Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
749
Lantränteri—Laokoon
750
ämbetsmän i Preussen, som leda
förvaltningen av kretsarna. Även i några tyska
småstater är 1. titeln för de lägsta
förvaltnings-ämbetsmännen. — 2.’ Innan Estland och
Livland blevo självständiga, funnos där ett slags
representationer av ridderskapet med
namnet lantråd. — 3. På Åland är 1. titeln på
landskapsnämndens ordf. Se Å 1 a n d. H. T-n.
Lantränteri, förr en avd. inom
landskontoret i en länsstyrelse. I en instr. 1687
förekommer namnet 1. el. 1 a n t r ä n t e k a
s-s a n samt, som titel på dess föreståndare,
lanträntmästaren. Denne hade att
mottaga, förvara, utbetala och avsända
allmänna medel, som ingingo till lantränteriet.
Dessa ränterier indrogos 1908. Ldht.
Lanträntmästare, se Lantränteri.
Lantvärn, i nordisk forntid alla vapenföra
mäns skyldighet att inställa sig till
konungens tjänst, då landet anfölls av fiender. Som
allmänt uppbåd fortlevde 1. hela medeltiden
och långt in i nyare tiden men togs alltmer
sällan i anspråk.
I ett och annat land nyttjades ordet 1. för
att beteckna uppbåd till stridskrafternas
förstärkande. Som verklig organisationsform
uppstod 1. först i Preussen 1813. L. bildades
stads- el. kretsvis av män mellan 17 och
40 år, vilka icke tillhörde armén. 1814
införlivades 1. med armén och delades i ett första
uppbåd (yngre årsklasser), avsett till
fältarméns förstärkande, och ett andra uppbåd
(äldre årsklasser), huvudsaki. avsett till
tjänst bakom fälthären. I flertalet arméers
härordningar kom 1. sedermera att beteckna
de årsklasser och av dem uppsatta
truppförband, som beträffande tjänstgöringsinkallelse
och användning under krigstid stodo närmast
efter linjen och dess reserv. Sistnämnda
manskap överfördes vid viss ålder till 1.
Hemortens skyddande övertogs efter hand av
landstormen. Under världskriget användes 1.
både vid fälthären och i hemorten. Genom
fredssluten avskaffades lantvärnet i Tyskland
och Österrike.
I Sverige inrättades, sedan 1808 års krig
med Ryssland utbrutit, ett lantvärn,
vari alla män mellan 20 och 25 år, vilka icke
tillhörde krigsmakten, skulle låta inskriva
sig. Av detta 1. uttogos sedermera 30,000 man
(lantvärnsmän) och ordnades på 51
bataljoner, länsvis förenade i brigader. Klent
försedda med befäl, illa beklädda och
utrustade samt olämpligt använda, kunde dessa
trupper föga uträtta. Manskapet dog till stor
del genom vanvård och tyfus
(»lantvärnssju-kan»), varefter inrättningen upphävdes för
att efterföljas av förstärkningsmanskap (se
d. o.) och beväring (se d. o.). C. O. N.*
Lantvärnssjukan, se F ä 11 s j u k a.
Lanügo, lat., »ull», ullik hårbeklädnad, som
till slutet av 6:e fostermånaden betäcker
nästan hela människofostret.
Lanu’vium, urgammal stad i Latium, på s.
sluttningen av Albanobergen, nära Via Appia.
Den blev 338 f. Kr. romerskt municipium.
Ruiner av en mycket stor teater påträffades
där 1922. E. St.
Lanza [la’ntsa], Giovanni, italiensk
politiker (1810—82), urspr. läkare. Hade fr.
o. m. 1855 olika poster i Sardiniens el.
Italiens regeringar och var 1869—73
konseljpre
sident och inrikesminister; under denna tid
blev Rom Italiens huvudstad. It. biogr. av
E. Tavallini (2 bd, 1887).
Lanzarote [lanparåTø], en av Kanarieöarna.
Lao, folkslag, se Laos.
Laoag, hamnstad på Luzons n. v. kust,
Filippinerna; 40,625 inv. (1918). Export av
ris, tobak, socker m. m.
Laodikél a (lat. Laodicéa), namn på många
fornstäder, de flesta grundade av seleukidiska
konungar och uppkallade efter syriska
drottningar med namnet Laodike. — 1. L. vid
L y k o s (L. ad Lycum), stad i Frygien i
Mindre Asien, vid floden Lykos, under romerska
tiden en betydande handelsstad. I L. fanns
en judisk koloni, och kristendomen fick
tidigt insteg. Enl. Joh. upp. 3: 14—22 hade
församlingen i L. i känslan av sin rikedom
blivit ljum i sin kristendom och förvärldsligats.
Ruiner nära Denizli (se d. o.). — 2. L. vid
havet (L. ad mare), hamnstad i Syrien.
Blomstrade under romerska tiden och var
se-dian säte för en kristen biskop. 1102
erövrades L. av korsfararna men återtogs av Saladin
1188. Dess nuv. namn är Ladikije (se d. o.).
— 3. L. vid Libanon (L. ad Libanum),
under romersk tid namn på en stad i Syrien,
vid Orontes och n. foten av Libanon. Staden
kallades i äldre tid K a d e s. I två stora slag
(1318 och 1295 f. Kr.) besegrades där
heti-terna av egypterna. J. F. N.*
Lao’koon (grek. Laoko’on, lat. Lao’coon), en
gestalt ur den trojanska sagokretsen, först
omtalad i de efterhomeriska dikterna. Enl.
Vergilius’ tradition ådrog sig L. Athenas
vrede genom att energiskt påyrka
förstörandet av den åt henne helgade trähästen (se
Trojanska hästen). Då L. kort
därefter på stranden förrättade ett offer åt Nep-
Laokoongruppen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
