Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
735
Lantbruksvecka—Lanternin
738
skolor, vilkas antal ökades så, att dylika
på 1860-talet funnos i alla rikets län. De ha
nu minskats till 12. Undervisningen vid dessa
bestod till väsentlig del i övning i praktiskt
jordbruksarbete och var främst inriktad på
utbildning av arbetsförmän (»rättareskolor»).
Från slutet av 1880-talet ha funnits s. k.
lantmannaskolor, vid vilka endast
teoretisk undervisning lämnas under en omkr.
20 veckors vinterkurs. Vid somliga av dessa
skolor hållas även längre (9 månaders) kurs,
fortsättningskurs och kortare sommarkurs för
kvinnor. Lantmannaskolor finnas av två slag,
A-typ och B-typ. För inträde till de förra
men ej till de senare fordras föregående
folkhögskolekurs. Dessa skolor äro f. n. (1930)
42, vartill komma 2 med dem nära
överensstämmande men till sin organisation friare
skolor. För kvinnor meddelas undervisning i
lanthushållning vid (f. n. 37)
lanthus-hållsskolor, i praktisk-teoretiska kurser
på 15—42 veckor, och lärarinnor för dylika
skolor, skolkök m. m. utbildas i tvååriga
kurser vid Fredrika-Bremer-förbundets
lant-hushållningsseminarium vid
Rim-forsa i Östergötland och i ettårig kurs vid
lanthushållningsskolan Brogård i Uppland,
vilken tillhör Fackskolan för huslig
ekonomi i Uppsala. Hushållningssällskapen
anordna därjämte kortare kurser
(»lantmannaveckor») ute i bygderna samt studieresor för
mindre jordbrukare. Specialundervisning
lämnas vid utbildningskurser för
kontrollassi-stenter, ladugårdsförmän, kvinnliga
ladu-gårdsskötare, svinskötare, vandringsrättare
samt i bokföring, i regel förlagda till
lantmannaskolor, och i betesskötsel.
Specialundervisning i mejerihushållning lämnas vid
mejeriskolor och elevmejerier (se
Mejeriundervisning), i
trädgårdsskötsel i trädgårdsskolor och t r ä
d-gårdskurser (se Trädgårdsunde
r-visning). — Samtliga dessa läroanstalter
lyda under sina särskilda styrelser;
lantbruksinstitutens tillsättas av K. m:t, de flesta
övriga av hushållningssällskapen. Lantbruks-,
lantmanna- och lanthushållsskolorna
inspekteras genom av Lantbruksstyrelsen utsedda
inspektörer. Undervisningen är i regel
kostnadsfri, med undantag för
lantbruksinstituten; därjämte lämnar staten betydliga
understöd åt eleverna. H. J. Dft.
Lantbruksvecka. 1911 anordnades en 1. i
Stockholm, då lantbruks- och
skogsför-eningar gemensamt höllo sina
sammanträden där under en del av en vecka. Dylik 1.
har sedan årl. hållits i mars, men från
1918 ha skogsföreningarna hållit särskild
»skogsvecka». L:s anordnande handhas av
ombud för de deltagande föreningarna och
en av dessa vald styrelse. För varje 1. ha
i tryck utgivits Handlingar till
Lantbruks-veckan. På flera orter ha under senare år
förekommit lokala lantbruks- el.
jordbruks-veckor. Även grannländerna ha 1. i nära
överensstämmelse med den svenska. H. J. Dft.
Lantdagar (ty. Landtage) kallades i det
forna Tyska rikets särskilda delar de ur den
senare medeltidens ständer- och
korporations-väsen utgångna församlingar, vilka höllos
av områdets jordägande, privilegierade
klasser och institutioner, Landstände (andliga
stiftelser, ridderskap, städer, undantagsvis
även bönder), för underhandling med
lands-herren ang. äskad bevillning el. för avgörande
av religionsangeiägenheter m. m., i någon
mån även för vanliga lagstiftningsfrågor.
»Lantständerna» kommo i regel ur bruk, när
furstarna under nya tidens första
århundraden i sina territorier åstadkommo enhet och
ett modernt statsväsen. I tyska
förbunds-akten av 1815 intogs emellertid en allmän
föreskrift, att »lantständerförfattningar»
skulle införas i de särskilda förbundsstaterna,
och till följd därav upprättades i de flesta
tyska staterna under namn av 1.
representativa församlingar. I Preussen återställdes
dock (1823) blott de gamla 1. i de olika
provinserna. Först 1847 bildades av dem en
gemensam representation, »den förenade
lantdagen», som till följd av 1848 års revolution
ersattes med en folkrepresentation av mera
modern beskaffenhet, preussiska lantdagen.
L. är ock folkrepresentationens namn i flera
andra stater inom Tyska riket, t. ex. Baden
och Bayern. — Även i Sveriges historia
förekomma lantdagar, dels som
ständersam-mankomster i Sveriges tyska besittningar och
östersjöprovinserna, dels, i början av
1600-talet, som »landskapsmöten» i Finland, dels
slutligen som namn på de sammanträden, som
efter Skånes, Hallands och Blekinges erövring
höllos mellan svenska regeringens
kommissarier och ombud från dessa landskap. S. B.*
Finlands folkrepresentation kallades
lantdag under föreningen med Ryssland. Den
bestod enl. 1869 års L. O. av fyra stånd: rid
derskapet och adeln (huvudmän el. andra
representanter för de olika ätterna),
prästeståndet (valda ombud för prästerskapet och för
Helsingfors univ:s och statsskolornas
lärarkårer), borgarståndet (representanter för
städernas kommunalt skattskyldiga invånare)
och bondeståndet (valrätt tillkom ägare av i
mantal satt jord på landet och arrendatorer
av kronoboställen). Genom 1906 års L. O.
infördes enkammarsystem, och 1. fick den
sammansättning, som i sina huvuddrag
alltjämt kännetecknar folkrepresentationen (se
Finland, sp. 396). I R. F. 1919 ersattes
namnet lantdag med riksdag. O. Brn.
Lanterna. 1. Enl. internationella
bestämmelser, angivna i k. f. 26 okt. 1906, skola på
fartyg, såväl till ankars som under gång,
föras vissa lanternor, brinnande från
solnedgången till soluppgången. Sålunda skola
maskindrivna fartyg under gång föra en vit
topplanterna samt sidolanternor,
en grön (styrbords) och en röd (babords);
segelfartyg på väg föra endast sidolanternor.
Bestämmelserna ange l:s ljusstyrka och
lys-sektorer, 1. vid bogsering, l:s förande av
fiskebåtar, lotsbåtar m. m. — 2. För signalering
under mörker (morsesignalering) användas
signallanternor. — 3.
Befälslan-t e r n o r föras på örlogsfartyg, där högre
befälhavare är embarkerad. — 4.
Fartlanternor föras på örlogsfartyg under gång i
formering för att ange farten för bakom
gående fartyg. — 5. Fartyg till ankars föra
för ut ett vitt ljus, ankarlanterna
(större fartyg även ett ljus akter ut). ö-g.
Lanternin (jfr Lanterna), lyktliknande
uppbyggnad på ett tak, antingen för insläp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
