Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
829
Laterna magi ca—Latinska litteraturen
830
el. brunröd jordart, bildad genom
förvitt-ring av granit, gnejs o. a. fältspatförande
bergarter. L. förekommer mest i fuktiga
tropiska klimat. Färgen förorsakas av
järnoxid-hydrat. K. A. G.
Late’rna ma’gica, lat., »trollykta», från
1600-talets slut använt instrument, varmed
i ett mörkt rum förstorade bilder av
genomskinliga föremål kunna framställas på en vägg
el. skärm ävensom på t. ex. ett rökmoln
(fantasmagorier, dimbilder). Skioptikon
(se d. o.) är en förbättrad form av 1. J. T.
Lateur [-o’r], P. M. F., flamsk författare,
se S t r e u v e 1 s, S.
Latham [lata’m], Hubert, fransk flygare
(1883—1912), en av flygkonstens pioniärer.
Misslyckades med den första s. k.
kanalflygningen men nådde vid flera tillfällen
världsrekordet i höjdflygning. L. ansågs som en av
Frankrikes främsta militärflygare.
Lathraea [-rö’a], bot., se Vätteros,
Laths [läps], eng., el. L a t s, svensk
exportvara, utgörande hopbuntade, 4—8 fot långa
ribbor el. spjälor av furu el. gran, avsedda till
byggnadsändamål, staket, emballage o. dyl.
Grövre dimensioner, som kunna klyvas, kallas
1 a t b w o o d. G. H-r.
La’thyrus, släkte bland baljväxterna,
närstående vicKersläktet men med småbladen i
knoppläget inrullade och vanl. större
blommor. 10 svenska arter. De flesta ha klängen
och benämnas v i a 1 (se d. o.); andra sakna
sådana. Till de senare hör L. montanus
(Orobus tuberosus), gökmat, gökärt, en i
ängar i nästan hela Sverige vanlig vårväxt
med röda el. violetta, stundom vita blommor
och knölar på jordstammen. Om L. odoratus
se L u k t ä r t e r. G. M-e.
Latifu’ndium, lat., större
jordegendoms-komplex hos romarna. Latifundierna utbredde
sig i Italien särskilt efter andra puniska
kriget i samband med jordbrukarbefolkningens
minskning och ekonomiska nödläge, och deras
tillväxt befordrades genom den växande
tillgången på slavar. L. voro till betydande del
kejserlig egendom; de brukade uppdelas i
smådelar och utarrenderas till koloner, med
tiden livegna. — Se även Italien, sp. 826.
Latimer [lä’time], Hugh, engelsk teolog
(omkr. 1490—1555), en av reformationens
verksammaste främjare i England. Han blev
1530 kungl. hovpredikant och fick 1531
ett pastorat, kallades
1532 inför
prästmötet (convocation) och
fängslades men blev
genom konungens
be-medling frigiven.
Sedan Henrik VIII 1534
avkastat den
påvli-ga suprematien, blevo
L., ärkebiskop
Cran-mer och Th.
Crom-well konungens
främsta medhjälpare vid
de
lagstiftningsåtgärder, som gjorde
skils
mässan från Rom fullständig. Det var till
stor del L:s kraftiga predikningar, som
rotfäste reformationens grundsatser i folkets
sinnen. Han blev 1535 biskop i Worcester
men nedlade 1539 sitt ämbete, enär han
ogil
lade de s. å. utfärdade »sex artiklarna». 1546
insattes han i fängelse men frigavs vid
Edvard VI :s tronbestigning 1547 och
återupptog sin predikoverksamhet. Kort efter
Marias tronbestigning 1553 instämdes L. inför
rådet, fick i Oxford undergå långvariga
förhör och brändes där på bål samtidigt med
sin trosfrände Ridley 16 okt. 1555.
Sanningskärlek och ödmjukhet kännetecknade L., och
på bålet visade han glatt hjältemod. — L:s
»Works» utgåvos i 2 bd 1844—45. Biogr. av
R. Demaus (revid. uppl. 1881) samt av R. M.
och A. J. Carlyle (1899). Hj.H-t.*
Latlnare, invånare i Latium; person, som
studerar det latinska språket. —
Latinisera, ge latinets form åt. — L a t i n i’s m,
för latin karakteristiskt uttryck.
Latiner, se 11 a 1 i s k a folk.
Latlngymnasium. Genom 1904 års
läro-verksreform delades det högre allmänna
läroverket i gymnasium och (real-)skola,
varjämte latinundervisningen begränsades till
gymnasiet. Till följd härav infördes i 1928
års läroverksstadga namnen
latingymnasium och realgymnasium. Fr. Sg.
Latini, Brunett o, florentinsk lärd (trol.
omkr. 1210—94). Anslöt sig till guelfernas
parti och måste därför för en tid fly till
Frankrike (trol. 1261—68). L. författade
det encyklopediska arbetet »Li livrés dou
trésor» (utg. 1863), varav »Il tesoretto»
(senast utg. av B. Wiese 1909) är ett utdrag. Han
ha,de stort inflytande på Dante. Litt.: Dansk
monogr. av Th. iSundby (1869); R. Davidsohn,
»Geschichte von Florenz», 4: 1 (1927). O. W-n.
Latinläroverk, se Skolväsende.
Latinsegel (sp. ve’la lat i’na) el.
Galärsegel, långt, spetsigt, trekantigt båtsegel.
Latinsk, som avser Latium, dess befolkning
(latinerna) och språk (latinet); ibland =
romersk, romersk-katolsk, romansk.
Latinska Amerika, de delar av Amerika,
där spanska eller portugisiska talas, alltså
Syd- och Centralamerika.
Latinska kejsardömet, det av rom.-kat.
korsfarare skapade välde, som med
Konstan-tinopel som huvudstad ägde bestånd 1204—
61. Se Korståg, sp. 1255, och
östro-m e r s k a riket.
Latinska korset, se Kor s, sp. 1241—42,
och bild 12 på pl. till art. Kors.
Latinska litteraturen, den på latin skrivna
litteraturen.
I. Den romerska litteraturen. A. Under
den förlitterära tiden, från Roms
grundläggning till 240 f. Kr., fanns ej någon
litteratur i egentlig mening. Det ännu
outvecklade språket (se Latinska språket)
utbildades huvudsaki. under förhandlingar
inför domstolen, i senaten och folkförsamlingen;
dess användning i skrift inskränkte sig eg.
till lagar och urkunder. Främst står de tolv
tavlornas lag, leges XII (duodecim)
tabula-rum (450 f. Kr.), inristad på tolv vid Forum
offentligen utställda bronstavlor; denna
första romerska »bok», viktig i litteraturens
historia som det tidigaste försöket att lämpa
latinska språket för skriftlig
prosaframställning, blev ock läsebok vid ungdomens
undervisning. Vidare förekommo bl. a. off.
anteckningar av översteprästen om det löpande
årets märkligare tilldragelser (annales),
för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
