Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Larnaude, Fernand - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
789
La Roche—La Rochefoucauld
790
Hamnen i La Rochelle vid ebb.
skrifter må nämnas »La Société des Nations»
(1920) och »De 1’évolution actuelle du régime
représentatif» (i Bulletin Interparlementaire
1927). L. utgav 1894—1904 Revue du Droit
Public et de la Science Politique. F. K. J.
La Roche [la rå’/] (L a r o c h e), Karl
von, tysk skådespelare av fransk släkt (1794
—1884). Var 1833—83 fäst vid Burgteatern
i Wien, från 1841 även som regissör. L.
adlades 1873. Han var den förste Mefistofeles i
»Faust» (Weimar 1829) och spelade även bl. a.
Kung Lear, Falstaff i »Henrik IV» och
Har-pagon i »Den girige». L. var en
människo-framställare med djup och äkta humor. G. K-g.
La Roche [la rå’/] (L a r o c h e), S o p h i e
von, f. Gutermann, tysk författarinna
(1731—1807), 1754 g. m. en ämbetsman, Frank
La Roche (d. 1789), var skalden Wielands
ungdomskärlek; utgav sentimentala romaner
och damtidskrifter. Hennes dotter M a x i
mi-l i a n e (1757-—93), en tid föremål för Goethes
svärmeri, bortgiftes med P. A. Brentano. Se
A. Bach, »Aus dem Kreise der Sophie La
Roche» (1924). R-n B.
La Rochefoucauld [la rå/fokå’],
framstående fransk adelssläkt, känd sedan 1019.
Äldre grenen blev furstlig 1500 och hertiglig
1622. Yngre grenens huvudman är sedan
1780 hertig av Doudeauville. Om hertig
Frangois de L. se nedan. Frangois A 1 e
x-andreFrédéric d e L., hertig av L i a
n-court (1747—1827), valdes 1789 till medlem
av états généraux och var senare president
i konstituerande nationalförsamlingen. Han
tillhörde feuillantklubben, flydde 1792,
återkom 1799 och blev 1814 pär. Han var livligt
verksam för filantropiska idéer.
La Rochefoucauld [la rå/fokå’], Frangois
(VI) de, hertig, skriftställare (1613—80).
Um
gicks som ung med prins de Marsillac i
HOtel de Rambouillet o. a. preciösa salonger,
konspirerade mot
Richelieu och deltog
aktivt i frondens
uppror, efter vars
misslyckande hans
politiska roll var
utspelad. I
sällskapslivet fortfor L.
att spela en
dominerande roll och
knöt intima
vänskapsförbindelser
med ryktbara
kvinnor som madame
de Sablé, madame
de Sévigné och
ma
dame de La Fayette, hans ålderdoms stora
passion. Sin desillusionerade världsvisdom
nedlade han främst i »Réflexions ou sentences
et maximes morales» (1665; sv. övers. 1915),
vanl. helt enkelt kallade »Maximes», ett av
de stora mästerverken i fransk prosakonst.
Tillkomna som tankelekar i madame de Sablés
salong, uttrycka dessa maximer en gängse
livssyn under klassicitetens epok, enl. vilken
egoismen är drivfjädern för allt mänskligt
handlande. L. är Montaignes främste
efterföljare och Voltaires omedelbare läromästare i den
innehållsrika och koncentrerade sentensens
konst. Han författade även värdefulla
memoarer till tidens historia. Se monogr. av J.
Bourdeau (1895), F. Hémon (1896) och G.
Grappe (1914; med texter i urval). Kj. S-g.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
