Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lantmannakooperation
739
råde, som vid fiendens annalkande självmant
griper till vapen rhen icke hunnit organisera
sig, skall betraktas som krigförande, om den
bär sina vapen öppet samt iakttager krigets
lagar. Krigsfångar skola behandlas med
mänsklighet. De må interneras inom visst
område men ej inspärras annat än om sådan
åtgärd är oundgängligen nödvändig.
Krigsfångar, som ej ha officers grad, må
användas till arbete mot gottgörelse, men arbetet
må icke vara alltför ansträngande el. ha
samband med krigsföretagen. Beträffande medel
för krigföringen förbjudes bl. a. att använda
gifter el. förgiftade vapen, att döda el. såra
en fiende, som givit sig, att använda vapen,
projektiler el. ämnen, som äro ägnade att
förorsaka onödiga lidanden, att anfalla el.
bombardera städer, byar, bostäder el. byggnader,
som icke försvaras, att obehörigen använda
Röda korstecknet, fiendens nationella flagga
etc., att förklara motpartens undersåtars
rättigheter och käromål upphävda. Inom
ockuperat område må befolkningen ej tvingas att
lämna upplysningar om den egna armén eller
dess försvarsmedel. Samfälld bestraffning
antingen i form av penninggärd el. på annat
sätt får icke åläggas befolkningen på grund
av enskildas handlingar. Krigsgärd må
upptagas men endast enl. skriftlig befallning av
högste befälhavaren och såvitt möjligt enl.
samma fördelningsregler, som gälla för
utgående skatter. Rekvisitioner må ske endast
för ockupationsarméns behov, och leveranser
skola betalas kontant el. mot skuldsedel. Av
enskild egendom få endast transportmedel
beslagtagas, men egendomen skall återställas
och ersättning givas vid fredsslutet. Slutligen
stadgas, att krigförande part, som bryter mot
regi., blir skadeståndsskyldig och att stat är
ansvarig för handlingar, som begås av
personer, tillhörande dess stridskrafter Någon
anvisning på de processuella former, i vilka
dylika krigsförbrytelser skola handläggas,
förekommer dock ej.
Bland överenskommelser av mera speciell
innebörd märkas Haagdeklarationerna av
1899 med förbud mot projektiler, vilkas enda
syfte är att sprida giftiga el. kvävande gaser,
och mot dumdumkulor (se d. o.) samt
Ge-nèveprotokollet 1925 med förbud mot
kvävande, giftiga el. liknande gaser och vätskor
ävensom mot bakteriologiska stridsmedel. Den
ovannämnda Genèvekonventionen av 1864
rörande vården av sårade — genom vilken bl. a.
Röda korsets tecken sanktionerades såsom
igenkänningsmärke för de fridlysta
sjukvårds-anstalterna och sjukvårdspersonalen — har
ersatts av 1906 års Genèvekonvention ang.
sjukvården i krig. I två konventioner,
utarbetade på en konferens i Genève 1929 men
ännu ej allmänt antagna, ha med anledning
av världskrigets erfarenheter nya och mer
ingående bestämmelser givits ang. såväl sårades
och sjukas som krigsfångars behandling.
I detta sammanhang må ock nämnas en
konvention, antagen vid 1907 års
Haagkonfe-rens, som uppställer krav på en uttrycklig
krigsförklaring före fientligheters
inledande, varigenom skall kunna konstateras den
exakta tidpunkten för inträdande av
krigstillstånd med därav härflytande
rättsverkningar i olika hänseenden.
740
Ang. luftkriget ha utarbetats förslag till
internationella bestämmelser, avsedda att
anpassa reglerna för lantkrig och sjökrig efter
luftkrigets förhållanden, men något
internationellt avtal härom har ännu ej kommit till
stånd. Ang. regler för sjökriget se
Sjökrigsrätt. Beträffande behandlingen av
krigförande truppavd., som inkommit på
neutralt område, se Neutralitet.
Litt.: C. A. Reuterskiöld, »Folkrätt», d. 2
(1928). ö. U.
Lantmannakooperation, ekonomisk
kooperation inom lantbruket. L. har i Sverige börjat
senare och fått mindre omfattande utveckling
än i flertalet andra länder med högt stående
lantbruk. Numera äro föreningarna i regel
organiserade efter andelsprincipen,
d. v. s. medlemmarna äro delaktiga i
föreningen och dennas vinst i förhållande till
sitt deltagande i verksamheten genom
levererade el. rekvirerade varor. — På
1860-talet började sammanslutningen till
mejeriföreningar, och 1927 var nära hälften
av rikets mejerier andelsföretag. På
1880-talet började bildas inköpsföreningar,
vanl. kallade lantmannaföreningar,
vilka sammanslutit sig till
centralföreningar (f. n. 18, därav en i bolagsform),
i regel en för varje län och anslutna till det
1905 bildade Svenska lantmännens
riksförbund. Jämte dessa båda äldsta och talrikaste
klasser av ekonomiska föreningar äro ännu
åtskilliga andra av stor betydelse för
lantbruket, t. ex. slakteriföreningar,
bränneriföreningar, sammanslutna i
Sveriges bränneriidkareförening, och
Svenska avelsdjursexportförening-en. ’Stärkelseandelsfabriker,
tillhörande Sveriges stärkelseprodueenters
förening, bereda avsättning för en stor del av
södra Sveriges potatisskörd. Skånska
betodlares centralförening med därtill anslutna
lokalföreningar samt fristående
betodlareföreningar i övriga sockerbetsodlande
län tillvarataga betodlarens intressen
gentemot sockerfabrikerna. Vidare må nämnas
smörexportföreningar och
torvströföreningar. Av re d sk ap s f ö
r-eningar för gemensam anskaffning och
användning av dyrbarare redskap äro
trösk-verksföreningarna de talrikaste. Under de
senaste två årtiondena har bildats ett stort
antal elektricitetsföreningar (se
Elektrifiering, sp. 576 ff.),
sammanslutna i länsföreningar och dessa i
Riksföreningen för landsbygdens elektrifiering.
Lantbrukets kreditbehov tillgodoses av hy p
o-tek 8f ören i ngar (se
Hypoteksför-e n i n g) och Sveriges allmänna hypoteksbank
(se d. o.), jordbrukskassor (se
Jordbrukskassa) och centralkassor
för jordbrukskredit (se d. o.).
Försäkring av husdjur sker till stor del genom
lokala häst- och
kreatursförsäk-r i n g s f ö r e n i n ga r. Vidare finnas e g n
a-hemsföreningar, av vilka tre ha hela
riket och två ett län till verksamhetsområde.
— För ekonomisk föreningsverksamhet gäller
lag av 22 juni 1911 med ändringar 30 maj
1916 och 24 maj 1918. De flesta föreningar
äro bildade u. p. a., ett mindre antal m. b.
p. a. för medlemmarna. H. J. Dft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
