Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lauderdale, John Maitland - Laudi - Laudon (Loudon), Gideon Ernst von - Laue, Max von - Lauenburg - Laufenburg - Lauff, Joseph von - Laukko - Laumontit - Launay, Louis Auguste Alphonse de - Launceston
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
849
Laudi—Launceston
850
vid Worcester och frigavs först i mars 1660.
Efter restaurationen s. å. var han till 1680 som
statssekr. för Skottland dess verklige
styresman. Han sökte göra konungen enväldig i
både stat och kyrka,
påtvang skottarna
bis-koplig kyrkoförfattning och förföljde
hänsynslöst presbyteria-nerna. L. har plägat
räknas till »cabalen»
(se d. o.) men hade
föga intresse för
engelska ärenden och var
ej invigd i Karl II :s
franska politik. Han
upphöjdes 1672 till
hertig av L. Av
hälsoskäl avgick han 1680
från statssekreterarposten. Ett urval av hans
papper utgavs 1884—85 (»The L. papers»,
3 bd). / V. S-g.
Lau’di, it., lovsånger, italienska andliga
lovsånger från senare medeltiden. De voro i
början enstämmiga i canzonform. Under
1500-talet odlades i Rom »dialoglaudi»,
föregångare till oratoriet. T. N.
Låu’don (Loudon), G i d e o n Ernst
von, frih., österrikisk fältmarskalk (1717—
90). Var född i Livland, tillhörde en urspr.
skotsk familj, började sin militära bana i
rysk tjänst, fick 1742
anställning i
österrikisk tjänst, utmärkte
sig i österrikiska
tron-följdskriget och ännu
mer under sjuåriga
kriget, där han bl. a.
vann segrarna vid
Kunersdorf och
Lan-deshut. 1757 blev L.
generalmajor, 1769
generalkommendant i
Mähren och 1778
fältmarskalk. 1758
upphöjdes han i friherr-
ligt stånd. I bayerska tronföljdskriget förde
han befäl över armén vid sachsiska gränsen,
och kriget mot turkarna avgjorde han genom
stormningen av Belgrad 1789. L. var
obestridligen en av sin tids största härförare,
utmärkt för snabb uppfattning, beslutsamhet
och djärvhet. Biogr. av W. von Janko (2:a
uppi. 1903). (G. afW-dt.)
Lau’e, Max von, tysk fysiker (f. 1879),
docent i München 1908, professor i Zürich
1912, i Frankfurt a. M. 1914, vid univ. i
Berlin 1919. L. föreslog 1912 att använda
kristaller som
böj-ningsgitter för
röntgenstrålar för att
därigenom om möjligt
påvisa dessas
interfe-rens, vilket
omedelbart lyckades vid
experimentell
prövning av W. Friedrich
och P. Knipping.
Denna epokgörande
upptäckt ådagalade å ena
sidan riktigheten av
kristallografernas
an
tagande om atomernas regelbundna anordning i
kristaller, å andra sidan röntgenstrålarnas
karaktär av elektromagnetisk vågrörelse av
samma natur som ljuset. L. har sålunda
möjliggjort såväl utforskningen av
kristallstrukturerna som uppmätningen av röntgenstrålarnas
våglängder. Jfr Dif fraktion,
Kristallstruktur och Röntgenkristallografi. L.
fick 1914 års Nobelpris i fysik. E. R-dt.*
Lauenburg [lau’onbork], 1. Före 1864
her-tigdöme, S a c h s e n - L., nu krets, H e r z o
g-tum L., i s. ö. preuss. prov.
Schleswig-Hol-stein, reg.-omr. Schleswig, på högra
Elbe-stranden; 1,182 kvkm, 54,571 inv. (1925).
Huvudstad: Ratzeburg. L. är övervägande slätt,
välodlat, rikt på skog och små sjöar. E. L-r.
Historia. L. koloniserades av sachsarna
under Henrik Lejonet, som 1154 grundade
biskopsdömet Ratzeburg. Det hörde 1203—
27 under Danmark och kom vid de sachsiska
ländernas delning 1260 till Johan I, stiftaren
av linjen Sachsen-Lauenburg. Till ätten hörde
Magnus I (1507—43; far till Gustav Vasas
gemål Katarina), som införde reformationen,
samt de i Sveriges historia bekanta
hertigarna Magnus II och Frans Albert (se dessa
ord). Vid linjens utgång 1689 kom L. efter
ett arvföljdskrig till Braunschweig-Lüneburg
och 1705 till Hannover. Med de hannoverska
länderna besattes L. 1803 av fransmännen,
införlivades 1810 med Frankrike, återgick
1813 till Hannover men avträddes 1815 till
Preussen, som 1816 överlämnade det till
Danmark i utbyte mot den förut svenska delen av
Pommern. Jämte Schleswig-Holstein erövrat
av Preussen och Österrike 1863, förenades L.
1865 med Preussen. Titeln hertig av
L. gavs 1890 åt Bismarck, som dock underlät
att bära den. Om L:s historia se Archiv des
Vereins für die Geschichte des Herzogtums L.
(1884 ff.). Om arvföljdsstriden 1689 se
mo-nogr. av G. Ueberhorst (1915). Å. S-n.
2. L. i n P o m m e r n, stad i preuss. prov.
Pommern, vid Leba; 17,067 inv. (1925).
Tänd-sticks- o. a. industri.
Laufenburg [låuTønbork], stad i schweiz.
kant. Aargau, vid Rhen; 1,541 inv. (1920).
Gotisk kyrka, ruiner efter en borg.
Rhen-fallen vid L. förse en stor del av n. Schweiz
och s. Schwarzwald med elektrisk kraft.
Låuff, Joseph von, tysk författare (f.
1855), officer (till 1898). Skrev historiska
dramer (t. ex. »Der Burggraf», 1897) till
Hohen-zollrarnas förhärligande och berättelser från
hembygden (Rhentrakten): »Im Rosenhag»
(1897), »Kärrekick» (1902) m. fl. Adlades 1913.
Låu’kko, allodialsäteri i Vesilaks socken,
Tavastehus län, Finland, på en landtunga i
sjön Pyhäjärvi. Innehades från 1400-talet till
1817 av släkten Kurck och 1873—1929 såsom
fideikommiss av ätten
Standertskjöld-Norden-stam. Egendomen omfattar 14,000 har.
Huvudbyggnaden brändes av de röda 1918. K. A-ll.
Laumontit [låmätPt], miner., se Zeoliter.
Launay [lånä’], Louis Auguste A
1-phonse de, fransk geolog (f. 1860), prof, i
Paris och generalinspektör över gruvorna. L.
har bl. a. behandlat mineralstatistik och den
nationalekonomiska betydelsen av olika
länders mineraltillgångar. Han bar även studerat
Sveriges järnmalmsförekomster. K. A. G.
Launceston [lå’nston el. lä’nsten], stad i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
