Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
691
Landsstaten—Landsting
692
Landsstaten, sammanfattande benämning
på ämbets- och tjänstemännen vid
länsstyrelserna och inom fögderiförvaltningen.
Landsstäder, se S t a d.
Landstad, Magnus Brostrup, norsk
skald, folklorist och präst (1802—80). Blev
teol. kand. 1827, var kyrkoherde 1834—48 i
Telemark, 1848—59 i Halden och därefter (till
1877) i Sandeherad
(Vestfold). Starkt
gripen av romantiken,
samlade han de rika
traditioner av
folkdiktning, som levde
på allmogens läppar,
lians »Norske
folke-viser» (1851—53) är
en huvudkälla för
nordisk och norsk
tradition. Lika
betydelsefull på sitt område
var L:s
»Kirkesalme-bog», som 1869
aukto
riserades till kyrkligt bruk och vartill han
själv bidragit med högt skattade
originalpsalmer. En reviderad uppl., »Den reviderte
Landstad», auktoriserades 1920 och 1924. E. Jsn.
Landsting. 1. Landsting el.
Landskapsting kallades de ting (allmänna
folkmöten), på vilka under lagmännens
ledning rättskipning, förvaltning och även
politiska angelägenheter handhades, medan de
svenska landen (landskapen) utgjorde
så gott som självständiga samhällen. Med
tiden försvagades allmogens självstyrelse, och
Kristofers landslag sammanförde lands- och
ordinarie konungsting till e n institution,
räfste- el. landsting, där domsmakten ej
innehades av lagmannen utan av konungen el.
ett kollegium å hans vägnar (se Lagman,
Lagmansting och Räfstetingj. Sedan
hovrätterna tillkommit, försvunno dessa
domstolar. Ej sällan sammanträdde även under
senare medeltiden 1. såsom politiska och
administrativa församlingar och fingo under
unionsstriderna stor betydelse. På dem
förklarade sig allmogen för den ena el. andra
sidan, där fattades beslut t. ex. om skatter
och utskrivningar. Till l:s politiska makt
bidrog, att de ofta voro talrikt besökta, då
de höllos i samband med marknader. Under
Vasatiden bibehöllo 1. till en början sin
medeltida karaktär, men efter hand blev den
centrala ledningen kraftigare, ej blott vid
dömandet utan även vid avgörandet av
administrativa ärenden, skattläggningar o. dyl.
Sedan länsindelningen av Gustav II Adolf
och genom 1634 års R. F. organiserats,
blevo 1. möten under landshövdingarnas
ledning, varvid ofta representativa former
användes (sockenombud el.
ståndsrepresentation efter riksdagens mönster). Allteftersom
riksdagen vann stadga som organ för folkets
politiska inflytande och den gamla lokala
självstyrelsen fick vika för en kunglig
äm-betsmannaförvaltning, kommo emellertid
också dessa 1. ur bruk. Bland politiska 1., som
samlats i Dalarna, må nämnas de, som höllos
i Stora Tuna vid dalupproren (se d. o.) under
Gustav Vasa, i samband med Näftåget 1598
(se N ä f, J.) och i Falun vid »stora
daldansen» 1742 och 1743 (se D a 1 u p p r o r, sp.
400). I Norrland hölls 1. ända in på
1800-talet, det sista 1857 i Jämtland (se d. o., sp.
16). Litt.: J. Nordlander, ȁngermanlands
landstingsakter 1628—1644» (i Norrländska
Samlingar 1923); J. Sandström, »Ett
landsarkiv från medeltiden» (i Rig 1920); N.
Her-litz, »Ett och annat om självstyrelsens
betydelse i svensk förvaltningshistoria» (i Statsv.
Tidskr. 1921). K. G. Wn.
2. Det nuv. svenska 1. är en representativ
församling, som utgör organ för
självförvalt-ningen i länen. — Det står icke i något
historiskt samband med det äldre 1. utan
framgick som resultat av strävandena efter
vidgad kommunal självstyrelse under förra
hälften av 1800-talet. Efter olika förslag
alltifrån 1828 löstes frågan om inrättande av
kommunala organ även för länen genom 1862
års förordning om landsting. Inom
statsförvaltningen ha de genom olika lagar erhållit
en mångfald uppgifter. Den ökade
omfattningen av deras verksamhet inom tidigare och
nya arbetsområden föranledde från 1918
organisatoriska nydaningar hos olika 1., och
dessa gåvo anledning till stiftandet av 1924
års lag om landsting, som numera reglerar
landstingens verksamhet.
Landstingsområdet sammanfaller i regel
med länet. Ett län kan dock uppdelas i flera
områden; så har skett med Kalmar län, som
består av två områden. Antalet 1. är därför
f. n. 25. I regel omfattar området både städer
och landsbygd. En stad med minst 50,000 inv.
äger likväl rätt att utträda ur 1. De städer,
som ej deltaga i L, äro nu Stockholm,
Göteborg, Malmö, Norrköping, Gävle och
Hälsingborg. För dessa utöva stadsfullmäktige
jämväl de viktigaste av l:s funktioner. Valrätt
vid val av ledamöter och av suppleanter i 1.
äger envar, som är röstberättigad i någon inom
området belägen kommun och som senast
under näst föregående kalenderår fyllt 27 år.
Valbar vid landstingsval är envar, som är
valberättigad. Undantagna från rätten att
kvarstå som landstingsman eller suppleant
äro dock de, som äro omyndigförklarade eller
äro i konkurstillstånd eller blivit ådömda
vissa straffpåföljder eller ställda under
framtiden för brott, som kan medföra sådan
påföljd, ävensom vissa befattningshavare inom
landsstaten samt l:s egna tjänstemän. Rätt
till frivillig avsägelse föreligger endast i vissa
lagbestämda fall eller efter l:s samtycke. För
valen indelas området i valkretsar, så att
varje krets utser 5—9 landstingsmän jämte
erforderligt antal suppleanter. Stad med
minst 15,000 inv. utgör egen valkrets. Mindre
städer skola i regel förenas med annan stad
eller angränsande landsbygd. På landsbygden
bestämmas valkretsarna i regel efter den
judiciella indelningen. I varje krets skall
utses en landstingsman och därutöver en för
varje fullt tal av 5,000 inv. Detta tal skall
dock minskas, om hela antalet landstingsmän
eljest icke blir 20. Valet, som avser 4 år,
äger rum i sept., och funktionstiden räknas
fr. o. m. följ, kalenderår. Valet är
omedelbart och sker med slutna sedlar. Det förrättas
i särskilda valdistrikt. Valsättet är
proportionellt (se Proportionella val).
Val-sedelsförsändelse är i vissa fall medgiven men
icke val genom fullmakt. Över valet kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
