Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Larchevêque, L’Archevêque el. Larchevesque, Pierre Hubert - Lardner, Dionysius - Laredo - Larer - Larghetto - Largillière, Nicolas de - Largo - Laridae - La Rioja - Larisa, Larissa - Larissa - Larivey, Pierre - Larix - Larm - Larmoyant - Lárnaka - Larnaude, Fernand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
787
Lardner—Larnaude
788
den slutgiltiga modellen 1763; båda i
Nationalmuseum, Stockholm). Dessutom utförde
L. porträttbyster, bl. a. av K. F. Adelcrantz
(Fullerö), Jonas Alströmer (Stockholms börs),
Olof von Dalin (Vitt.-akad.) och Per Ribbing
(Riddarhuset). L:s konstnärliga verksamhet
betecknar övergången från en målerisk,
rörlig stil till en stramare preklassicism I
vad mån L. påverkat sin lärjunge Sergel (se
d. o.) är omdiskuterat. L. blev 1768 dir. för
Konstakad.; 1776 återvände han till
Frankrike. — Litt.: A. Lindblom, »Fransk
barock-och rokokoskulptur i Sverige» (1923) och
»P.-H. L:s ryttarbild av Gustav Adolf» (i
Natio-nalmusei Årsbok 1923); G. M. Silfverstolpe,
»Riddarhuspalatset» (i »Sveriges riddarhus»,
utg. av C. Hallendorff, 1926). E. L-k.
Lardner [lä’dna], Dionysius, engelsk
matematiker och encyklopedist (1793—1859).
Var 1828—40 prof, i fysik och astronomi vid
University college i London, föreläste en tid
i Amerika och bosatte sig sedan i Paris.
Bland L:s arbeten må nämnas »Differential
and integral calculus» (1825; sv. övers. 1837)
och »Handbook of natural philosophy» (1851
—54). Han var även populär författare och
utgav bl. a. »Lardner’s cabinet cyclopædia»
(134 vol., 1830-44; 2:a uppl. i 135 bd 1854 ff.).
Laredo [larePdåu], stad i Texas, U. S. A.,
i en bördig trakt, vid Rio Grande; 22,710
inv. (1920). I omgivningen kolgruvor. Järn-,
tegel- och maskinindustri. Betydande handel
med ull, hudar m. m. — På flodens motsatta
strand, i Mexiko, ligger staden N u e v o
Laredo.
La’rer (lat. la’res), hos forntidens romare
ett slags skyddsandar. Viktigast äro la’res
compitäles och la’res familiäres. De förras
kultorter lågo vid korsvägar och
gatukorsningar och kallades co’mpita efter dessa.
Under Augustus började man förena kulten av
kejsarens genius med kulten av
kompital-larerna. Lares familiares voro det enskilda
hemmets hägnare. Deras bilder voro
uppställda på härden el. i en nisch, gärna i husets
atrium. I äldre tider hade familjen blott en
lar familiaris, under kejsartiden två, mellan
vilka husfaderns genius trädde fram liksom
kejsarens mellan kompitallarerna. E. St.
Larghetto [-ge’tå], it., mus., tempo mellan
largo och lento (diminutivform av largo).
Largillière [lar^ilia/r], Nicolas de, fransk
målare (1656—1746). Studerade från 1674 i
London hos sir Peter Lely engelsk
porträttkonst, återvände 1678 till Frankrike och
fullbordade i Paris sin utbildning hos van der
Meulen och Le Brun. Sin mesta tid tillbragte
L. i Paris och vann ryktbarhet främst som
porträttör (jfr Fransk konst, bild 60).
Han utförde allegoriska, bibliska och
mytologiska stycken, bl. a. arbeten för Hotel de
ville i Paris samt kyrkan S:te-Geneviève.
Jämte Rigaud är L. den främste franske
porträttmålaren under Ludvig XIV. Han förstod
dock bättre än Rigaud att följa stilens
utveckling mot rokoko. W. N-r.
La’rgo, it., mus., långsamt; det
långsammaste tempot. — Ett berömt 1. är Händeis
largo i operan »Xerxes» (1738), nu blott
instrumentalstycke.
Läridae, zool., se Måsar.
La Rioja [la riå’^a], se R i o j a.
Lari’sa, L a r i’s s a, trol. förgrekiskt ord,
namn på flera städer i det antika Grekland.
1. Huvudstad i nomos L. (7,573 kvkm,
278,465 inv. 1928), vid Salambria (antikens
Peneios) och järnväg (se kartan vid
Grekland); 23,899 inv. Säte för en grek.-ortodox
biskop. Väverier och tobaksfabriker. L. var
förr Tessaliens huvudort och kallades av
turkarna Jenischer. Staden saknar nämnvärda
antika minnesmärken.
2. Namn på borgklippan i Argos.
3. Det eoliska L., grekisk stad i s. Eolis,
n. om Smyrna, nära floden Hermos, låg öde
redan på Strabons tid (början av kejsartiden).
— Den av svenska mecenater bekostade
utgrävningen av det eoliska L:s nekropol och
av en del av dess borghöjd, som ägde rum
1902, under ledning av prof. L. Kjellberg i
Uppsala och museidir. J. Boehlau i Kassel,
har spritt nytt ljus över den ganska
ofullständigt kända grekisk-joniska kulturen
under 600- och 500-talet f. Kr. Fynden äro i
huvudsak arkitektur- och
skulpturminnesmärken samt keramiska föremål. En
provisorisk berättelse om utgrävningen i L.
har Kjellberg lämnat i Språkvetenskapliga
Sällskapets i Uppsala Förhandi. 1900—03 (i
Uppsala Univ:s Årsskr.).
LarFssa, se L a r i s a.
Larivey [larivä’], Pierre, fransk
dramatiker (1540—1611). L. har spelat en viss roll
i det franska lustspelets historia som
förmedlare av den italienska renässanskomediens
högt uppdrivna intrigteknik och typskildring,
varmed han fullföljer Jodelles initiativ och
direkt förebådar Molière. Den berömdaste av
L:s komedier, byggd på italienska och
latinska original, är »Les esprits» (1579), som
Molière brandskattat för »L’avare». L:s
komedier, alla bearbetningar från italienskan, äro
skrivna på en prosa med mycket av det
naturliga samtalsspråkets must men torde icke
ha uppförts. Se E. Rigal, »De Jodelle ä
Molière» (1911). Kj.S-g.
Lärix, bot., se L ä r k.
Larm (fr. alarme, av it. all’arme, till
vapen!), signal med horn, trumma, siren,
ringklocka el. larmskott för att tillkännage
fientligt anfall, förberedelse för eget anfall,
hotande fara el. dyl., t. ex. flyglarm, då
fientligt flyganfall förestår, och g a s 1 a r m,
då beskjutning med giftgaser el. nedkastning
av giftgasbomber från luftfarkoster äger rum
eller väntas. ö-g.
Larmoyant [larmcoajä’], fr., gråtmild,
tår-drypande.
Lärnaka, forntidens Kition, hamnstad på
Cypern (se d. o., sp. 254); 9,765 inv. (1921).
Larnaude [larnå’d], F e r n a n d, fransk
jurist (f. 1853). Blev 1893 prof, i allmän
juridik vid Parisuniversitetet. Som fransk
expert vid Pariskonferensen 1919 medverkade L.
ingående vid utarbetandet av
Versaillestrak-taten, bl. a. som led. av den kommission, som
utarbetade förbundsakten för Nationernas
förbund. Av dettas råd har han vid flera
tillfällen anlitats för att avge juridiska
betän-kanden i viktiga frågor. Så var han led. av
den internationella juristkommission av tre
medl., som 1920 prövade Ålandsfrågans
juridiska sidor. Han är led. av kommissionen
för revision av Code civil. Bland hans många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
