- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 12. Krageholm - Lissa /
853-854

(1929) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

853

Laurens, J. P.—Laurentius Andreæ

854

kolonierna ingå en handelstraktat, vilket
ledde till en engelsk-holländsk konflikt, som
utmynnade i engelsk krigsförklaring. Eifter
sin frigivning deltog L. i
fredsförhandlingarna i Paris och i fredspreliminärernas
undertecknande 30 nov. 1782. — Sonen John
L. (1756—82) var under frihetskriget sekr.
och adjutant åt Washington; han stupade
under striderna utanför Charleston. V. S-g.

Laurens [lårä’], Jean Paul, fransk
målare (1838—1921). L. vann ett namn genom
historiska kompositioner, ofta sensationella,
hållna i ett skarpt realistiskt
framställningssätt. Andan i
hans målningar kan
erinra om gamla
spanska mästares. Bland
dylika alster från

1870-talet äro
»Hertigens av Enghien

avrättning»,
»Inter-diktet» och »Bobert

den frommes
bannlysning». L. tog ofta

motiv från
medeltiden, t. ex. »Den
heliga Genovevas död»
(i Panthéon). Han
ut

förde dessutom porträtt (självporträtt i
Uf-fizigalleriet i Florens), raderingar och
teckningar till Thomas a Kempis, »Faust» m. fl.
L. var ansedd även som lärare; bland hans
svenska lärjungar märkes R. Bergh. — Två
hans söner äro ansedda målare. Paul
Albert L. (f. 1870) har utfört porträtt, bl. a.
av fadern (i Luxembourgmuseet), mytologiska
och bibliska scener, pikanta rokokomotiv och
illustrationer. Jean Pierre L. (f. 1875)
har målat fiskartyper från Bretagne, plastiskt
stort och harmoniskt i färg, ett betydande
dubbelporträtt av sina föräldrar samt flera
ståtliga och dekorativa bilder vid
världsutställningen 1900. G-g N.

Laurent [lårä’], Auguste, fransk kemist
(1807—53). Blev 1838 prof, i Bordeaux, 1848
anställd i myntverket i Paris. För den
tidigare utvecklingen av den organiska kemien
före valensbegreppets införande har L. haft
mycket stor betydelse genom de av honom
uppställda substitutions- och kärnteorierna och
ännu mer genom den tills, m. K. F. Gerhardt
(se d. o.) senare utvecklade typteorien. L. var
den förste, som förstod och skarpt framhöll
skillnaden mellan molekyl, atom och
ekvivalent. Postumt utgavs hans »Méthode de
chi-mie» (1854). G. S-ck.

Laurent [lårä’], F rango is, belgisk
historiker och rättslärd (1810—87). Var 1836—80
prof, i civilrätt vid Gents univ. L:s
storartade verk med dubbeltiteln »Histoire du
droit des gens et des relations
internatio-nales: Études sur 1’histoire de 1’humanité»
(18 bd, 1861—70) är av övervägande
kulturhistorisk art. Rid.

Laurent [lårä’], Pierre Alphonse, fransk
matematiker (1813—54), officer vid
genikåren. L:s skrifter behandla till största delen
den matematiska fysiken.

Låure’ntiska skölden, dets. som
Kanadensiska skölden, se Kanada, sp. 230.

Laure’ntius den helige (it. och sp.
Lo-re’nzo, sv. Lar s), diakon i Rom, led
martyr

döden 258 under den valerianska förföljelsen.
L. skall enl. traditionen ha lagts på ett
halster och vid sakta eld stekts till döds.
Han avbildas ung, oftast med ett
rektangulärt halster vid fotterna eller i ena handen.
Rom har åtta åt L. vigda kyrkor, däribland
San Lorenzo fuori le Mura över helgonets
grav. En annan kyrka uppfördes vid påven
Damasus’ bibliotek, varför L. blev
bibliotekens skyddspatron.

Tidigt blev L. ett av de mest populära
helgonen. Även i Norden högtidlighölls L:s dag
(L a r s m ä s s a n, 10 aug.). Gillen, kyrkor
och offerkällor i Sverige ha burit eller bära
Sankt Lars’ namn. Lunds domkyrka invigdes
(1145) åt Sankt Lars. Uppsala domkyrka är
helgad åt honom (samt åt S:t Erik och S:t
Olof), likaså en av Visby äldsta kyrkor.
»Larsmässan» var förr namn på en
marknad i Göteborg. Litt.: Se litt. till
Kristendo m s fö rf öl j el ser; Ellen Jörgensen,
»Hel-gendyrkelse i Danmark» (1909); K. Künstle,
»Ikonographie der Heiligen» (1926). Hj. H-t.*

Laure’ntius Andreæ (latimsering av Lars
Andersson), kyrkoreformator, statsman (omkr.
1470—april 1552). Studerade i Skara,
Uppsala och utlandet, dels i Tyskland (vid
Rostocks univ. 1498 och ånyo omkr. 1506) och
dels i Rom, som han tre gånger besökte (före
1499, trol. 1501, 1509). Under studieåren vann
han filosofisk magistergrad, ovisst var, och
fick trol. även juridisk utbildning. Redan
1498 kanik i Strängnäs, befordrades han
kort före 1520 till ärkedjäkne där. Som
sådan torde han under biskopsvakansen 1521
—22 ha varit ställföreträdande stiftschef i
Strängnäs, varvid han väl också lade hand
vid det med Strängnäs’ biskopsstol enl.
senmedeltida ordning förenade
rikskanslersäm-betets göromål (redan 1504 hade han biträtt
biskop Mattias i kansliarbetet för rikets
räkning). L. kom nu i nära beröring med Gustav
Vasa, och när denne 1523 besteg tronen,
trädde L. i stadigvarande tjänst hos den nye
konungen med titeln »secretarius» (efter hans
avgång betecknades av konung Gustav denna
hans ämbetsställning med termen »överste
kansler»); i realiteten kom han att fungera
som konungens högstbetrodde rådgivare på
statslivets alla områden. 1524 blev han
medlem av riksrådet, varjämte han insattes som
ärkedjäkne även i Uppsala. Under denna sin
politiska storhetstid blev han den
målmedvetne upphovsmannen till medeltidskyrkans
nedbrytande och en lutersk nationalkyrkas
grundläggning i Sverige. Enl. samstämmig
tradition var han därtill urspr. inspirerad av
sin betydligt yngre kollega från
Strängnäs-tiden Olaus Petri, som i fortsättningen
förblev hans främste medarbetare i
reformationsverket, men det var först genom L:s
anslutning och till följd av hans
rådgivar-ställning hos konungen, som mäster Olofs
förkunnelse förmådde tränga igenom och blev
kyrkopolitiskt verksam. Själv formulerade
L. sin reformatoriska ståndpunkt f.- ggn i ett
1524 till Vadstena kloster avlåtet brev, som
är att betrakta som Sveriges äldsta
reforma-tionsskrift. Han vände sig där mot det
katolska kyrkobegreppet och inskärpte, att
kyrkan icke tillhörde klerkerna utan vore ett de
kristtrognas samfund, varför dess egendom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 18 12:19:33 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdl/0511.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free