Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
701
Lang, A.—Lange, Chr. L.
702
vann han sist världsrykte som etnolog
framför allt genom hävdandet, att vissa lågt
stående naturfolk ha religiösa föreställningar,
som starkt närma sig monoteismen. Rbg.
Lang, Arnold, schweizisk zoolog (1855—
1914), prof, i Zürich. Lärjunge till Haeckel,
ägnade sig L. först åt havsbiologi (»Die
Poly-claden des Golfes von Neapel», 1885) och
övergick senare till experimentell
ärftlighetsforskning (»Über die Mendelschen Gesetze,
Art-und Varietätenbildung ... bei
Gartenschnec-ken», 1906). Mycket använd är hans
»Lehr-buch der vergleichenden Anatomie» (1888—
89; flera uppl.). Led. av sv. Vet.-akad.
1910. E-k N-d.
Lang [län], Cosmo Gordon, engelska
kyrkans primas (f. 1864 31/io). Är son till en
presbyteriansk skotsk präst, studerade i
Glasgow och Oxford, ämnade först bli jurist men
övergick till
teologiska studier och
prästvigdes 1890. Han
verkade först ett par år
i Leeds, blev därpå
fellow vid Magdalen
college i Oxford och
1894 präst vid
univer-sitetskyrkan S:t
Ma-ry’s där. 1896—1901
var han kyrkoherde i
en stor
arbetarför-samling i Portsmouth,
blev 1901 biskop av
Stepney (i ö. London)
och canon vid S:t Paul’s, 1908 ärkebiskop av
York och 1928 ärkebiskop av Canterbury. L.
blev tidigt känd för sina insatser i det
kyrk-ligt-sociala arbetet och var särskilt verksam
för att vinna lekmän för detta i sin
egenskap av ledare för Church of England men’s
society. Vid sidan av sin företrädare i
Canterbury, dr Davidson, har L. de senaste åren
ivrigt verkat för reform av Book of common
prayer. I kyrkopolitiska frågor torde hans
sympatier snarast gå i mer högkyrklig
riktning än dennes. Y. Br.
Lang, Josef, harpvirtuos (f. 1865 i
Böh-men), utbildad i Prag. Kom 1886 till
Stockholm, var anställd i hovkapellet till 1924,
blev därjämte repetitör vid Kungl. teatern
1894 och var lärare i harpspelning vid
Konser-vatoriet 1895—98. L. har komponerat sånger
samt stycken för harpa. — Hans hustru,
Anna L. Q874—1920), dotter till
hovkapellmästare C. Nordqvist, var från 1890
anställd som harpist i hovkapellet. Dottern
Ingrid L. - Fagerström (f. 1897) är
harpist i hovkapellet sedan 1921. T. N.
Langa, lämna, räcka, särskilt från hand till
hand. — Langa brännvin, olovligen och
i smyg sälja brännvin el. medverka därvid.
Subst.: Langning. — Langare, person,
som (mer el. mindre yrkesmässigt) bedriver
sådan olovlig försäljning. C. G. Bj.
Langaard [-går], Knud Christian,
norsk donator (1849—1922), delägare och
intressent i en mängd industriföretag. Skänkte
på sin 60-årsdag värdefulla samlingar till
konstindustrimuseet och Nationalgalleriet i
Oslo (utförlig beskrivning av H. Fett m. fl.
i 2 bd 1913), M. H.
Langanes, se Island, sp. 770 och kartan.
Langare, se Langa.
Langas, övre delen av Stora Lulevatten,
mellan Stora Sjöfallet och Jaurekaskafallet;
57 kvkm, 375 m ö. h., 73 m djup.
Langbehn, Julius, tysk författare (1851—
1907), kallad »der Rembrandtdeutsehe». Utgav
1890 anonymt »Rembrandt als Erzieher» (60 :e
uppl. 1925), ett arbete, varmed han sökte
åstadkomma en andlig omvälvning i
Tyskland. Han bekämpade däri industrialisering,
materialism och idélös formalism samt krävde
idealism, innerlighet och tyskhet. Monogr. av
B. M. Nissen (1926). R-n B.
Lange, gammal dansk adelsätt, utdog på
1700-talet. Jens Iversen L. (d. 1482)
var från 1449 biskop i Aarhus. Guldmakaren
Erik L. (d. 1613) trolovade sig 1590 med
och äktade 1602 Sofie Brahe (se Brahe, sp.
1049); jfr L. Weibull i Hist. Tidskr. för
Skåneland, 7, h. 5—7 (1921). Om ätten se
Danmarks Adels Aarbog 1901 och 1902. B. H-d.
Lange, Algot, operasångare och
sångpedagog (1850—1904). Var 1872—77 anställd vid
Svenska teatern i Helsingfors, 1878—84 vid
Kungl. teatern i Stockholm och sedan till 1895
vid kungl. teatern i Köpenhamn. L. verkade
därefter framgångsrikt som sånglärare i
Köpenhamn, Stockholm (1899—1900) och Paris.
Som sångare var han högt uppburen. L. ägde
en mjuk, böjlig basbarytou; hans spel var
artistiskt vårdat och intelligent. Av hans
roller märkas Mefistofeles i Boitos opera,
Lo-thario i »Mignon», Almaviva i »Figaros
bröllop», Escamillo i »Carmen» och Daland i
»Flygande holländaren». Som sånglärare
verkade han för Müllow-Brunowska metoden och
utgav »Om sång» (1889; ny uppl. 1900, »Om
tonbildning»). Jfr L a n g e, I n a. T. N.
Lange, Carl Georg, dansk läkare (1834
—1900), son till pedagogen prof. Frederik
Olaus L. (1798—1862). L. blev 1875 docent
i patologisk anatomi, 1877 lektor och 1885
prof. Han var en ovanligt klar och skarp
begåvning med omfattande kunskaper och stor
praktisk duglighet. Ilans talrika skrifter
föllo dels inom patologisk anatomi
(»Alminde-lig patologisk anatomi», 1897, »Speciel
patologisk anatomi og patogenese. I.
Fordöjelses-organerne», 1889—93), dels inom
psykofysiolo-gien (»Om sindsbevægelser», 1885, »Om
perio-diske depressionstilstande», 1886, m. fl.). 1866
—92 redigerade L. Hospitalstidende. Iledersdr
i Lund 1893. P. E-t.
Lange, Christian Christoph
Andreas, norsk arkivman, urkundsutgivare
(1810—61). Var 1834—45 lärare vid
sjökadettskolan och från 1845 riksarkivarie. Som
sådan bragte L. god ordning i samlingarna
och lyckades 1851 utverka ett nytt
utlämnande av arkivalier från Danmark. L. skrev
bl. a. den utmärkta monogr. »De norske
klost-res historie i middelalderen» (1847; ny uppl.
1856). Ilan påbörjade de viktiga
urkunds-samlingarna »Diplomatarium norvegicum»
(1847 f f.; fortsatt av H. J. Huitfeldt-Kaas o.a.)
och »Norske rigsregistranter» (1861 ff.;
fortsatt av andra) samt utgav »Norske samlinger»
(1849—61). Han avslutade 1863 det av J. E.
Kraft påbörjade »Norsk forfatter-lexikon»
och redigerade 1847—51 Norsk Tidsskrift for
Videnskab og Litteratur. O. A. ö.*
Lange, Christian Lous, norsk paci-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
