- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 12. Krageholm - Lissa /
737-738

(1929) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

737

Lantförsvarsdepartementet—Lantkrigsrätt

738

pande av ljus el. som prydnad, eller som
avslutning på en kupol (se bild till Hedvig
Eleonora, sp. 731) el. ett torn (se bild
till Jakob, sp. 935).

Lantförsvarsdepartementet, se F ö r s v a r
s-departementet.

Lantgreve, titel för vissa tyska riksfurstar.
Mest bekanta äro de medeltida lantgrevarna
av Thüringen; deras titel ärvdes småningom
av hessiska furstehuset, inom vilket den
sedermera använts. Jfr Greve.

Lanthushållningsskola, Lanthushållsskola,
se Lantbruksundervisning.

Lanthäst, häst av oförädlad lantras.

Lantingshausen, von, svensk adlig ätt.
Rådsförvanten i Reval Henrik Lanting
(d. 1643) hade två söner, som adlades 1651
med namnet von L. Den enes sonson J. A.
v. L. blev frih. 1760 och hans son A. v. L.
greve 1800; om dessa se nedan. Ätten utgick
i Sverige på manssidan 1856 och på
kvinno-sidan 1859. Dess fideikommissegendomar
över-gingo då jämte namnet till friherrliga ätten
von Höpken (se d. o., släktart.). En estländsk
ättgren fortlever ännu.

Lantingshausen, Albrekt von, greve,
militär och konstidkare (1751—1820), son till
J. A. v. L. Blev militär 1768 och
generaladjutant 1788, sändes hösten s. å. till
Göteborg att ombesörja försvarsåtgärderna där.
1789 tog L. avsked som protest mot det sätt,
varpå hans morbror F. A. v. Fersen
behandlats under riksdagen. L. blev greve 1800,
inträdde 1808 ånyo i krigstjänst som
generalmajor, blev brigadchef för Upplands lantvärn,
ledde sept. s. å. ett misslyckat
landstignings-försök på finländska kusten och lämnade
krigstjänsten, då Gustav IV Adolf tillskrev
honom företagets olyckliga utgång. — L. var
mångsidigt bildad, utgav prosaöversättningen
»Doctor Edvard Youngs Nätter» (1787—90;
3:e uppi. 1798—99), idkade landskapsmålning,
var som etsare elev av J. Gillberg och
sysslade även med litografi. C. O. N.*

Lantingshausen, Jakob Albrekt von,
frih., militär (1699—1769). Efter att i svensk
krigstjänst ha erhållit kaptens avsked (1722)
övergick L. i fransk tjänst, deltog i de polska
och österrikiska
tron-följdskrigen och blev
1745 generalmajor. L.
var även guvernör för
två prinsar av
Zwei-brücken-Birkenfeld, av
vilka den ene, den
begåvade hertig
Kristian, tidigt nämndes
som svensk
tronföljar-kandidat. Då denna
utsikt 1743 blev
aktuell, arbetade L.
energiskt men förgäves för
dess förverkligande.

1747 gick L. som generalmajor åter i svensk
tjänst och ådagalade såväl i militära uppdrag
som genom deltagande i riksdagarna en
sällsynt duglighet. Ansluten till hattpartiet,
räknades han snart till dess bästa riksrådsämnen,
men konungen — vars val till tronföljare han
motarbetat — vägrade utnämna honom. 1757
led. av en kommission för Pommerns
upphjäl

pande, fick han under det s. å. öppnade
pommerska fälttåget mot Preussen åt sig
anförtrodd ledningen av krigskommissariatet.
Nov. 1758 utnämndes L. till överbefälhavare.
Han lyckades bringa hären i någorlunda
krigsdugligt skick och förde 1759 ett efter
omständigheterna aktivt fälttåg. Men längre
räckte ej resurserna, och han begärde då
avsked men avlöstes först i juni 1761 (av A.
Ehrensvärd). Frih. 1760, blev L. nu
överståthållare i Stockholm (utnämnd redan 1759) och
visade även på denna post utmärkta
chefsegenskaper. 1769 tog han åter på ett bemärkt
sätt del i riksdagsarbetet. L. framstår som
en av frihetstidens dugligaste och
aktningsvärdaste personligheter. — Biogr. av C. G.
Malmström i »Smärre skrifter» (1889). T. S-g.

Lantkrigsrätt. Genom internationella avtal
ha de civiliserade staterna antagit åtskilliga
regler för behandlingen av fienden under krig,
avsedda att angiva bl. a. det mått av
humanitet, som ansetts förenligt med krigets krav.
Sådana »krigets lagar» ha väl alltid i någon
utsträckning erkänts vid krig mellan
organiserade härar eller ordnade samhällen. Men
först under 1800-talet har man sökt kodifiera
de seder och bruk, som vunnit mera allmänt
gillande, i internationella kollektiva
statsför-drag. För lantkrigets del kan sålunda
hänvisas till 1864 års Genèvekonvention rörande
förbättrande av sårade militärers vård i fält,
1868 års Petersburgsdeklaration rörande
förbud mot exploderande kulor samt de avtal
rörande lagar och bruk i laijtkrig m. m., som
antogos på första fredskonferensen i Haag
1899. De nu nämnda överenskommelserna ha
under 1900-talet reviderats.

Den mest omfattande kodifikationen av nu
gällande regler i ämnet innefattas i 1907 års
Haagkonvention ang. lagar och bruk i
lant-krig med därtill hörande lantkrigsreglemente.
Denna konvention har biträtts av det stora
flertalet stater, ehuru med förbehåll från
vissa staters sida rörande några särskilda
punkter. Den innefattar en
ömsesidighets-klausul, enl. vilken konventionen är
tillämplig endast mellan de fördragsslutande
makterna och blott om de krigförande samtliga
äro parter i överenskommelsen. Av de i
världskriget deltagande staterna hade några
(Serbien, Montenegro och Turkiet) ej
ratificerat 1907 års konvention, vilken sålunda enl.
nyssnämnda klausul över huvud ej skulle ha
varit tillämplig under kriget. Denna strängt
formella ståndpunkt gjordes dock i allm. ej
gällande från de krigförandes sida, helst som
konventionen ansetts endast giva uttryck åt
redan tidigare erkänd sedvanerätt. Men i
praktiken överträddes grundsatserna i
lant-krigsregl. i stor utsträckning under
världskriget.

Reglementets huvudsakliga innehåll är
följande. Såsom krigförande, med rätt att
behandlas enl. regl:s föreskrifter — till
skillnad från illegitima »frikårer» —, erkännas ej
blott militära trupper utan även avd. av
frivilliga, om de stå under befäl av en ansvarig
person, bära ett bestämt och på avstånd
synbart igenkänningstecken, bära sina vapen
öppet samt vid sina operationer iakttaga krigets
lagar. Befolkningen i ett icke ockuperat om-

XII. 24

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 18 12:19:33 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdl/0433.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free