Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
743
Lantmannaskola—Lantmäteri
744
prägel, medan den återstående delen av
partiet. som nu konstituerade sig under namnet
Gamla lantmannapartiet, under
ledning av Ifvarsson, Sven Nilsson i Everöd
och Olof Jonsson i Hof byggde på den
liberala traditionen från 1870-talet och
1880-talets början och samverkade med städernas
frihandlare. Sedan de radikala elementen
bland stadsrepresentanterna vid 1893 års val
fått avsevärd förstärkning och samtidigt
tullfrågan förlorat sin dominerande betydelse,
åvägabragtes vid början av 1895 års
riksdag en sammanslagning av de båda
lantmannapartierna under det gamla namnet
Lantmannapartiet. Åtskilliga liberalt sinnade led.
ingingo icke i det återuppståndna L., dit i
stället ett antal konservativa stadsbor slöt
sig. L. upphörde därför småningom att vara
jordbrukarnas och lantbefolkningens politiska
företrädare och övergick i stället till att bli
Andra kammarens högerparti. Såsom sådant
stod det länge kyligt mot kraven på en
röst-rättsreform men samlade sig slutligen på den
linje, som 1902 års riksdag under ivrig
medverkan av dess då ledande kraft, Ivar
Månsson i Trää, utstakat: allmän rösträtt med
proportionella val och lika representation för
stad och land. I försvarsfrågan visade det vida
större förståelse än tidigare för vad omsorgen
om rikets säkerhet krävde. Vid början av 1906
års riksdag utgick ett 40-tal av L:s medl. under
ledning av Hans Andersson i V. Nöbbelöv och
bildade Nationella
framstegspartiet, som dock stod L. mycket nära. L. var
under denna sista tid väsentligen åter ett
bondeparti, vars främsta män voro Carl
Persson i Stallerhult och L. J. Jansson i
Djur-sätra. Partiet upphörde vid början av 1912
års riksdag, då L. och Nationella
framstegspartiet förenade sig till Lantmanna- och
borgarepartiet (se d. o.). — Litt.: E.
Thermænius, »Lantmannapartiet» (akad. avh.
1928; med utförlig litt.-förteckn.). E. Thms.
Lantmannaskola, se
Lantbruksunde r v i s n i n g, sp. 735.
Lantmarskalk, namn på ridderskapets och
adelns ordf, i Sverige på ståndsriksdagarnas
tid, i Finland till 1906. I 1617 års
riksdagsordning omnämnes en ordf, för ståndet. Denne
kallas i protokollen 1625 1.; titeln är ett lån
från Tyskland. Enl. 1626 års
riddarhusordning utsågs 1. av konungen för varje riksdag.
L. skulle sammankalla adeln, föredraga
konungens propositioner, leda förhandlingarna,
upptaga vota samt låta avfatta och
verkställa beslut. .Han hade att föra ståndets
talan. Titeln 1. brukades även vid
utskotts-och stundom vid provinsialmöten. Enl. 1719
och 1720 års R. F. valde adeln själv 1. Under
början av frihetstiden förekom, att riksråd
valdes till 1. (sista gången 1731). I 1772 och
1809 års R. F. samt 1810 års R. O. fick
konungen rätt att utse 1. Denne ägde
tillträde till utskotten men fick ej deltaga i
diskussion el. omröstning där. L. var ordf,
för alla fyra stånden vid de gemensamma
överläggningar, som efter 1856—58 års
riksdag voro tillåtna. Genom 1866 års R. O.
försvann titeln L, som ej användes om ordf, vid
de nuv. adelsmötena. Den förste 1. var Johan
Eriksson Sparre (1627), den siste greve Gustaf
Lagerbjelke (1865—66). Förteckning över 1.
finnes i S. Lewenhaupt, »Staternas främste»
(1925); 1. vid utskottsmötena under
1600-talet uppräknas i C. F. Rothliebs
»Landt-marskalkskrönika» (1828—29). Jfr A. J.
Printzensköld, »Svenska landtmarskalkar»
(1854—55); H. Valentin, »Frihetstidens
riddarhus» (1915); C. Hallendorff,
»Lantmarskalken» (i »Sveriges riddarhus», 1926). (B. H-d.)
Lantmätare, se Lantmäteri och
Lant-mäter istyrelsen.
Lantmäteri, urspr. mätning och
kartläggning av jordegendom. L:s uppgifter äro i
olika länder något växlande till art och
omfattning. I Sverige äro uppgifterna
huvudsaki. skifte och delning av jord, reglering av
befintliga fastigheter och skapande av nya
sådana i syfte att möjliggöra jordens
ändamålsenliga utnyttjande samt trygga
ägande-el. nyttjanderätt till jord genom
fastställande av gränser, fastighetsregistrering o. dyl.
Vid lantmäteriarbetena upprättas kartor (se
Lantmäterikarta) i stor skala, som
med tillhörande beskrivningar komma till
användning för många andra ändamål; bl. a.
utgöra de, förminskade och sammansatta,
grundvalen för kartverkets upprättande av
kartor över landet.
Enl. mätningsförordn. 1920 indelas
mätningarna med hänsyn till noggrannheten i f
inmät n i n g och vanlig mätning och
med hänsyn till förfaringssättet i
numerisk och grafisk mätning. Jfr
Fältmätning. Vid finmätning, som främst
användes för högvärdig mark, t. ex. städer,
ut-föres stommätningen numeriskt och sker
medelst triangelmätning (se d. o.) el.
polygon-mätning. Därvid bör, där så ske kan,
riks-trianguleringen, som utföres av Rikets
allmänna kartverk, utgöra grundval. All annan
mätning kallas vanlig mätning. Vid
numerisk mätning erhållas längder och vinklar i
siffror, vid grafisk direkt avbildade på karta.
Jfr Avståndsmätning och F ä 11 m ä
t-ning.
Skifte och jorddelning regleras i huvudsak
genom lagen om delning av jord å landet
(1926) och lagen om fastighetsbildning i stad
(1917), fastighetsregistreringen genom
sistnämnda lag och förordn. om jordregister
(1908). Om andra lantmäteriuppgifter lämnas
föreskrifter i bl. a. ensittarlagen (1925) och
lagen om enskilda vägar (1926). Jfr A
v-v i 11 r i n g, Jorddelning och Skifte.
I Sverige är 1. helt statligt organiserat, i
motsats till många andra länder, där
lantmätarna äro auktoriserade men fria
yrkesutövare i likhet med läkare, advokater o. a.
Svenska 1. står under ledning av L a n t m
ä-teristyrelsen (se d. o.). I varje län
finnes en överlantmätare, som är chef för 1.
i länet och utövar sin verksamhet i länets
lantmäterikontor. överlantmätaren har bl. a.
att övervaka inom länet anställda
lantmätares verksamhet och för dem utfärda
förordnanden till lantmäteriförrättningar, granska
av dem verkställda förrättningar, pröva
och fastställa flertalet
avstyckningsförrätt-ningar, föra jordregister för landsbygden
och fastighetsregister för vissa samhällen
samt vårda och hålla för allmänheten
tillgängligt kontorets arkiv. I
lantmäterikonto-ren, som i länen utgöra centrala institutioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
