Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
845
Latium—Latrin
846
också ge domstolen befogenhet att i särdeles
lindriga fall av brottslighet låta bero vid
skyldigförklarandet och alldeles bortse från
straff. N. S-g.*
La’tium (L a’t i e n), it. Lazio, landskap i
mellersta Italien, mellan Apenninerna och
Tyrrhenska havet till Monte Circeo i s.,
omfattande prov. Frosinone, Rieti, Roma och
Viterbo; 17,180 kvkm, 1,956,908 inv. (1921).
L. täckes n. och s. om Rom av unga
lavaområden, Romerska kampagnan (se d. o.), och
uppfylles till största delen av de vulkaniska
Subapenninerna (se Apenninerna, sp.
1144). Genom L. flyta Tiber och många
smärre kustfloder. Mellan Monti Lepini och
havet de vidsträckta Pontinska träsken. —
Det antika L. ägde mindre omfattning. Dess
städer — Tibur (Tivoli), Praeneste
(Palestri-na), Tusculum m. fl. — bildade Latinska
förbundet med Albanobergen som
sakral medelpunkt. Rom vann tidigt
ledningen inom förbundet, vars område
särskilt genom romarnas segrar över aequer
och volsker avsevärt utvidgades i n. och
ö. Under 300-talet f. Kr. upplöstes
Latinska förbundet, och de särskilda städerna
införlivades med romerska väldet el.
underordnades detta som socii. L. blev sedan ett
viktigt stöd för Roms makt. Till större
delen ett lågland, var det i äldre tider och ännu
under Augustus ett fruktbart
jordbruksområde. Under kejsartidens senare skede blev
tillbakagången stark och de sanitära
förhållandena dåliga. E. L-r;E. St.
Latorp, egendom i Tysslinge socken, Närke,
12 km v. om Örebro, på Kilsbergens
sluttningar; 910 har, därav 242 har åker;
tax.-värde 379,000 kr. (1928). Till 1830-talet var
L. förenat med Garphyttan (jfr d. o.). Där
funnos till 1640 ett silververk och 1773—1879
ett alunverk. Vid Latorpsbruks
station stort kalkbrott. Ägare: Latorps a.-b.
Latouche [lato’J’], Gaston, fransk målare
(1854—1913), elev av Manet. Målade goda
porträtt, blomsterstycken, societetsmotiv
(tea-terinteriören »Logen») o. a. och fann ett eget
område i poetiska och koloristiska fantasier,
»förtrollade trädgårdar med illuminerade
fontäner», t. ex. »Nattlig fest» i
Luxembourgmu-seet. L. utförde dekorativa målningar i
Elysée-palatset o. a. lokaler i Paris. Göteborgs
museum har en pastell, »Vallmo», av L. Jfr A.
Segard, »Les décorateurs» (1914). G-gN.
Latour [latö’r] el. La T o u r, M a u r i c e
Q u e n t in de, fransk pastellmålare (1704—
88). L. fulländade pastelltekniken och blev
en av 1700-talets främsta porträttörer. Hans
bästa arbeten, från perioden 1740—60,
utmärkas av realistisk uppfattning, klar
karakteristik och utsökt kolorit. I museet i L:s
födelsestad, S:t-Quentin, finns en samling
förstudier och utförda verk och i Louvre, Paris,
porträtt av Ludvig XV och hans gemål m. fl.
Litt.: G. Brière och Elie Fleury, »Catalogue
des pastels de M. Q. de L.» (1920); H.
Er-hard, »La Tour, Der Pastellmaler Ludwigs
XV.» (1920). E.L-k.
Latour d’Auvergne [latö’r dåvä’rnj], fransk
adelssläkt, känd sedan 1200-talet, var från
1400-talets slut delad i två huvudgrenar. Den
äldre, till vilken hörde vicomterna Turenne
(bl. a. fältherren Turenne, se d. o.) samt her-
tigarna av Bouillon och Albret, utslocknade
1802. Yngre grenen, till vilken hörde bl. a.
furstarna av L. d’A., utgick 1896. Från en
oäkta ättling av äldre linjen härstammade
Théophile Malo
Corret de L. d’A.
(1743—1800), som 1785
fick tillåtelse att
upptaga släktens namn.
Han vann från 1792
hjälterykte som
oförvägen soldat, var bl. a.
befälhavare över den
av grenadjärer
bestående »helveteskolon-nen». Han fick av
Bo-naparte hederstiteln
»de republikanska
arméernas förste gre-
nadjär» och stupade vid Oberhausen, nära
Neuburg i Bayern. L. d’A. skrev även ett
arbete om bretonska språket. 1889 flyttades
hans stoft till Panthéon.
La Trappe [la tra’p], cistercienskloster, gr.
omkr. 1140, i fr. dep. Orne. Här uppstod
kongregationen trappister (se d. o.).
Latreille [laträ’j], Pierre André, fransk
zoolog (1762—1833). Var i ungdomen präst
och efterträdde senare Lamarck (se d. o.) som
prof. L. bearbetade leddjuren i Cuviers »Le
r^gne animal» och författade flera stora och
för sin tid epokgörande verk om insekter och
kräftdjur. E-kN-d.
Latrin (lat. latrina), avträde,
avträdes-spillning, till följd av sin rikedom på
växt-närande ämnen (omkr. 1,3 % kväve, 1 %
fosforsyra och 0,4 % kali) ett värdefullt
gödselmedel, som dock verkar övervägande som
kvävegödsel. L. verkar i opreparerat skick
frätande på växtligheten. Den blandas
därför med torvmull el. kalk, varigenom bildas
pulverformig torvmulls- och kalkpudrett.
M. Q. de Latour. Självporträtt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
