchenkatalogen» med
positioner för 33,082 stjärnor. L. företog även
en rad betydelsefulla undersökningar ang.
jordmagnetismen. K. Lmk.

Lamoricière [lamårisiä’r], Louis de, fransk
general (1806—65). Tjänstgjorde från 1830
mestadels i Algeriet, blev 1845
divisionsgeneral och tillfångatog 1847 Abd-el-Kader (se
d. o.). Efter
februarirevolutionen var L.
några månader
krigsminister, bekämpade
Louis Napoleon och
landsförvisades efter
statskuppen 2 dec.
1851. L. blev 1860
chef för påvliga
armén men besegrades
sept. s. å. vid
Castel-fidardo av sardinska
armén under Cialdini.
Fr. biogr. av bl. a.
É. Keller (2:a uppl., 2

bd, 1891) och A. Rastoul (1894).

La Motraye [la måträ’], Aubry de, fransk
turist och reseskildrare (1674—1743).
Företog under 1690-talet resor till
Konstantino-pel, Mindre Asien, Syrien och Nordafrika,
vistades 1711—-14 tidtals hos Karl XII i
Bender och Dimotika samt besökte därpå
Sverige, där han utsträckte sina färder till
Lappland. Han utgav bl. a. »Voyage en
Europé, Asie et Afrique» (2 bd, 1727), som bl. a.
innehåller bidrag till historien om Karl XII:s
vistelse i Turkiet, Görtz’ finansplaner och
processen mot honom. Sv. uppl. (urval) utg.
av H. Hultenberg (1918).

La Motte [la må’t], Antoine II o u dart
d e, fransk författare
(1672—1731). L. vann
sina sporrar i striden
mellan »les anciens»
och »les mödernes»,
varvid han tog de
modernas parti, och för
att visa hur illa poesi
och förnuft rimmade,
skrev han om
Ilia-den på färglös
normalprosa. Han sökte
också reformera den
klassiska tragedien

och vann stor framgång med »Inès de Castro»
(1723), men då han sedan förkastade ej blott
de »tre enheterna» utan även versen,
misslyckades han ömkligt. Han skrev även oden
och fabler, som nu äro glömda. Sin estetiska
grundåskådning, icke utan betydelse för
upplysningstidens poetiska bankrutt, framlade
han i »Réflexions sur la critique» (1716). Se
monogr. av P. Dupont (1898). Kj. S-g.

La Motte [la må’t], Jeanne de S a i n
t-Rémy de Valois, kallad grevinna d e L.,
fransk äventyrerska (1756—91), dotter till en
avsigkommen adelsman, som härstammade
från Henrik II:s naturlige son Henri de
Saint-Rémy; 1780 gifte hon sig med
gendar-meriofficeren Marc-Antoine Nicolas de L.
(1754—1831), vilken på eget bevåg antagit
grevetitel. Hon sökte med stöd av sin
härkomst från huset Valois tränga sig in vid
hovet men lyckades blott erhålla en liten
pension. Dock förstod hon att genom
påståenden om hovgunst och löften om protektion
tillnarra sig penningar på flera håll. Dessa
bedrägerier kulminerade i den beryktade
»halsbandsaffären» (se
Halsbandspro-cessen), genom vilken kardinal de Rohan
och indirekt även drottning Marie Antoinette
komprometterades. Dömd 1786 som
bedra-gerska till livstidsfängelse, rymde hon 1787
från fängelset La Salpètrière och undkom till
England, där hon dog i elände. Hennes make
och medbrottsling dog på en asyl i Paris 1831.
Hennes memoarer (1788—89) och självbiogr.
(1791) äro ytterst otillförlitliga. Jfr litt. vid
art. Halsbandsprocessen. V. S-g.

La Motte-Fouqué [la må’t-foke’], se F o
u-q u é.

Lamoureux [lamorö’] (L’A m o u r e u x, La
Moureux), Abraham Caesar, fransk
skulptör (d. 1692). Från omkr. 1670 ett tiotal
år verksam i Sverige, bl. a. för M. G. De la
Gardie, därefter i Köpenhamn, där han
utförde ryttarstatyn av Kristian V på Kongens
nytorv (bly, uppställd 1688). De fyra
allegoriska figurerna på sockeln äro sannolikt
modellerade efter L:s död av brodern Claude..
Denne, som kom till Danmark på 1680-talet,
levde ännu 1699. (E. L-k.)

Lamoureux [lamorö’], Charles, fransk
dirigent (1834—99). Ledde
konservatoriekon-serterna i Paris 1872—78 och var därefter
till 1881 förste kapellmästare vid Stora
operan. L. grundade 1881 de berömda
»Lamou-reuxkonserterna», genom vilka han verkade
för Wagners musik; han lyckades även få
»Lohengrin» uppförd (1887). L. odlade även
nyare fransk musik. Han var på sin tid
Frankrikes måhända främste dirigent. T. N.

Lampa, i allm. en belysnings- el.
uppvärm-ningsanordning med en särskild brännare,
som reglerar lågan el. ljuset från lysämnet,.
t. ex. biåslampa, elektrisk 1., gaslampa,
fotogenlampa (jfr Belysning och
Elektrisk belysning); i inskränkt
mening-olje- el. fotogenlampa för belysning. —-
De-äldsta 1., vilka brukades i forntiden och
ända in på 1700-talet, bestodo av en enkel
behållare för lysoljan (fet vegetabilisk el.
ani-malisk olja), i vilken nedhängde en veke av
något textilämne, som uppsög oljan och vars
övre, tända och lysande ända var fastsatt i
en brännare ett stycke över oljeytan. I mit-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jul 17 16:17:17 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdl/0381.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free