- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 12. Krageholm - Lissa /
663-664

(1929) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

663

Landhöjning—Landor

664

lantbrukets utveckling. Jfr historik av H.
Hertel (2 bd, 1919—20). P. E-t.

Landhöjning och Landsänkning kallas
sådan förskjutning av gränsen mellan land
och hav, som betingas av lokala rörelser i
jordskorpan För dess uppmätning måste den
del av nivåförändringen, som beror av ändrat
vattenstånd, först noga frånskiljas. Jfr
Nivåförändringar. G. D.G.

Landln, Carl Ludvig,
justitieombudsman (1789—1858). Blev 1826 hovrättsråd i
Svea hovrätt och valdes 1834 till J. O. Som
sådan utförde han med nit de åtal inför
riksrätt mot konungens rådgivare, som beslutats
av konstitutionsutskottet 1840—41. L. var
liberal och främjade i Lagberedningen
ivrigt humanitära reformer. Då han vid 1847
—48 års riksdag av de konservativa, ehuru
med knapp majoritet, ersattes som J. O. med
S. L. Theorell, framkallade detta en livlig
presspolemik. L., som 1846 utnämnts till vice
president i Svea hovrätt, återgick nu till
denna tjänst. Han tog avsked 1854. V. M.*

Landis kallas på land bildad is, vare sig
den, ss. på Grönland, kan uppdelas i en
inlandsis (se d. o.) samt därifrån genom
kustdalar i havet utmynnande isströmmar,
gla-ciärer (se d. o.), el. den från landets inre ända
ut till sin rand utgör en enhetlig massa,
såsom under istiden i regel varit fallet. Under
vissa förhållanden, särskilt vid Sydpolslandet,
kan sammanhängande 1. stundom, utan att
sönderbräckas, flytande skjuta ut någon
sträcka i havet (s. k. shelf-ice). Oegentligt
nog har för tillfället landfast havsis någon
gång kallats för landis. G. D. G.

Landkänning. Då fartyg till sjöss siktar
land och fartygets läge härigenom kan
bestämmas, säges det ha »fått 1.» och kan
därefter »segla el. styra efter 1.». (ö-g.)

Landmandsbank, Den danske, i
Köpenhamn, började 1872 med ett aktiekap. på 12
mill. kr. under ledning av Isak Glüekstadt
(se d. o.) och blev inom kort en av Danmarks
största banker. 1910 blev Emil Glüekstadt
(se d. o.) administrativ dir., visade stor
finansiell duglighet men förde under krigsårens
högkonjunkturer L. in i osäkra företag.
Konjunkturförändringen 1920—21 försvagade
genom flera stora företags sammanstörtande
L. så mycket, att den hotades med ruin. För
att avvärja en för hela landet ödeläggande
katastrof ställde Nationalbanken 30 mill. kr.
till L:s förfogande juli 1922, och då detta icke
räckte, åstadkommos sept. s. å. av staten,
Nationalbanken och ett par stora
affärsföretag ett preferenskapital på 70 mill. kr. och
en reservfond på 30 mill. kr. Förlusterna
visade sig dock långt större än beräknat, och
1923 övertog staten full garanti för L. till
1928, senare utsträckt till 1932; slutligen har
staten 1928 helt övertagit banken till 1932,
täckt ett underskott på 136 mill. kr. samt
insatt nytt aktiekap. på 50 mill. och ny
reservfond på 34 mill. kr. P. E-t.

Landmärke, märke på land, ss. torn, höjder,
större stenar, träd o. dyl., som orientering
för sjöfarande. Jfr Sjömärke.

Landnämabök, en av den isländska
medeltidens märkligaste litterära företeelser,
innehåller meddelanden om Islands upptäckt och
besittningstagande (isl. landnåm) av
nybyg

garna (landnåmsmenn), från trakt till trakt,
från gård till gård, vidare om
landnåmsmän-nens efterkommande, för de flesta släkterna
ända in på 1100-talet, och om de märkligaste
tilldragelserna inom varje släkt. Tills,
nämnas mera än 3,000 personer och 1,400 ställen.
L., vars historiska pålitlighet uppskattas
särdeles högt, torde i huvudsak ha redigerats
i början av 1200-talet. Den är bevarad i tre
inbördes rätt olika huvudhandskrifter,
»Stur-lubök», »Hauksbök» och »Melabök». — Utg.
av Det kongelige nordiske oldskriftselskab
1900 (»Melabök» särskilt 1920). (E-k N-n.)

Landningsljus användas för att möjliggöra
flygplans landning under mörker. De bestå
antingen av fast belysning, anordnad på
land-ningsfält, eller för sjöflygplan av på
förankrade flottar el. fartyg anordnade ljus, vilkas
höjd och läge tjäna till ledning vid
landningens utförande, el. ock av under
flygplanets vingar apterade ljuskroppar (magnesium
m. m.), vilka på elektrisk väg tändas från
flygförarplatsen och därefter under 1—2 min.
kasta ett klart lysande sken nedåt. ö-g.

Landningsställ, den understa delen av ett
flygplan, konstruerad för att motstå
påkän-ningarna vid nedgång på land el. vatten. L.
kan vara försett med hjul, skidor el. flottörer.
En del flygplan ha utbytbara 1. H j u 11 a n
d-ningsställ lämpa sig för landning på
mark och snöfri is;
skidlandnings-ställ lämpa sig för landning på snöfält och
snötäckt is; flottörlandningsställ
fordras för landning på vattnet men lämpa
sig i regel även för landning på is. ö-g.

LandoJphia, afrikanskt växtsläkte av fam.
Apocynaoeae (se d. o.).

Landor [lä’ndå], Henry Savage,
engelsk målare och resande (1865—1924), sonson
till W S. L. Han var en globetrotter, som
berest alla världsdelar och lämnat ett stort
antal fantasirika men geografiskt
betydelselösa skildringar av bl. a. ainofolket, Korea
och Tibet, där han under försök att nå Lhasa
skulle ha torterats av tibetanerna.

Landor [lä’udå], Walter Savage,
engelsk författare (1775—1864). Studerade i
Oxford, varifrån han relegerades som arg
republikan, ärvde 1805 en stor förmögenhet, deltog
1808 i kriget mot
Napoleon i Spanien men
kunde ej underordna
sig disciplinens band,
sökte 1809—14
genomföra reformer på sina
gods men lönades med
otacksamhet och slog
sig ned i Italien,
varifrån han 1835 åter
besökte England. 1858
återvände han till
Florens. En excentrisk
enstöring, som
lidelsefullt hyllade det
an

tika grekiska frihetsidealet och den italienska
renässansen, skrev han — delvis på latin —
för ett fåtal. Ett exotiskt epos, »Gebir» (1798),
sorgespelet »Count Julian» (1812) m. fl.
arbeten passerade obemärkta, men »Imaginary
conversations of literary men and statesmen»
(5. bd, 1824—29), dramatiskt livfulla
dialoger. blevo berömda genom karakteristikernas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jun 23 20:36:32 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdl/0388.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free