Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
857
Laurentius Petri
858
en kyrkostadga, »Constitutiones quædam
ec-clesiasticæ» (tillkommen före 1624), och deltog
i utarbetandet av det viktiga s. k. 1619 års
kyrkolagsförslag. Jämte Rudbeckius
kämpade han på 1620-talet mot »consistorium
ge-nerale» (se d. o.) och indrogs i den hetsiga
striden mot Baazius d. ä. (se d. o.). L.
förfäktade närmast en hierarkisk ståndpunkt
och bekämpade allt lekmannainflytande i
kyrkliga frågor. Sitt eget stift styrde han
täml. absolutistiskt. Prästexamen med
grundligt förhör infördes. Särskilt utbildade L.
prästmötesinstitutionen och verkade även
genom cirkulärskrivelser och visitationer.
Måhända gjordes på L:s initiativ i
Strängnäs stift de första ansatserna till den senare
fasta folkskolan. Han ivrade för allmän
in-nanläsningskunskap och kan betecknas som
undervisningsstatistikens grundläggare i
Sverige genom de rapporter, som han två ggr
årl. infordrade om undervisningen i varje
församling. L. synes ha varit den förnämste
upphovsmannen till skolordningen av 1613.
1626 organiserade han gymnasiet i Strängnäs,
där ramistiska idéer konsekvent genomfördes.
Även för stiftets andra skolor sörjde han
både ekonomiskt och andligt. Mer än 70 år
gammal, blev L. 1637 ärkebiskop. Här kom
den absolutistiskt sinnade kyrkofursten i
strid med det självständiga kapitlet. Efter
långa förhandlingar fick L. 1644 en
kom-promissartad stadga antagen, som lät det
hierarkisk-patriarkaliska episkopatet vika
för en kollegial styrelse. L. hade även
konflikter med akademiska konsistoriet (om den
ramistiska filosofien) samt med församlingar
och med adeln (om prästtillsättningar). Bättre
lyckades han i att höja sitt stift religiöst
och kulturellt. Han företog 77-årig en
visita-tionsresa upp till Torneå. — Litt.: H.
Lundström, »L. P. G., hans lif och verksamhet»
(3 bd, 1893—98); Hj. Holmquist, »De svenska
■domkapitlens förvandling till lärarekapitel
1571—1687» (1908); O. Holmdahl, »Studier
över prästeståndets kyrkopolitik», I (1912).
—• L:s son Johan P a u 1 i n adlades med
namnet Olivekrans (se d. o.). Hj. H-t.*
Laure’ntius Petri (latinisering av Lars
Petersson) d. ä., med tillnamnet N e r i c i u s
(»från Närke»), Sveriges förste luterske
ärkebiskop (1499—1573 20/io), yngre bror till Olaus
Petri (se d. o.). Försedd med en skrivelse
från Gustav Vasa till Martin Luther,
in-skrevs L. 23 okt. 1527 vid Wittenbergs univ.
Efter sin hemkomst, sannolikt omkr. 1530,
blev han skolemästare (professor) i Uppsala.
Sommaren 1531 lät Gustav Vasa de i
Stockholm församlade biskoparna och förnämsta
prästerna, med förbigående av kapitlets
valrätt, välja L. till ärkebiskop i Uppsala, och
s. å. invigdes han av Petrus Magni, vilken
1524 på kanoniskt vis i Rom vigts till biskop
av Västerås. Därigenom bevarades successio
■apostolica åt den svenska luterska kyrkan.
Gentemot de absolutistiska tendenserna i
Gustavs kyrkopolitik, som strävade till en ren
statskyrka, ivrade L. för en evangelisk
folkkyrka. Sina tankar härom utvecklade han
i de trol. 1533 el. 1534 skrivna
»Förklaringar» (utg. av P. E. Thyselius i
Handlingar rörande Sveriges inre förhållanden
under konung Gustaf I, del 1, 1841) över
Västerås recess och ordinantia, vari han
betecknar både kunga- och biskopsämbetena
som nödvändiga och grundade i bibeln. 1534
företog han en visitationsresa till
Norrland, och i en skrift, »Om wijgdawatn»
(1538), bekämpade han på ett folkligt språk
den magiska uppfattningen i katolicismens
religiositet. I den stora krisen 1539 ff.
visade han en med klok undfallenhet parad
seghet. Insatt i den domstol, som fällde
dödsdomen över hans broder Olaus, måste L.
underteckna denna, men han bidrog säkert att
hindra domens verkställande. Under den
ultratyska regimen synes han ha funnit sig
i Normans ställning som kyrkans främste
ledare och mest ägnat sig åt litterärt arbete.
Främst står bibelöversättningen 1541, för
vilken han på goda grunder antages ha
stått i spetsen. Det viktiga
bibelöversättningsarbetet på 1560-talet, som f. ggn sökte
utnyttja själva grundtexten för
översättningen av G. T., var även ett verk av L.
1541 utkommo reviderade uppl. av handboken
och mässan, säkerligen främst L:s verk, om
ock utformade med stöd av Normans insikt
(Ahnfelt). 1542 skrev han en (först 1587 i
Wittenberg tryckt) värdefull utveckling av
luterska trosläran, »Dialogus om then
för-wandling som medh messone skedde». 1543
utkom en psalmbok med evangeliebok och
året därpå Luthers lilla katekes jämte en
bönbok, varav några fragment nyligen
återfunnits. Trol. har L. ombesörjt utgivandet
även av dessa båda verk.
Efter Normans död 1553 ökades alltmer L:s
inflytande. Redan 1549 inhämtades hans råd
om Sveriges ställning till Karl V och
Augs-burger-interim. De s. k. Vadstena artiklar
1552 (utg. av O. Ahnfelt i »Bidrag till svenska
kyrkans historia», II, 1895) äro ett
kyrkolags-förslag, som tydligen utgått från ärkebiskopen
själv. 1555 utgav han en vidlyftig »Postilla»
i 2 dir, och 1559 fullbordade han sin
»Svenska krönika» (tr. i »Scriptores rerum
sueci-carum medii ævi», II), som på Gustavs önskan
fick en mera konungavänlig och mera
dansk-och katolikhatande prägel än brodern Olaus’,
vilken han f. ö. för senare tiden ofta
ordagrant avskrev. L. gjorde flera fria
bearbetningar från tyskan, t. ex. »Emoot
dryckenskap» (1557), den första svenska
nykterhetsskriften. När Gustav Vasa 1552 ville gifta
sig med Katarina Stenbock, ogillade L.
bestämt detta såsom äktenskap i förbjudet led,
vägrade att förrätta vigseln men krönte dock
den nya drottningen. Han samlade själv de
många akterna i saken (utg. av O. Ahnfelt i
»Bidrag till svenska kyrkans historia», I,
1894). L. var 1557 ledare av en stor
freds-beskickning till Ryssland.
Under Erik XIV:s regering växte L:s
verksamhet och inflytande ytterligare. I striden
mot Beurreus och calvinismen utgav L. en
rad skrifter, däribland »Om någor stycker
wårs Herras Jesu Christi nattward
anröran-des» (1562), »Om kyrkio stadgar och
ceremonier» (1566; tr. i Wittenberg 1587), teser om
nådavalet och den fria viljan (i Ahnfelts
»Bidrag till svenska kyrkans historia», I,
1894) och »Hypotiposes» (utg. av U. v.
Troil i »Skrifter och handlingar til
uplys-ning i sv. kyrko- och reformationshisto-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
