Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - La Paz de Ayacucho - La Pérouse, Jean François de Galaup - La Pérousesundet - Lapidarstil - Lapidoth-Swarth, Hélène - Lapilli - Lapis - Lapiter - Laplace, Pierre-Simon de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
753
La Pérouse—Laplace
754
Kongressbyggnaden i La Paz.
inv. L. ligger 3,645 m ö. h. vid foten av
Illi-mani i floden La Paz’ dalgång. Järnväg till
Titicacasjön, till Arica vid kusten och till
Oruro. L. är säte för en rom.-kat. biskop. De
oifta vackert utsirade byggnaderna från
spanska väldets dagar få mer och mer vika för
moderna palats. Vid stadens centrum, Plaza
Murillo, ligga kongressbyggnaden, den
ofullbordade katedralen o. a. offentliga byggnader.
L:s industri omfattar textil- och
konfektions-varor, livsmedel, tobaksvaror m. m. L. är
Bolivias främsta handelsstad. Universitet.
La Pérouse [la perö’z], Jean Franco is de
Galaup, greve de L., fransk
upptäcktsresande (1741—88). Deltog som sjöofficer i stri
derna i Amerika under sjuåriga kriget och
nordamerikanska
oavhängighetskriget och
blev 1785 chef för en
expedition, som
utsändes av franska
regeringen för att
söka nordvästpassagen
samt utforska delar
av Stilla havet. Efter
att ha kringseglat
Kap Iloorn anlöpte L.
Påskön och Hawaii
samt nådde Alaskas
kust juni 1786 men
måste här vända om
mot s. och genomforskade därpå farvattnen
utanför Asiens östkust. Aug. 1787 upptäckte
han det efter honom uppkallade sundet
mellan Sachalin och Hokkaido, hemsände i sept.
s. å. från Petropavlovsk på Kamtsjatka
dagböcker och kartor samt seglade till
Australien, där han 26 jan. 1788 anlöpte Botany
bay i Nya Syd-Wales, några dagar efter den
engelska expeditionen under Phillip. Efter
7 febr, var hans expedition försvunnen, och
först 1826 upptäcktes spår efter det
skeppsbrott, som L. lidit vid ön Vanikorp (n. om
Nya Hebriderna). Dumont d’Urville
bekräftade 1828 upptäckten. En reseberättelse,
»Voyage autour du monde», utgavs i 4 bd
1797 av L. A. M. de Mureau efter L:s
hemsända anteckningar och brev. Monogr. av G.
Marcel (1888) och A. Bellessort (1926). O. Sjn.
La Pérousesundet [la perö’z-], mellan jap.
ön Hokkaido och Sachalin, förenar Japanska
havet med Ochotska havet. Upptäcktes 1787
av La Pérouse.
Lapidärstil (lat. lapidäris), stenstil, monu-
Gatubild från La Paz.
mentalt korthuggen och kärnfull stil, lik de
romerska inskriptionernas.
Lapidoth-Swarth, H é 1 è n e, holländsk
författarinna (f. 1859), g. 1894 m. författaren
Fritz Lapidoth; skrev först franska
diktsamlingar (1879 och 1882) men vanns av Pol du
Mont för sitt modersmål och har sedan
skrivit på holländska. Hennes dikter (»Poezie»,
1892, »Verzen», 1893, »Gedichten», 1902,
»Epn-zame paden», 1916, »Late rozen», 1920, »Nieuwe
verzen», 1920) äro vemodig lyrik och
reflexionspoesi, uttryck för fin känsla och
smak. Hon har även skrivit noveller (»Van
vrouwenleven», 1896, m. fl.) och skådespel. Se
K. Vos, »Vragen von den dag» (1919).
LapiJIi (plur. av lat. lapi/llus, liten sten),
små ärt- till nötstora stycken av vanl. porös
lava, som utkastas vid vulkanutbrott.
La’pis, lat., sten. — L. infernålis (el. enbart
lapis), helvetessten, se
Silverföreningar. — L. la’zuli, lasürsten,
a z ü r, en sällsynt, huvudsaki. på några
ställen i Centralasien och Chile förekommande,
vackert blå (lasurblå), vid
kontaktmetamorfos (se d. o.) av kalksten bildad stenart.
Den består av mineralet 1 a s u r i t (blå,
växlande sammansättning, ofta 3 Na20.3 Al2 O3 .
6 SiO2.2 Na2 S3) i blandning med smärre
mängder kalkspat och svavelkis m. m. L.
lazuli brukas som smyckesten samt till
prydnadsföremål och mosaikarbeten, pulveriserad
förr även som målarfärg, naturlig el.
äkta ultramarin (se d. 0.). — L.
phi-losophörum, »de vises sten», se A 1 k e m i. —
L. Solaris, se Bolognesiska 1 y s s t
e-n e n. — L. Tiburtinus (sten från Tibur i
La-tium), travertin, se K a 1 k t u f f. N. Zn.
Laplter (grek. lapi’thal), ett vilt och
kraftfullt sagofolk i Tessalien, kring berget Ossa
och floden Peneios. Om l:s strid med
kentau-rerna se K e n t a u r.
Laplace [lapla’s], Pierre-Simon de,
markis, fransk astronom, matematiker och
kosmolog (1749 28/3—1827 5/s). Var sedan 1784
examinator, därefter lärare vid artillerikåren i
Paris, sedan 1773 led. av fr. vet. akad. L. var
1799 under kortare tid minister för
inrikes-ärenden, utnämndes 1804 av Napoleon till
greve och 1817 av Ludvig XIII till markis.
Näst Newton måste L. sägas vara den, som
verksammast bidragit till utvecklingen av
den celesta mekaniken. Med utgångspunkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
