Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landsting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
693
Landsting
694
besvär anföras hos Regeringsrätten. —
Arvode utgår under l:s möten för 10 dagar till
ledamöter, som bo på sammanträdesorten, med
9 kr. och för andra med 12 kr. om dagen.
De sistnämnda ha även viss rätt till
reseersättning.
L. samlas till lagtima möte årligen i sept.
Urtima möte samlas efter K. m:ts eller l:s
beslut. Vid varje lagtima möte väljas ordf,
och v. ordf., vilka fungera till nästa lagtima
möte. L:s sammanträden äro i regel
offentliga. Förslagsrätt tillkommer länsstyrelsen,
medlem av 1. och förvaltningsutskottet. För
beslutförhet fordras, att 2/3 av l:s ledamöter
äro närvarande. L. tillsätter ett flertal
utskott, och i regel är utskottsbehandling
nödvändig före ett ärendes avgörande.
Omröstning i 1. och vanligen även i utskotten sker
öppet utom vid val, då den skall vara sluten.
L. fattar sina beslut genom enkel pluralitet
utom i vissa undantagsfall, då 2/3 majoritet
av de röstande fordras. Så är särskilt fallet
vid avhändande av fast egendom, vid anslag
till nya ändamål, vid lån på längre tid än
5 år och vid borgen. — L. skall vid varje
lagtima möte utse ett förvaltningsutskott,
bestående av 5—15 ledamöter. Dettas
befogenheter, som genom den nya lagen kodifierats
och utvidgats, skola i första hand omfatta
handhavandet av och kontrollen över l:s
ekonomiska förvaltning, i samband varmed
utskottet skall uppgöra förslag till l:s stat. Enl.
lagens medgivande ha 1. vidare i stor
utsträckning uppdragit åt
förvaltningsutskotten att bereda även övriga ärenden, att
verkställa l:s beslut och att i övrigt företräda 1.
mellan deras möten. Utskottet har härigenom
blivit det centrala organet för
landstingsför-valtningen i dess helhet. I syfte att än mer
centralisera denna förvaltning hade några 1.
redan före lagens tillkomst inrättat
befattningen som landstingsdirektör med
uppgift att bereda ärendena i
förvaltningsutskottet, vara föredragande i utskottet och
övervaka den ekonomiska förvaltningen.
Lagen lämnar numera 1. rätt att inrätta
dylika befattningar, och f. n. ha sju 1.
tillsatt landstingsdirektörer. L. skall vidare
tillsätta en sekreterare att föra dess protokoll
och expediera dess beslut och en kamrerare
med uppgift att föra l:s räkenskaper och
sköta dess kassa. Dessa tjänster kunna dock
förenas, men detta äger numera rum endast
undantagsvis. De 1., som tillsätta
landstingsdirektör, ha däremot i regel överlämnat även
kamrerarens göromål till denne. L. skall
slutligen varje år utse minst 3 revisorer att
granska det följande kalenderårets
förvaltning. — Med ledning av
förvaltningsutskottets förslag och de beslut, som 1. fattat, skall
1. på varje lagtima möte fastställa sin stat
för det kommande året. På utgiftssidan skola
här upptagas de anslag, som 1. beslutit till
olika ändamål, och de utgifter, som eljest
måste utgå på grund av någon lagföreskrift
eller ett åtagande av L, t. ex.
lånamorteringar. Anslagen bruka i regel
sammanföras under olika rubriker, motsvarande
riks-statens huvudtitlar. Även anslagens karaktär
motsvarar till viss grad karaktären hos
riks-statens obetecknade anslag, förslagsanslag
och reservationsanslag. Inkomstsidan skall
omfatta dels de inkomster, som 1. redan i
förväg kan påräkna under det kommande året,
t. ex. statsbidrag eller inkomster på grund
av föregående beslut, såsom arrendemedel,
och dels det belopp, som 1. beslutar att
uttaxera på landstingsområdets skattskyldiga.
Sistnämnda belopp är således avsett att vara
en fyllnadssumma och varierar år från år,
men i praxis utgör denna beskattningsrätt
l:s största inkomstkälla. Då ett företag är
av huvudsaklig betydelse för viss del av
landstingsområdet, kunna andra delar helt eller
delvis befrias från bidrag härtill, men detta
förekommer numera endast undantagsvis.
Frånsett den praktiskt betydelselösa allmänna
sjuk vårdsavgiften, som också fastställes av
och utgår till 1., skall landstingsskatten
bestämmas efter de för kommunalskatten
gällande reglerna (se Kommunalskatt). —
L:s beslut skola i vissa fall underställas K.
m:ts godkännande. Detta är särskilt fallet
vid avyttrande och förpantning av vissa
fastigheter och vid upptagande av lån på
längre tid än 5 år. Före den nya lagen skulle
de flesta andra beslut underställas
länsstyrelsens godkännande, men detta erfordras nu
endast då viss del av landstingsområdet skall
befrias från någon del av landstingsskatten,
över l:s beslut kunna besvär anföras hos K.
m:t såväl av medlem av kommun inom
landstingsområdet som av dylik kommun själv.
L:s befogenheter omfatta enligt
landstingslagen för området gemensamma
angelägenheter, vilka avse allmän hushållning, näringar,
kommunikationer, sjukvård, undervisning och
allmän ordning. I praktiken ha 1. särskilt
vinnlagt sig om sjukvården genom
upprättande och drivande av länslasarett, sjukhus,
sjukstugor, dispensärer m. m. Genom
särskilda lagar ha 1. även erhållit en mångfald
befogenheter och åligganden, t. ex. genom
sjukhuslagen och fattigvårdslagen, och de
utgöra vidare valkorporationer förutom vid
förstakammarvalen (se Riksdag) jämväl
vid val av markegångsdeputerade, ledamöter
och suppleanter i inskrivningsnämnder och
inskrivningsrevisioner m. fl.
L:s inkomster uppgingo 1927 i runt tal till
79,764,000 kr. Största inkomstkällan utgjorde
landstingsskatten och sjukvårdsavgiften å
tillhopa 49.598.000 kr. Utgifterna uppgingo s. å.
till 86.761,000 kr., därav till sjuk
vårdsändamål 54.232,000 kr. L:s tillgångar utgjorde vid
1927 års slut 266,958,000 kr. och deras skulder
90,746,000 kr. — Landstingen motsvarande
organ finnas i flera andra länder. Litt.: Se
Kommun, sp. 1037. E. Bs.
3. Landsting var i Danmark under
medeltiden namn på det för en landsdel
gemensamma ting, där alla fria män kunde mötas. L.
övertog folkförsamlingens befogenheter,
lagstiftande och dömande makt, kungaval m. m.
Förutom de tre huvudtingen i Viborg,
Ring-sted och Lund funnos 1. för Sönderjylland,
Fyn m. m., men de mindre tingen trädde efter
hand i skuggan för de stora. Med 1200-talet
började en utveckling, som mer och mer
flyttade makten från 1. till stormännen och
konungen, och från 1600-talet upphörde
konungarna t. o. m. att låta hylla sig på 1.
1805 upphävdes 1. och ersattes av
landsover-retter. — Från 1849 är 1. beteckning på den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
