Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Landsmålsarkivet—Landsmålsföreningar
685
ljudvärde. Stora bokstäver brukas ej. L.
tryckes alltid med kursivstil. Uttalslängd
betecknas med streck under tecknet. — Då
större noggrannhet ej tarvas, nyttjas s. k.
grov beteckning, som ur 1. upptager 4
tecken: q för äng-ljudet, 4) för o-ljudet i bo,
$ för scÆe-ljudet och co för eng. w-ljud, och
f. ö. består av vårt vanliga alfabet utom
bokstäverna c, q, x och z. Jfr A. Noreen, »Vårt
språk», I (1903), s. 407—542. Lll.*
Landsmålsarkivet (urspr. off. namn U
n-dersökningens af svenska
folk-mål arkiv), ett i univ.-bibl. i Uppsala
inrymt arkiv, bestående av svenska och
lapska dialekt- och folkminnesuppteckningar,
språkkartor, fonogram m. m. L. grundlädes
1914, då dit överlämnades äldre
Uppsalasam-lingar dels från de gamla
landsmålsföreningarna i Uppsala (1872—1901), dels från de
s. k. dialekt-topografiska
landskapsundersök-ningar, som på 1890-talet trädde i
landsmålsföreningarnas ställe. Med L. förenas
dialektuppteckningar och
folkminnesuppteckningar, som föranstaltas i Sverige med
undantag av Skåne, Blekinge, Halland och
Bohuslän, samt dessutom från svenskbygderna
i Estland. L. är en central för fortsatta
undersöknings- och samlingsarbeten, det har
egen personal, egen budget och egen styrelse.
Åt denna uppdrog K. m:t 1913 att utöva
ledningen av den systematiska undersökningen
av svenska folkmål, och den har fr. o. m.
1914 årligt statsanslag, till vilket komma
anslag från landsting och gåvomedel m. m.
Fr. o. m. 1926 har en allt större del av
institutionens såväl dialekt- som
folkminnes-undersökningar bekostats av lotterimedel.
Samarbete äger rum mellan L. och
ortnamns-kommittén, Nordiska museet,
Hyltén-Caval-lius’ stiftelse i Lund, landsmålsföreningarna
i Lund (se Landsmålsföreningar),
Institutet för ortnamns- och dialektforskning
vid Göteborgs högskola (inrättat 1917) samt
Institutet för folkminnesforskning vid samma
högskola (inrättat 1926), Institutet för
nordisk etnologi i Åbo (inrättat 1927), vissa
föreningar i landsorten m. fl. Vad Småland
beträffar, äger såväl insamlingsarbete som
bearbetning rum genom personer både i
Upp
686
sala och Lund enl. överenskommelser om
arbetsfördelning. Motsv. arbetsfördelning har
avtalats med instituten i Göteborg rörande
vissa västsvenska landskap.
Göteborgsinsti-tutens i rask tillväxt stadda samlingar,
kallade Göteborgs ortnamns- och
landsmålsarkiv samt
Västsvenska folkminnesarkivet (i vilket
sistnämnda arkiv jämväl ingår den 1919
stiftade Västsvenska folkminnesföreningens
samlingar), äro deponerade i Göteborgs stadsbibl.
Båda äro h. o. h. enskilda institutioner, som
ekonomiskt kraftigt understötta av enskilda
och av lokala korporationer samt i synnerhet
genom tilldelning av lotterimedel. Inom L.
i Uppsala ha utarbetats ett tiotal större
monogr. över hela landskaps el. motsv.
områdens dialekter samt ett stort antal smärre
dialektologiska och folkloristiska avh. och
uppsatser, vilka emellertid ej utgivits som
gemensam serie utan publicerats på olika
håll. Institutet för ortnamns- och
dialektforskning i Göteborg har utgivit »Skrifter»,
I—IV (1918—26), och »Ortnamnen i
Göteborgs och Bohus län», I—II (1923—29). —
Litt.: Årsberättelser rörande
Landsmålsarkivet i Uppsala (Undersökningen av svenska
folkmål) ha årl. publicerats i Svenska
Landsmål fr. o. m. 1915. I samma tidskrift ha
även publicerats årsberättelser för Institutet
för ortnamns- och dialektforskning i
Göteborg fr. o. m. 1919, för landsmålsföreningarna
i Lund fr. o. m. 1923. Jfr
»Folkminneskom-mitténs betänkande», II (Statens Offentliga
Utredningar 1924: 27), s. 22—57. H. Gjr.
Landsmålsföreningar, studentföreningar vid
univ. i Uppsala, Lund och Helsingfors för
uppteckning av folkmål och folktiaditioner.
Tanken på sådana föreningar hade
framkastats bl. a. av C. J. L. Almquist, men först
1872 kom den till utförande, då 1. för Väst
göta, Östgöta, Södermanlands-Närkes och
Smålands nationer bildades, senare följda av
ytterligare åtta samt en Förening för
Stock-holmsmålet. Svenska landsmålsföreningen i
Helsingfors stiftades 1874, och i Lund
stiftades 1875 ff. fyra L, av vilka den skånska
kvarlever och med tre nybildade 1916 bildade
en gemensam centralstyrelse, som fr. o. m.
ur osfok hvo.
osfok t sø krvgast sturoakstar q stothgar. surnar ov
kulu-mco t riktit finar . fok hvo mto agkalt. stugor t stmplar, o &
fins-nt mald tat rom ini dam, o so kngast fins-nt-a mer tni
dam ald nogar stolar ald, um a fatt, nogo klubsqta , tat hord,
nogar sagar, te da o tat skop. dam toto upt traiskolumcy o
mt tratsjpedumcp. ed so int gor ta a upt skolumcp, laso J$et,
strejmn^an o paroni , lafø dam upo tat bresttfå o sj$ar sund
a mi ^enum teiknqivt. mioyst qv toto dam tunbre, Jpet, smer,
Prov på skrift med landsmålsalfabet (O r s a m å 1) :
Hur Orsafolk leva.
Orsafolk är som kringast (som oftast) storväxta och ståtliga. Somma av kullorna äro riktigt fina (vackra).
Folk lever mycket enkelt. Stugorna äro simpla, och det finns inte mer-än ett rum ini dem, och som kringast
finns inte det mer ini dem än några stolar eller, om [det] är fattigt, några klubbsäten, ett bord, några
sängar, en hylla och ett skåp. De äta uppi träskålarna och med träskedarna. Det som inte går till ha uppi
skålarna, liksom (såsom) kött, strömmingen och päronen (potatis), lägga de uppå ett brödstycke och skära
sönder det med en täljkniv. Mest av (för det mesta) äta de tunnbröd, kött, smör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
