Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lasarister - Lasarus - Lasarusorden - Las Bela - Las Casas, Bartolomé de - Las Cases, Emmanuel Augustin Dieudonné de - Lascelles, sir Frank - Lasciv - Lasco - Lasera - Laserpitium - Lashkar - Lasiocampidae - Lasiognathus - Lasius - Lask - Laska - Laskar - Laskaris, ätt - Laskaris, 1. Konstantinos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
811
Lasarus—Laskaris
812
dels som resepredikanter inom kyrkan för
uppväckande av levande kristendom, dels som
sjukvårdare. 1632 sanktionerades den av
Urban VIII. Orden bar stor utbredning
såväl i katolska som i icke-katolska länder.
Jfr Barmhärtiga systrar. Litt.: M.
Heimbucher, »Die Orden und Kongregationen
der katholischen Kirche», III (1908). (Hg Pl.)
Läsarus. 1. Martas och Marias broder, som
enl. Joh. 11 av Jesus uppväcktes från de
döda. — 2. Den i Jesu liknelse Luk. 16: 19 ff.
av den rike mannen hjärtlöst behandlade, av
sår betäckte fattige mannen. E. A.
Lasarusorden kallades efter den i Luk.
16: 19 ff. nämnde Lasarus en medeltida,
senare med andra ordnar förenad
sammanslutning, vilken under korstågens tid utmärkte
sig vid försvaret av Heliga landet och
vinnläde sig om vård av dess spetälska.
Las Bela [los béPla], se Belutsj istan.
Las Casas [las ka’sas], Bartolomé de,
»Västindiens apostel» (1474—1566).
Studerade först juridik, överflyttade 1502 till Haiti
som kolonist samt fick där jord och indianer.
Blev 1510 präst, men först senare övertygades
han om det orätta i att ha indianslavar. För
de mera motståndskraftiga negrerna hyste
han ej samma känslor utan tillstyrkte deras
införande i Amerika. Redan tidigare hade
negerslavar införts, men denna import ökades
genom L. Under hela sitt långa liv, i
Amerika såväl som vid hovet i Spanien, arbetade
han i tal och i skrift för att återskänka
indianerna mänskliga rättigheter, och honom
tillkommer äran av att indianerna blevo fria.
Han verkade även som missionär i olika delar
av Spaniens nya besittningar, var under några
år biskop i Chiapas i Mexiko men återvände
1547 till Spanien. Efter hemkomsten
författade han flera viktiga arbeten rörande
Amerikas upptäckt och de förhållanden, som där
voro rådande vid upptäcktstiden. Hans mest
betydande verk, »Historia de las Indias»,
utkom först 1875—76. Litt.: A. M. Fabié, »Vida
y escritos de Fray Bartolomé de las Casas»
(2 bd, 1879); F. A. MacNutt, »Bartholomew
de las Casas» (1909). S. L-é.
Las Cases [las kä’z], Emmanuel
Augustin Dieudonné de, greve, fransk
skriftställare (1766—
1842). Var urspr.
sjöofficer, emigrerade vid
revolutionens utbrott
men slöt sig senare
till Napoleon, som
gjorde L. till
kammarherre och greve. Han
åtföljde 1815 kejsaren
till S:t Helena, förde
där utförliga
dagboksanteckningar om sina
samtal med Napoleon
men avlägsnades nov.
1816 av guvernör
Lowe. På grundval av sina anteckningar
utgav han »Mémorial de Sainte-Hélène» (8 bd,
1822—23; sv. övers., 8 bd, 1823—24), av högst
tvivelaktig trovärdighet.
Lascelles [lä’selz], sir Frank, engelsk
diplomat (1841—1920). Var 1878—79 brittisk
agent och generalkonsul i Egypten, blev 1879
generalkonsul i Bulgarien samt envoyé 1887
i Bukarest och 1891 i Teheran. Han blev
1894 ambassadör i Petersburg och var 1895—
1908 ambassadör i Berlin, där hans takt flera
gånger bidrog att utjämna tysk-engelska
missstämningar. Han adlades 1886. — Till
samma släkt hör Henry George Charles
L. (f. 1882), äldste son till 5:e earlen av
Hare-wood och sedan 1922 g. m. konung Georg
V:s dotter, Mary. V. S-g.
Lasciv [-JTv], lättfärdig; slipprig. — Subst.:
Lascivitèt.
Lasco, se L a s k i.
Lasèra, överdraga el. bestryka med
genomskinlig färg, lasurfärg, som låter
föremålets egen färg, naturfärgen, el. en förut
anbragt färg skimra igenom.
Laserpi’tium, bot., se S p e n ö r t.
Lashkar [lä/kä’], se Gwalior 2.
Lasioca’mpidae, zool., se Spinnar e.
Lasiognäthus, zool., ett marulksläkte. Jfr
M a r u 1 k. Se Djuphavsdjur, sp. 1029
samt bild på sp. 1028.
Läsius, zool., se Myror.
Lask, sammanfogniugen av timmer, särskilt
kölstyckena på träfartyg. De vanligaste 1.
äro: långlask (fig. 1 och 2), då
laskläp-parnas längd är mer än tre ggr läskens
höjd, p lattias k (fig. 3), då
laskläppar-nas längd är högst tre gånger laskhöjden,
pålask (fig. 4), då laskläpparna äro
jämntjocka utefter hela längden, samt s t u
v-1 a s k, då timrens ändar stöta stumt mot
varandra (fig. .5). Jfr Damm 3. (Ax. L.)
Laska, gammal term inom handskmakeri
och skomakeri, betyder sy ihop skinn el. läder
med kanterna stumt mot varandra.
Laskär (av pers, lashkar, läger, armé,
lash-kari, soldat), hos de tidigare portugisiska
kolonisatörerna i Indien en vanlig soldat,
numera huvudsaki. i betydelsen sjöman, matros.
La’skaris, förnäm bysantinsk ätt. — T h e
o-doros L. (d. 1222) utropades 1204, då Isak
II Angelos (se d. o.) och dennes son störtades,
till kejsare (Theodoros [I] L.) men måste ge
vika för det av korsfararna bildade latinska
kejsardömet. Han upprättade 1206
kejsardömet Nicaea, där han vid sin död 1222
efterträddes av sin måg Johannes III Dukas.
Dennes son Theodoros II Dukas (1254—58) och
sonson Johannes IV Dukas (1258—61) buro
även familjenamnet ’L. Se vidare
östro-merska rike t. S. Lrn.
La’skaris, två bysantinska lärde. 1. K o
n-stantinos L. (1434—1501). Flydde vid
Konstantinopels intagande av turkarna (1453)
till Västerlandet, var lärare först hos hertig
Francesco Sforza i Milano, senare i Rom,
Neapel och Messina. L:s grekiska grammatik,
»Erotemata», utkoih i Milano 1476 och är den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
