Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
851
Launis—Laurens, H.
852
Beatrix av Aragonien. Byst av Fr. Laurana.
austral. staten Tasmanien, vid Tainar; 28,780
inv. (1929). Järnväg till Hobart. Betydande
handel och industri, bl. a. tennsmältverk, samt
export av ull och äpplen.
Läu’nis, Armas Emanuel, finländsk
musiker och musikforskare (f. 1884).
Disputerade 1910, var 1918—22 docent i
musikanalys och folkmusikforskning vid
Helsingfors univ. och blev 1922 ledare av
Helsingfors folkkonservatorium. L. har i sina
forskningar behandlat finsk, lapsk och estnisk
folkmusik. Han har bl. a. komponerat operorna
»Seitsemän veljestä» (Sju bröder; 1913) och
»Kullervo» (1917). H. E.P.
Läu’nitz, Nicolaus Karl Ed u a r d
Sch m id t von der, tysk skulptör (1797
—1869). Var lärjunge till Thorvaldsen,
mestadels verksam i Frankfurt a. M. Främst känd
genom det omfattande och figurrika
monumentet där över boktryckarkonstens
uppfinnare (1857). G-g N.
Låu’ra, benämning på kloster, se L a v r a.
Låu’ra (kortform av Laur.e’ntia), av
Petrarca i en mängd kärleksdikter
förhärligad italienska (d. 1348). L:s identitet är
ej säkert avgjord.
Lauräceae, bot., se L a g e r v ä x t e r.
Lauræus, Gabriel, präst (1677—1753).
Blev 1702 bataljonspredikant och 1704
regementspastor vid Björneborgs reg:te, följde
svenska armén till Poltava men råkade sept.
1709 på väg till Bender i rysk fångenskap,
fördes till Moskva och 1712 till Tobolsk, där
han fick uppsikt över den av kapten v.
Wreech upprättade skolan. Hemkommen 1721,
blev L. 1724 kyrkoherde i Loimijoki samt
1749 förste teol. prof, och domprost i Abo.
L. var led. av prästeståndet vid riksdagarna
1731 och 1746—47, blev 1747 led. av
Vet.-akad. och 1752 teol. dr.
Låu’rahütte, po. Huta Laura, landskommun
i po. Schlesien, 6 km ö. om Königshütte;
16,966 inv. (1919). Stenkolsgruvor, järnhytta,
valsverk, tillhöriga A.-G. Königs- und
Laura-hütte. Jfr Königshütte.
Laura’na [lao-], Francesco, italiensk
skulptör och medaljgravör (omkr. 1425—omkr.
1502). L. var mycket anlitad i Italien och
i Frankrike som figur- och porträttskulptör.
Representativa arbeten av L. finnas i
Berlin och Paris (»Beatrix av Aragonien») samt
i kyrkor i Palermo och Neapel. — Möjl. släkt
med Francesco L. var L u c i a n o L.,
italiensk arkitekt (omkr. 1425—79), som
uppförde det hertigliga palatset i Urbino (omkr.
1470). Litt.: F. Burger, »F. L.» (1907); W.
Rolfs, »F. L.» (s. å.). E.L-k.
Laureätus, lagerkrönt. Se Poeta 1 a
u-r e a t u s.
Laurel [-ä’l], Lars, universitetslärare (1705
—93), 1736 fil. mag. i Lund, 1747—82 prof,
i filosofi där. Utom disputationer i filosofi
utgav L. rudbeckianska avh. om Norden och
kuriösa traktater för en av honom föreslagen
stavning (tAex. »Odu glaf och staf», 1779).
Led. av Vet.-akad. 1747.
Laurèlius, Olof, biskop, teologisk
författare (1585—1670). Blev 1609 student i
Uppsala, vistades 1614—18 vid tyska högskolor
(magister i Rostock 1617), blev 1621 prof, i
logik vid Uppsala univ., 1625 teol. prof., 1640
pastor primarius i Stockholm, s. å. teol. dr
och 1647 biskop i Västerås stift. L. var from
och lärd, utpräglat ortodox och bekämpade
synkretismen. Han utgav bl. a. en kateketisk
lärobok (1649; flera uppl.) samt den anonyma
»Christelige spörsmål» (»Laurelii spörsmål»),
som bifogades Luthers lilla och Svebilius’
katekes och på så sätt flitigt användes
långt in på 1800-talet. Däremot har den L.
tillskrivna katekesutvecklingen »Eenfalligha
frågor eller spörsmål» icke författats av
honom utan av J. Rudbeckius. L. redigerade
vid 1647 års riksdag de prästerliga
privilegierna, stadfästa 1650 och 1655, samt deltog
i förarbetena till 1686 års kyrkolag. Litt.:
A. V. Hacklin, »Olavus Laurelius» (2 bd, 1896
—97); B. R. Hall, »Joh. Rudbeckii
katekesutveckling» (i Kyrkohist. Ärsskr. 1919). HgPl.
Laure’ll, Per Lorens, väg- och
vattenbyggnadsingenjör (1837—1906). Blev 1864
löjtnant i Väg- och vattenbyggnadskåren
och avancerade där 1902 till överstelöjtnant.
Efter att ha samlat en betydande erfarenhet
vid byggandet av kanaler, fabriks- och
kraftanläggningar (Alby, Långed, Munkedal och
Finsjö), sjösänkningar (Hjälmaren och
Kvis-maren), järnvägar (Dalslands och Mora—
Vänerns järnvägar), farleder och hamnar,
även som entreprenör, verkade L. efter 1892
huvudsaki. som konsulterande inom
vattenbyggnadsfacket och anlitades för
handläggning av de flesta stora problem i Sverige på
detta område kring sekelskiftet, bl. a.
frågorna om djup farled mellan Vänern och
Nordsjön, fördjupning av Vänerns hamnar
och reglering av dess avlopp. G. H-r.
Laurens [lå’rans], Henry, amerikansk
politiker (1724—92). Var kontinentala
kongressens president nov. 1777—dec. 1778, sändes
1779 i en diplomatisk mission till Holland
men uppsnappades av en brittisk fregatt,
insattes i Towern och utväxlades 1781 mot lord
Cornwallis. I L:s papper påträffades bevis
på framstående holländares önskan att med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
