Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
847
Lats—Lauderdale
848
Torvmullspudretten innehåller vanl.
inemot 1 % kväve, därav ung. hälften
lätt-tillgängligt latrinkväve, 0,5 % fosforsyra och
0,3—0,4 % kali. Kalkpudrettens
sammansättning växlar mera. H. J. Dft.
Lats, mynt, se Lettland.
Lattaquié, se L a d i k i j e.
La’tvija, se Lettland.
Lau, socken i Gotlands södra härad,
innanför Lausvik på östkusten, strax s. om
Lju-garn; 27,38 kvkm, 523 inv. (1930). På
väst-gränsen Laus myr (omkr. 400 har),
utdikad och odlad på 1890-talet. 885 har åker,
1,140 har skogs- och hagmark. Kyrkan är en
jämförelsevis stor, högvälvd treskeppig
hall-kyrkoanläggning från 1200-talets förra hälft
med en något årtionde yngre koravdelning
av Lafrans. Ingår i När och L. pastorat i
Visby stift, Södra kontraktet. — Laus
holmar, 5 km från kusten, tillhöra Alskogs
socken. G. R-ll; E. L-k.
Laub, Thomas Linnemann, dansk
musikhistoriker (1852—1927), organist vid
Holmens kirke i Köpenhamn 1891—1925. L.
arbetade förtjänstfullt på återställandet av de
gamla folkvisornas melodier (»Danske
folke-viser med gamle melodier», 1899—1904, m. m.)
och på kyrkosångens förnyande. P. E-t.
Låu’be, Heinrich, tysk författare (1806
—84). Slöt sig som ung till den radikala
oppositionen, skrev de historisk-politiska skisserna
»Das neue Jahrhundert» (2 bd, 1832—33),
romanen »Das junge
Europa» (3 dir, 1833
—37) m. m., satt
häktad 1834—35 i Berlin
och i lindrigt fängelse
1838—39 som
Bur-schenschaftler. Hans
»Reisenovellen» (6 bd,
1834—37) från
Tyskland gjorde lycka,och
1841 bosatte han sig
i Leipzig som
författare. 1848 satt han
i
nationalförsamlingen, flyttade 1849 till
Wien, vars Hofburgtheater han ledde till
sept. 1867, varefter han var chef för
Leipzigs Stadttheater 1869—71 och Wiens
Stadt-theater 1872—74, 1875—79. — L. var själv
en flitig dramatiker, som vann stora
framgångar med sceniskt verkningsfulla
skådespel som »Struensee» (1847), »Gottsched und
Gellert» (s. å.), »Die Karlsschüler» (s. å.;
uppf. i Sthlm 1875), en episod från Schillers
ungdom, »Graf Essex» (1856; uppf. i Sthlm
1857) m. fl. Av L:s senare romaner må
nämnas »Der deutsche Krieg» (9 bd, 1863—66).
Vidare skrev L. »Erinnerungen» (2 bd, 1875
—82) m. m. L. var en genial sceninstruktör
och den egentlige skaparen av samspelet i
modern mening. Vid den dekorativa
utstyrseln fäste han däremot mindre vikt.
»Ge-sammelte Werke» (50 dir) utgåvos 1908—
09 av H. H. Houben, som skrivit hans biogr.
(1906). R-nB.;G. K-g.
Land [låd], William, engelsk
ärkebiskop (1573 7/io—1645 10/i). Prästvigdes 1601,
blev kaplan hos earlen av Devonshire 1603
och hos biskop Neile 1608 samt 1621 biskop
av S:t David’s. Han disputerade 1622 med
jesuiten Fisher om den katolska kyrkans
ofelbarhetslära och fick vid samma tid stort
inflytande över Buckingham och genom honom
även över tronföljaren prins Karl; 1627 blev
han medlem av Privy
council, 1628 biskop
av London, 1629
därjämte kansler för
Oxfords univ. och till
sist 1633 ärkebiskop
av Canterbury. Som
sådan bekämpade L.
systematiskt
puritani smen och sökte i
den kyrkliga
enhetens intresse
genomföra yttre
likformighet inom den
anglikanska kyrkan med
oberoende i lärofrågor såväl av Rom som
av Genève. Mot »oordning inom kyrkan»
ingrep han med hänsynslös hårdhet som
medlem av Höga kommissionen och
Stjärnkam-maren. I politiskt avseende stod han nära
sin förtrogne vän Strafford. L:s
kyrkopoli-tiska system undergrävdes av hans
fruktlösa strid mot presbyterianismen inom
skotska kyrkan. När 1640 på grund av de
skotska oroligheterna »långa parlamentet»
sammankallades, blev en av underhusets
första åtgärder att väcka åtal mot L., som
mars 1641 insattes i Towern. Först våren
1644 fick parlamentet tid att syssla med
processen. L. anklagades då för att ha
sökt införa papism i England och omvälva
rikets lagar. Genom en av underhuset (nov.
1644) antagen bill of attainder, av överhuset
biträdd 4 jan. 1645, förklarades L. för
landsförrädare, varefter han 10 jan. s. å.
avrättades, in i det sista bedyrande, att han »alltid
levat i Englands protestantiska kyrka». L:s
dagbok utgavs 1695; hans »Works» äro utg.
i 6 bd 1847—60. Biogr. av T. Longueville
(1894), W. H. Hutton (1895), H. Bell (1907)
och Å. S. Duncan-Jones (1927). V. S-g.*
Låu’danum (lat. lädanum), förr ett extrakt
av opium, senare ett »sammansatt» opiumvin,
ss. det efter den engelske läkaren T. Sydenham
uppkallade Läu’danum li’quidzm Sydenhämi,
som i skandinaviska farmakopéer motsvarades
av det förr officinella Vinum o’pii crocütum,
vari opium ingick till 10 %. Detta medel
ersättes numera i Sv. farmakopén av
opiumdroppar med saffran, Tinctüra o’pii
crocäta, som beredas med utspädd sprit i st. f.
vin. De ges som smärtstillande och
rogivande medel i dos av 10—15 droppar för
fullvuxna. C. G. S.
Laudätor te’mporis a’cti, lat., lovtalare över
den förgångna tiden; citat från Horatius.
Laudatur, lat., »han (el. hon) berömmes»,
berömlig (se Betyg).
Lauderdale [lä’dodeil],JohnMaitland,
earl, sedan hertig av, skotsk statsman (1616
—82), brorsons son till William Maitland of
Lethington (se Maitland). Började sin
bana som ivrig presbyterian och anhängare
av »the covenant» och förhandlade under Karl
I:s sista år med denne om skotsk hjälp åt
Karl mot att denne accepterade
presbyteriansk kyrkoförfattning i Skottland. L. följde
1650 Karl II till Skottland, blev 1651 fången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
