Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
699
Lane, E. W.—Lang, A.
700
karta vid art. Bohuslän). 9,087 har åker,
19,501 har skogs- och hagmark. Jämte
jordbruk någon stenindustri. Tillhör Orusts och
Tjörns fögderi och Sunnervikens domsaga.
Lane [ léin], Edward William, engelsk
orientalist (1801—76). Lärde under långa
besök i Egypten i grund känna såväl folk som
språk. Utgav bl. a. »An account of the
man-ners and customs of
the modern egyptians»
(2 bd, 1836; flera
uppl.), den ojämförligt
bästa skildringen av
den muhammedanska
Orientens liv, och »An
arabic-english lexicon,
derived from the best
and the most copious
eastern sources», ett
av de förnämsta
storverken inom den
orientaliska filologien (5
dir 1863—74, de
åter
stående 3, ofullständiga, utgåvos efter L:s
död, 1877—93). P. L.
Länerna, den tandfria delen mellan betarna
el. hörntänderna och de första kindtänderna i
underkäken hos hästen. På lanerna jämte
tungan vilar betslet. Äro de höga och tunna,
bli de mera känsliga för betslet, och hästen
blir »lös i munnen», äro de breda och låga,
blir hästen »hardmynt». E. T. N.
Lane-Ryr, socken i Bohuslän, Lane härad,
mellan Uddevalla och Dalslandsgränsen; 82,93
kvkm, 1.276 inv. (1930). Bergsbygd, uppdelad
av smärre odlade dalar, bl. a. Bäveåns.
1,676 har åker, 4.419 har skogs- och hagmark.
Ingår i Uddevalla, Bä ve och L:s pastoiat i
Göteborgs stift. Älvsyssels n. kontrakt.
Lanessan [lausä’], Jean de, fransk
politiker (1843—1919). Invaldes 1881 i
deputeradekammaren och övergick där från
yttersta vänstern till Union républicaine. L.
blev snart specialist på kolonialfrågor, var
1891—94 generalguvernör i Franska
Indokina och 1899—1902 marinminister i
Wal-deck-Bousseaus kabinett. Ilan föll igenom
vid kammarvalen 1906 men var ånyo
deputerad 1910—14. Utom arbeten om franska
kolonier skrev L. bl. a. »Histoire de 1’entente
cordiale franco-anglaise» (1916).
Lanforsen, vattenfall i Dalälven,
Älvkarleby socken, Uppsala län, mellan Untra och
Älvkarleby kraftverk. L. äges av det 1926
bildade L:s kraft-a.-b., vari Stockholms stad
ingått som aktieägare med 2/3 och Sandvikens
jernverks-a.-b. med 1/3 av det till 4,5 mill. kr.
uppgående aktiekap. Ett kraftverk är under
uppförande, där till en början 9 m fallhöjd
och en vattenmängd av 200 kbm per sek.
skola tillgodogöras genom två
Kaplanturbi-ner, vardera om 10,000 hkr. Senare skall den
övre dämningsgränsen höjas, varigenom
fallhöjden ökas till omkr. 11 m och den
uttagbara effekten till 39.000, ev. 52,000 hkr.
Stockholms elektricitetsverk kommer att från den
första utbyggnaden vid L. erhålla 12,600
hkr. Bg.
Lanfranc [lä’nfränk], ärkebiskop av
Canterbury (omkr. 1005—89), f. i Pavia, inträdde
1042 som munk i benediktinklostret Bec och
öppnade där efter 1045 en skola, som blev
mycket berömd. Vid konsilierna i Vercelli
(1050), Tours (1054) och Rom (1059)
försvarade han transubstantiationsläran mot
Be-rengar av Tours. Senare (efter 1079)
författade han i samma ämne stridsskriften »De
corpore et sanguine Domini». L. blev 1066
abbot i Caen och 1070 ärkebiskop i
Canterbury. Med hjälp av förfalskade dokument
utverkade han åt sig högre rang än sin
kollega i York. L. gjorde slut på Englands
kyrkliga isolering och lade grunden till den
engelska kyrkans oberoende av staten i fråga
om lagstiftning och rättskipning. Litt.: H.
Boehmer, »Die Fälschungen Erzbischof
Lan-franks von Canterbury» (1902); A. S.
Mac-donald, »L.» (1926). Jfr även G. Aulén,
»Dogmhistoria» (1917), samt litt. under
Vilhelm Erövraren. Ä. S-n.
Lanfra’nco, Giovanni, italiensk målare
(1581—1647), lärjunge av Caraccierna och ett
av deras biträden vid målandet av
Farnese-galleriet i Rom. Utom av Annibale Caracci
tog L. intryck av Caravaggio samt studerade
i stor utsträckning sin hemstads store
mästare Correggio. I närmaste anslutning till
dennes takfresker i Panna utförde han sina egna
stora freskomålningar, bl. a. i Sant’ Andrea
della Valle i Rom samt i neapolitanska
kyrkor. De beteckna den ohämmade
illusionismens seger i det mellanitalienska
freskomåle-riet och inleda därigenom den romerska
högbarocken. En framställning av den heliga
Margaretas av Cortona vision (Palazzo Pitti,
Florens) hör till de bästa av hans tavlor, vilka
dock icke äga samma betydelse som hans
fresker. Som en skugga över L:s namn vila
hans orättfärdiga förföljelser mot den
utmärkte målaren Domenichino. H. O-l.
Lanfrey [läfrä’], Pierre, fransk publicist
och historiker (1828—77). Skrev åtskilliga
historiska verk i antiklerikal och
nationalistisk anda. L:s förnämsta arbete är en till
1811 gående »Histoire
de Napoléon I» (5 bd,
1867—75), ett mot
Napoleon och
»Napo-leonslegenden», närmast representerad av
Thiers, strängt
kritiskt verk, i vilket L.
t. o. m. ifrågasätter
Napoleons
fältherregeni och
administrativa skicklighet. L.
invaldes 1871 i
nationalförsamlingen, var
1871—73 sändebud i
Bern och blev 1875 livstidssenator. V. S-g.*
Lang [län], Andrew, engelsk polyhistor
(1844—1912). L. var främst historiker,
etnolog och religionshistoriker och skrev ett
stort antal böcker i skilda ämnen, bl. a.
»His-tory of Scotland» (4 bd, 1900—07). Mest känd
gjorde han sig genom »Custom and myth»
(1884; 4:e uppl. 1898), »Myth, ritual and
religion» (2 bd, 1887; ny uppl. 1913), »The
making of religion» (1898), »Magic and
religion» (1901) och »The secret of the totem»
(1905). — L. enade självständighet och
idérikedom med utsökt framställningsförmåga.
Länge förbisedd av fackvetenskapen, inom
vars gränser hans livliga ande föga trivdes,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
