Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landsväg - Landsänkning - Landtman, Gunnar - Landtmannen, Tidskrift för Sveriges Jordbruk och dess Binäringar - Landtmanson, Isak Sven - Landtullen - Landtågsgärden (Gärden) - Landvetter - Landvind (Landbris) och Sjövind - Landå - Landålett - Landörnsläktet - Landösjön - Lane
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
697
Landsväg—Lane
698
Landsväg, se Väg.
Landsänkning, se Landhöjning.
Landtman, Gunnar, finländsk sociolog
(f. 1876 B/a), lärjunge till E. Westermarck.
Disputerade 1905 på avh. »The origin of
priesthood», blev 1910 docent och 1927 e. o.
prof, i sociologi vid Helsingfors univ. L.
företog 1910—12 en sociologisk forskningsresa till
Nya Guinea, skildrad i »Nya Guinea färden»
(1913; 3:e uppl. 1922). De vetenskapliga
resultaten äro framlagda bl. a. i »Folktales of
the kiwai papuans» (1917) samt »The kiwai
papuans of British New Guinea» (1927). L.
har deltagit i Svenska litteratursällskapets i
Finland folkloristiska arbete,, bl. a. i
redigeringen av samlingsverket »Finlands svenska
folkdiktning». Bland hans övriga arbeten
märkas »Samhällsklassernas uppkomst» (1916),
»Kulturens ursprungsformer» (1918) samt en
biogr. över Kant (1923). L. var riksdagsman
(sv. folkpartiet) 1922—24. H. E. P.
Landtmannen, Tidskrift för
Sveriges Jordbruk och dess
Binäring ar, veckotidskrift, som började utges
1910 av Vilhelm Flach. Som medredaktörer
ha stått H. Juhlin Dannfelt 1894—1901, E.
Insulander 1902—10, N. Hansson 1906—12
samt A. Sjöström 1912. Jämte Tidskrift för
Landtmän övertogs L. 1918 av Sveriges
allmänna landtbrukssällskap, som sammanslog
de båda tid.-krifterna under titeln:
Landtmannen. Tidskrift för Landtmän. Organ för
Sveriges Allmänna Landtbrukssällskap. H. J. Dft.
Landtmanson, Isak Sven, rättslärd,
universitetslärare (1829—1901). Blev 1854 fil. dr
i Uppsala, 1861 jur. kand, och var 1869—94
prof, i romersk rätt, juridisk encyklopedi och
rättshistoria vid Uppsala univ. Han nedlade
mycket arbete inom univ:s självstyrelse. Vid
jubelfesten 1877 blev han jur. hedersdr. Av
L:s arbeten må nämnas de i Uppsala Univ:s
Ärsskr. införda avh. »Studier i arfsrättens
historia» (1868) och »Svensk rättshistoria i
utlandet. Karl von Amira, Altschwedisches
Obligationenrecht» (1883) samt vidare
»TräIdomens sista skede i Sverige» (Skr. utg. av Hum.
Vet.-samf. i Uppsala, 5: 6, 1897). (K. G. Wn.)
Landtullen, se Tull.
Landtågsgärden (Gärden), en grundränta,
i jordeböckerna och vid skattedebiteringen
inlagd under m a n t a 1 s r ä n t a n (se d. o.)
men från början en tillfällig bevillning.
Benämningen, som antyder ändamålet, näml,
underhåll av krigsmakten, förekom redan på
Erik XIV:s tid. Regenterna började
småningom betrakta 1. som permanent. Adeln
undandrog sig att erlägga den, men allmänna
frälset drabbades senare av L, förvandlad i
rusttjänst. I Dalarna har den inräknats i
jordeboksräntan, i Härjedalen i
»trögskatten». Jfr Grundskatt. Kbg.*
Landvetter, socken i Västergötland,
Säve-dals härad, Göteborgs och Bohus län, ö. om
Göteborg; 88,92 kvkm, 1,638 inv. (1930).
Omfattar en del av Landvetteråns och sjön
Gröens vackra dal samt omgivande
bergplatåer. 613 har åker, 5,016 har skogs- och
hag-mark. Ingår i L:s och Härryda pastorat i
Göteborgs stift, Domprosteriets s. kontrakt.
Landvind (L a n d b r i sj och S j ö v i n d,
vid kuster uppträdande lokala vindar. L.
(från land utåt sjön) blåser under natten
och den tidiga morgonen, sjövinden under den
varma delen av dygnet. Orsaken till denna
företeelse är olikheten mellan land och vatten
i fråga om uppvärmning och avkylning.
Landet uppvärmes genom solstrålningen vida
starkare än vattnets yta, och de nedre
luftskikten bli därför under dagen varmare över
landet än över sjön. Den genom värmen
utvidgade luften över land stiger i höjden för att
där uppe strömma utåt sjön, och följden blir,
att lufttrycket vid jordytan sänkes och luft
där strömmar till från sjön för att återställa
den störda jämvikten. Så uppkommer
sjövind. Under natten är förloppet det
motsatta: landet blir då kallare än vattnet,
varför luften vid jordytan strömmar utåt sjön.
Företeelsen är mest typiskt utbildad inom
tropikerna; på högre breddgrader kan den i
allm. iakttagas endast om sommaren och
störes även då i hög grad av de stora
operiodiska lufttrycksändringarna. Dess förekomst
vid Sveriges kuster har först påvisats av R.
Rubensson. En undersökning om sjöbrisen
vid Sveriges östkust under sommaren 1909
har utförts av S. Grenander. E. P.
Landå (fr. landau, av ty. La’ndauer), lätt,
fyrhjuligr vagn, vars kur på mitten är delad i
två hälfter, av
vilka den ena
slås ned framåt,
den andra bak-,
åt (se bild). I
en sådan vagn
åkte Josef I,
då han 1702
drog mot
Landau (därav
nam
net). L. kallas ibland kalesch(sed. o.). (G. Brg.)
Landåle’tt (fr. landaulet te}, eg. liten landå,
kupé (se d. o.); täckt bil, på vilken bakre
delen av taket kan fällas ned.
Landörnsläktet, kungsörnsläktet (se d. o.).
Lundösjön, långsträckt sjö i Offerdals
socken, v. Jämtland; 49 kvkm. 24 km lång, 72
m djup, 319 m ö. h. Genomflytes av
Indalsälvens biflod Långan.
Lane, härad i Bohuslän, mellan
Gullmars-fjorden och Lysekil i v. samt Uddevalla och
Dalslandsgränsen i ö.; 399,54 kvkm, 8,030 inv.
(1929). Socknar: Lane-Ryr, Bäve, Herrestad,
Skredsvik, Högås, Bokenäs och Dragsmark.
I v. den nästan skoglösa, bergiga halvön
Bokenäset, uppdelad av odlade vackra
sprickdalar; särskilt utmed Gullmarsfjorden brant
fjordkust. Slättbygder innanför
Havstens-f jorden; i inre L. bergplatåer, småsjöar
och spridda, delvis bebyggda dalar (bl. a.
Bäveåns), vari även järnvägarna framgå (se
Landå.
LANE H5
Skalal:75OOOO
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
