Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
715
Languedoc-kanalen—Lan k
716
har fått sitt namn efter det språk (langue
d’oc), som talades där under medeltiden. L.
omfattar de nuv. dep. Haute-Garonne, Tarn,
Aude, Hérault, Lozère, Gard och Haute-Loire.
Ung. samma område som L. bildade rom.
prov. Narbonensis I. Det erövrades av
väst-goter och araber och kom 759 till Frankiska
riket. Grevarna av Toulouse blevo de
mäktigaste herrarna i L., vars blomstring
föröddes av albigenskriget och inkvisitionen. L.
indrogs 1271 till franska kronan. Sina
definitiva gränser fick L. 1471. Jfr P. Gachon,
»Histoire de L.» (1921).
Languedoc-kanalen [lägdå’k-], fr. Canal du
Languedoc, se 0 a n a 1 du Midi.
Langue d’oil [läg dåi’(l)], se Franska
litteraturen, sp. 1024.
Languet [lägä’], Hubert,
tysk-nederländsk diplomat av fransk härkomst (1518—
81). Studerade i Poitiers, blev dr i Padova
1548 och slöt 1549 i Wittenberg nära
vänskap med
Melaneh-thon. L. besökte 1551
Sverige och 1557 även
Finland och Lappland.
Han gick 1559 i
kurfurst Augusts av
Sach-sen tjänst som
diplomat i Tyskland,
Frankrike, Österrike
och Nederländerna. L.
användes särskilt att
följa utvecklingen i
Frankrike. 1573—77
var han kurfurstens
sändebud vid kejsar-
hovet. Som calvinist fick L. röna misstro i
Sachsen och tog 1577 avsked samt blev
rådgivare åt Vilhelm av Oranien i
Nederländerna. L:s brev till bl. a. kurfurst August
utgåvos 1669 av T. P. Ludovicus, L:s
värdefulla brev till sir Philip Sidney 1646 samt i
eng. övers. 1845 (av S. A. Pears). L. ansågs
länge vara förf, till den ryktbara
pseudonyma monarkomakiska stridsskriften
»Vin-diciæ contra tyrannos» (1579), vilken blivit
kallad »den mognaste frukten av hugenottisk
statsrätt» och som hävdar folkets rätt till
motstånd mot en lagkränkande furste; A.
Waddington i Revue Historique 1893
tillskriver emellertid Philippe de Mornay (1549—
1623) författarskapet.
Langue verte [läg vä’rt], fr., »grönt språk»,
argot, slangspråk.
Languissant [lägisä’], fr., smäktande.
Langüren el. H u 1 m ä n e n, Presbytis
(Sem-nopithécus) ente’llus, tillhör fam.
markatt-liknande apor, Cercopithecidae. Den når en
längd av över 1,5 m, varav dock nära 1 m
kommer på svansen. Pälsen är gulvit,
ansiktet och händerna svarta. L. är i de flesta
trakter av Främre Indien en av de vanligaste
aporna. Härtill bidrager, att den betraktas
som helig och på allt sätt skyddas.
Langu-«erna leva i stora flockar, som med
häpnadsväckande vighet draga kring i skogarna. T. P.
Langu’st, Palinürus vulgäris, ett tiofotat
kräftdjur från Medelhavet, kännetecknat av
mycket hårt skal, stor bakkropp och
antenner, som äro längre än kroppen. Alla
gång-extremiteterna sluta med en hakformig klo,
och ryggskölden är täckt av stora taggar. L.
Langust, Palinurus vulgaris.
förekommer på stenig botten och livnär sig
företrädesvis av musslor. Längden uppgår
till 40 cm. L. fångas och saluföres i stor
utsträckning i Medelhavsländerna. Även vid
s. kusten av England och Irland finnes den
så talrikt, att fångst lönar sig. Köttet anses
motsvara hummerns i smaklighet. T. P.
Langöy, norska öar. 1. I Vesterålen,
Nordland fylke, ytterst mot Ishavet; 952,36 kvkm,
11,923 inv. (1920). Uppdelas av djupt
inträngande fjordar, bl. a. Eidsfjord; i det inre
nå bergen omkr. 700 m ö. h. —■ 2. I
Telemark fylke, n. ö. om Kragerö; 6,33 kvkm,
208 inv. (1920). Järngruvor, numera nedlagda.
Lanier [lonVo], Sidney, amerikansk
författare (1842—81). Deltog i inbördeskriget
på sydstaternas sida, var sedan bl. a. lärare
i eng. litt. i Baltimore. L:s dikter (»Corn»,
1874, »Poems», 1877) tillhöra sydstaternas
bästa. Han skrev även ungdomsböcker och
krigsromanen »Tiger lilies» (1867). Se W. M.
Baskervill, »Southern writers» (1897). (R-n B.)
LanPsta, lat., se Gladiator.
Länius, zool., se Törn skat släkte t.
Lanjuinais [lä^yinä’], Jean D e n i s de,
greve, fransk politiker (1753—1827). Var
prof, i kyrkorätt i Rennes, satt 1789 i
nationalförsamlingen och hade stor andel i
tillkomsten av
prästerskapets civilkonstitution. I konventet
röstade L. mot
konungens avrättning och
stod troget på
giron-disternas sida.
Berömt är L:s tal 2 juni
1793 mot bergpartiet.
Han utvoterades ur
konventet och
häktades men flydde och
återkom efter
skräckväldets fall. Under
konsulatet bekämpade
han Napoleons monarkiska planer. Napoleon
gjorde honom dock till greve 1808. Under
restaurationen tillhörde L. pärskammarens
liberala parti. Hans »Oeuvres complètes»
utgåvos i 4 bd 1832.
Lank, sista, alkoholsvagaste delen av
destil-latet vid destillation av alkoholhaltiga
vätskor. Ordet förekom i äldre svensk
bränn-vinstillverkningslagstiftning och brukas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
