Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lausitz - Lautaret - Lautenschläger, Karl - Lauter - Lauteraarhorn - Lauterbrunnen - Lautrec - Lauzun, Antonin - Lav - Law, ätt - Law, Andrew Bonar - Law, John
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
867
Lautaret—Law
868
lausitz, och blev omkr. 1370 bömiskt
kron-land. Hela L. kom genom Pragfreden 1635
till Kursachsen, det mesta 1815 till
Preussen. Litt.: R. Lehmann, »Aus der
Vergangen-heit der Niederlausitz» (1925); O. E. Schmidt,
»Die Wenden» (1926).
Lautaret [låtarä’]. 1. Col de L., it. Colle
dell’ Autaret, pass i Cottiska alperna, mellan
Chabrières dal i Frankrike och Varaitas dal
i Italien; 2,879 m ö. h. — 2. Col du L.,
pass i Dauphinéalperna, Frankrike, 2,057 m
ö. h.; genom passet går vägen
(automobil-väg) från Grenoble till Briangon.
Låu’tenschläger, Karl, tysk teatertekniker
(1843—1906). L:s verksamhet, särskilt vid
hovteatrarna i München (1880—1902), var av
banbrytande betydelse för modernt
teater-dekorationsväsen. Han konstruerade 1896 den
första vridscenen, som han 1904 beskrev i ett
arbete. L. utgav »Die Bühnentechnik im
Spie-gel der Zeit» (1906). G. K-g.
Låu’ter, namn på flera mindre vattendrag
i Tyskland. Störst är en vänsterbiflod till
Rhen i bayerska Pfalz; 82 km lång.
Låu’teraarhorn [-ä’rhårn], topp i
Bernal-perna, Schweiz, n. ö. om Finsteraarhorn;
4,043^ m ö. h.
Lau’terbrunnen [-bronon], by i schweiz.
kant. Bern, 800 m ö. h., vid Weisse Lütschine
och foten av Jungfrau; 2,593 inv. (1920; med
Mürren och Wengen). L. är slutpunkt för
Interlaken—L.-järnvägen, och därifrån utgå
kugghjulsbana till Wengernalp-Grindelwald
och bergbana till Mürren. Starkt besökt av
turister. Spetsknyppling. I den omkr. 20
km långa Lauterbrunner Tal mer än
20 vattenfall, däribland Staubbach (300 m).
Lautrec [låträ’k], fransk konstnär,
1800-talet, se Toulouse-Lautrec.
Lauzun [låzö’], An ton in, greve, från 1692
hertig av L., fransk hovman (1632—1723).
Vann i hög grad Ludvig XIV:s gunst och fick
1670 hans löfte att äkta den rika
arvtager-skan hertiginnan av Montpensier (se d. o.),
konungens kusin, vanl. kallad »la grande
Ma-demoiselle». Ludvig återtog emellertid sitt
löfte, och partiet bröts. L. blev marskalk av
Frankrike men kom sedan i onåd och satt
fem år på fästning samt var därpå fyra år
förvisad till Ångers. Genom hertiginnans av
Montpensier ansträngningar fick han
slutligen återvända till Paris. Möjligen blevo de
hemligen vigda. L. stod 1689 i spetsen för
en jakobitisk hjälpkår på Irland och deltog
1690 i slaget vid Boyne. Litt.: M. F. Sandars
»L., courtier and adventurer» (1909); hertig
de La Force, »Mademoiselle och greve de L.»
(1928). (B. H-d.)
Lav, hot., se Lavar.
Law [lå], eng. adelsätt, se Ellenborougb.
Law [lå], Andrew Bonar, brittisk
statsman (1858 18/9—1923 3O/io). Var son till en
presbyteriansk präst av skotsk härkomst i
New Brunswick, Kanada, sändes som
skolgosse till Skottland, blev affärsman i
Glasgow i järnbranschen, förvärvade en
betydande förmögenhet och beslöt 1900 att ägna sig
åt det politiska livet. Invald i underhuset
s. å. som (konservativ) representant för en
valkrets i Glasgow, var L. 1902—05
under-statssekr. i handelsministeriet. När J.
Cham-berlain 1903 började sin agitation för en ta-
riffreform, blev L. en av dennes ivrigaste
medhjälpare. Han valdes 1911 till
unionist-partiets ledare efter Balfour och visade sig
som oppositionsledare vara en klok taktiker.
Vid världskrigets
utbrott försäkrade L. och
lord Lansdowne
As-quith om
unionist-partiets stöd för
väpnad hjälp åt
Frankrike, och i
koalitionsmi-nistären juni 1915
inträdde han som
kolonialminister. Vid
As-quiths avgång dec.
1916 erbjöds L. att
bilda ministär, men
han gav rum för Lloyd
George och blev i
den
nes koalitionsministär premiärministerns
närmaste man, finansminister och ledare i
underhuset. På dessa poster — vartill även kom
medlemskap i krigskabinettet — utförde han
under de återstående krigsåren ett jättelikt
arbete. Före 1918 års underhusval ingick L.
med Lloyd George en valallians om fortbestånd
t. v. efter freden av den under krigsåren
ingångna koalitionen mellan unionister och
liberaler. Finansministerposten lämnade han i
jan. 1919 och blev i stället sigillbevarare.
Han var till namnet en av Storbritanniens
delegerade vid fredskonferensen i Paris 1919
men hade föga tillfälle att deltaga i dess
arbeten. När L., sjuk och utarbetad,
nödgades avgå i mars 1921, blev koalitionens
sprängning oundviklig. L., vars hälsa något
förbättrats, spelade den avgörande rollen vid
den slutliga brytningen i okt. 1922 och
efterträdde då i spetsen för en rent konservativ
ministär Lloyd George som premiärminister.
Vid underhusvalen i nov. s. å. vann L. en
glänsande seger på sitt program: sparsamhet
och minsta möjliga aktiya deltagande i den
kontinentala politiken. Ministärens såväl inre
som yttre politik tedde sig täml. svag och
vacklande, delvis beroende på L:s tilltagande
sjuklighet, som nödgade honom att 20 maj
1923 helt lämna det politiska livet. Varm
patriotism och praktisk blick kännetecknade
L:s politiska gärning, som i övrigt präglade»
mindre av idérikedom än av arbetsflit. V. S-g.
Law [lå], John, skotsk finansman (1671
—1729). Kom 23 år gammal till London men
måste för en duell fly till kontinenten. Han
studerade Hollands kredit- och
handelsförhållanden och kom till den övertygelsen, att
kreditens utsträckning och räntans
nedsättande äro de nödvändigaste drivkrafterna för
ett lands ekonomiska utveckling. Omkr. 1700«
återvände han till Skottland, där han
föreslog parlamentet att inrätta en sedelbank,,
vars säkerhet skulle bestå i jordegendomar..
Förslaget förkastades. 1708 slog han sig ned
i Paris, där han öppnade en spelbank, men
blev snart utvisad från Frankrike. Knappt,
hade Ludvig XIV avlidit (1715) och hertigen
av Orléans, som L. vunnit för sina läror,
blivit regent, förrän L. återvände. Väl mottagen
av regenten, föreslog han denne att anlägga
en kunglig bank med sedelutgivningsrätt.
Genom att låta sedlar träda i st. f. klingande
mynt skulle man, enl. L:s åsikt, kunna
mång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
