Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
859
Laurentius Petri—Lauréus
860
ria», IV, 1791), behandlande predikan och
prästens övriga förrättningar. Likaså ingrep
L. i den likvoristiska striden mot vinets
ersättande med vatten i nattvarden. Först
under dessa strider betecknades genom L.
svenska kyrkan uttryckligen som lutersk.
Alltsedan 1540-talet arbetade han oavlåtligt på
att skapa en för svenska förhållanden
avpassad kyrkoordning, vilket resulterade i ett
på grundval av den württembergska
kyrkoordningen av år 1553 utarbetat
kyrkoord-ningsförslag 1561 (utg. av O. Ahnfelt 1893).
Det framlades vid ett möte i Stockholm 1562,
sanktionerades visserligen ej men utgör den
väsentliga beståndsdelen i 1571 års
kyrkoordning (se nedan). L. verkade dessutom både
som predikant och psalmdiktare samt utgav
sannolikt 1567 års psalmbok.
I den med anledning av Johans uppror mot
Erik XIV tillkomna skriften »Quæstiones
ali-quot circa magistratum» (utg. av H.
Lundström i »Skrifter från reformationstiden», 6,
1898) hävdar L. lydnadsskyldigheten även
mot en tyrannisk furste men medger
upp-rorsrätten, om genom furstens styrelse själva
staten bringas i uppenbar fara. Sitt största
ögonblick upplevde L., när den av honom
1571 utgivna kyrkoordningen 1572 av
kyrkomötet i Stockholm antogs och av Johan
sanktionerades. L. hade här fogat sig efter Johan
så långt, att de gamla kapitelprelaturerna
fingo existera vid domkyrkorna; härmed
lädes fröet till en för Sverige alldeles
egenartad utveckling. S. å. utgav han
»Evangelier och epistlar», en diger predikosamling
och flera mindre skrifter.
Av L:s många skrifter ha säkerligen
åtskilliga försvunnit, medan andra fortfarande
existera blott i manuskript. Under hans
livstid trycktes ett flertal; några utgåvos sedan av
Abrahamus Andreæ Angermannus i Tyskland.
Många omtrycktes under 1600-talet. Av dem,
som först senare framlagts i tryck, må utom
de redan upptagna nämnas »Hypomnemata de
sacra coena» (utg. som disputation i Lund
1755), en övers, av Justus Menius’
»Oecono-mia christiana» (utg. av H. Lundström i
»Skrifter från reformationstiden», 5, 1897)
samt den 1567—68 tillkomna
gudstjänstordningen »De officiis ecclesiaticis» (utg. av N.
Fransen i Liturgia suecana, II, 1927).
Litt.: J. G. Hallman, »The twenne
bröder .. . Oluff Petri Phase . . . Lars Petri»
(1726); H. Lundström, »Om Laurentius Petris
förmenta karaktärssvaghet» (i Kyrkohist.
Årsskr. 1905); G. Carlsson, »Vår förste
lutherske ärkebiskops Wittenbergsstudier» (i
Kyrkohist. Årsskr. 1915). Jfr även O.
Ahnfelt, »Utvecklingen af svenska kyrkans
ordning under Gustaf den förstes regering»
(1893); K. Nordlund, »Den svenska
reformationstidens allmänna statsrättsliga idéer»
(1900); O. Holmdahl, »Studier över
prästeståndets kyrkopolitik», I (1912); Hj.
Holmquist, »Den svenska reformationens
begynnelse» (1923; med bibliogr.); I. Collijn,
Sveriges Bibliografi, bd 2 (1928); E. Färnström,
»Om källorna till 1571 års kyrkoordning» (i
Kyrkohist. Årsskr. 1928)* S. Estborn,
»Evangeliska svenska bönböcker under
reformationstidevarvet» (1929). Hj. H-t. (Hg Pl.)
Laure’ntius Petri (latinisering av Lars
Pe
tersson) d. y., med tillnamnet G o t h u s
(»från Östergötland»), ärkebiskop (omkr. 1529
—79). Inskrevs 1546 vid univ. i Wittenberg,
där Melanchthon då dominerade, var 1554
predikant vid svenska hovet, promoverades
1558 vid ett nytt besök i Wittenberg till
fil. mag. men återkallades till hemlandet
1561, där han 1566 blev innehavare av den
första lärostolen vid det nyupprättade
Uppsala univ. och dettas rektor samt 1574
ärkebiskop (invigd 1575 efter ett katolicerande
ceremoniel). L:s hållning här och i liturgiska
striden berodde ej på undfallenhet utan var
naturlig från hans melanchthonskt
traditio-nalistiska ståndpunkt. Han synes ha
författat det klara och väl skrivna
företalet till »Röda boken» (1576), liksom han
bl. a. skrev en särskild »Declaratio» över de
misstänkta punkterna och på riksdagen 1577
försvarade liturgien. Jesuiternas agitation i
Sverige under liturgiens täckmantel kom dock
L. att vända sig mot de vidtagna
förändringarna. I »Contra novas papistarum
machi-nationes» fasthöll han vid kyrkofädernas
teologiska ståndpunkt men kritiserade skarpt
den katolska grundåskådningen.
Hjältedikten »Strategerna gothici exercitus adversus
Darium» (1559; utg. av J. Nordström i
Samlaren 1922) visar L. som Sveriges tidigaste
och mest betydande latinpoet. Han torde även
ha utgivit »En ny christeligh böneboock»
(1564), med vilken ett förreformatoriskt
inflytande börjar strömma in i den evangeliska
bönelitteraturen. Samma inflytande kan även
spåras i L:s hymnologiska verksamhet. Varmt
intresserad för kyrkosångens höjande, lät
han samla äldre liturgiska sångböcker och
medverkade antagligen vid utgivningen av
1567, 1572 och 1576 års psalmböcker jämte
tillägg. I nu gällande psalmbok äro trol. n:r
167 och 454 original samt 194 och 663 övers,
av L. — Litt.: J. Nordström, »L. P. G:s
Strategerna gothici exercitus» (i Samlaren
1922, tr. 1923); E. Liedgren, »Svensk psalm
och andlig visa» (1926); S. Estborn,
»Evangeliska svenska bönböcker under
reformationstidevarvet» (1929). HgPl.;Li.
Lauréus (L a u r æ u s), Alexander,
finländsk målare (1783—1823). L. föddes i Åbo,
kom till Stockholm 1802 och blev där elev
vid Konstakad. Han målade eldskenseffekter,
ss. »Jägare vid
stockeld», samt interiörer,
t. ex. »Dansgille på
ett värdshus» (1814, i
Stockholms högskola)
och »Kalaset hos
pastorns» (1815). L. blev
led. av Konstakad.
1812, tjänstgjorde kort
tid som
teckningslä-rare och reste till
Paris 1817, där han
studerade för P. Guérin.
1820 reste han från
Paris till Rom, där
han fann ett helt nytt område, folkliv på
gator, i kyffen, i ruiner och grottor på
kampagnan, och tacksamma typer, bönder,
munkar, pilgrimer, banditer o. s. v. Han
varierade sina motiv utan att tröttas och stod i
full skaparkraft, då han dog. L:s efterlämnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
