Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Laxå - Laxön - Laxöring - Laya, Jean Louis - Layard, sir Henry - Laynez el. Lainez, Jacobo - Lazar - Lazarett - Lazarević, Lazar - Lazarillo de Tormes - Lazarol och lazarin - Lazarus (bibeln) - Lazarus (Carl Fredrik Lindahl) - Lazarus, Moritz - Lazistan - Lazulit - Lazzaroner - Lb - l. c. - ld - Le (sjöar) - Le (stad) - Lea (bibeln) - Lea (J. Wettergrund) - Lea, Henry Charles - Leaby - Leach, Henry Goddard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
895
Laxön—Leach
896
samt det sedan ånyo försålda Aspa. — Lassåna
ärvdes till 1816 inom släkten Rosenholm, från
1820-talets början inom släkten Pauli och
köptes 1873 av Degerfors järnverk. Om Lassåna
se uppsats av S. Wallén i »En bergsbok,
tillägnad Carl Sahlin» (1921).
Laxön, ö i Dalälven vid Älvkarlebyfallet.
För Svea ingenjörkår, som sedan 1880 haft
årliga broslagningsövningar vid Älvkarleby,
är ett övningsetablissemang uppfört på L.
ön disponeras delvis för statens
vattenkraftstation vid fallet. L. af P.
Laxöring, se L a x f i s k a r.
Laya [läja’], Jean Louis, fransk
dramatiker (1761—1833). L. väckte under
revolutionen uppseende med sorgespelet »Jean
Calas» (1789) och det mot skräckväldets män
riktade »L’ami des lois» (1793). Han skrev
dessutom bl. a. dramen »Falkland» (1798;
uppf. i Sthlm 1823). — Hans son L é o n L.
(1810—72) skrev en mängd komedier, bl. a. »Le
duc Job» (1859; uppf. i Sthlm 1866). (Kj. S-g.)
Layard [lä’ed], sir Henry, engelsk
arkeolog, diplomat och politiker (1817—94).
Företog 1839 en resa till Främre Asien och var
närvarande vid P. É. Bottas (se d. o.)
grävningar i Assyrien. På
uppdrag och
bekostnad av dåv. eng.
ambassadören i
Konstan-tinopel Stratford
Can-ning gjorde L. själv
1845—46 grävningar i
Nimrüd (bibelns
Ke-lah) 15 km s. ö. om
Nineve och blottade
där flera assyriska
kungapalats. Han
fortsatte arbetet 1846
för British museums
räkning och
påbörja
de även grävningar i Nineve och Assur.
Resultaten offentliggjordes främst i »Nineveh
and its remains» (2 bd, 1849). Därefter
ägnade sig L. åt politiken. Han var 1868—69
minister för allmänna arbeten och 1877—80
ambassadör i Konstantinopel. Litt.: L:s
»Au-tobiography and letters» (2 bd, 1903). D. M.*
Laynez [låi’näp] el. L a i n e z, J a c o b o,
spansk jesuit (1512—65). Var en av de sju,
soin 1534 i Paris bildade den
sammanslutning, ur vilken jesuitorden växte fram.
Senare verkade han som teolog i Rom och var
påvlig representant vid konsiliet i Trento,
där han spelade en framstående roll. 1552
blev han jesuitordens provinsial över Toscana
samt vid Loyolas död, 1556, först ordens
generalvikarie och 1558 dess general. Han
deltog i religionssamtalet i Poissy 1561 och
verkade ivrigt för ordens utbredning. Hj. H-t.*
Lazar, serbisk furste, »tsar» (omkr. 1329—
89), se K o sov o p o 1 j e.
Lazare’tt, se Lasarett.
Laza’revié [-itj], Lazar, serbisk
författare, läkare (1851—-91), betydande novellist.
Två berättelser av L. ha översatts i A.
Jen-sen, »Från Serbien och Montenegro» (1891).
Lazarillo de Tormes [lapari’ljå dä tå’rmäs],
titelfigur och hjälte i en spansk
äventyrsroman från mitten av 1500-talet (sv. övers.
1923), en kvick satir över det spanska
samhället, urtypen för en ny litteraturgenre,
de s. k. pikareskromanerna. Författaren är
okänd. _ K. A. H.
Lazaröl är liksom 1 a z a r i n ett arkanum,
innehållande delvis samma ämnen som s
a-lubrin (se d. o.). Vid oförsiktigt bruk
kan 1. liksom salubrin orsaka svåra eksem
o. a. skada. C. G. S.
Läzarus, två bibliska personer, se Lasarus.
Läzarus, pseud. för Carl Fredrik
Lindahl (1841—1911), f. d. handlande, förf, till
det delvis opålitliga biografiska verket
»Svenska millionärer» (10 dir, 1897—1905).
Lazarus [lä’tsaros], Moritz, tysk
psykolog (1824—1903), prof, i filosofi i Bern 1860
och i Berlin 1873. L., som tillhörde Herbarts
skola, är jämte Steinthal en av
folkpsykologiens grundare. L. och Steinthal utgåvo 1860
—90 Zeitschrift für Völkerpsychologie und
Sprachwissenschaft. Skr.: »Das Leben der
Seele» (2 bd, 1856—57; 2:a, omarb. uppl. i
3 bd 1876—83), »Zur Lehre von den
Sinnes-täuschungen» (1867) m. fl. G. O-a.
Lazistän, landskap längs s. ö. kusten av
Svarta havet, till största delen i Turkiet, en
mindre del i Georgien. — Om laziska språket
se Kaukasiska språk.
Lazullt, ett blått, monoklint (se
Kristallsystem) kristalliserande mineral av
ett vattenhaltigt
järn-magnesium-aluminium-fosfat (Fe, Mg)O . A12O3 . P2O5 . H20. N. Zn.
Lazzaröner, it. lazzaroni [latsarå’ni] (av
Lasarus), den fattigaste delen av Neapels
befolkning. Namnet uppkom trol. under
medeltiden. L. voro länge ett oroligt element
och deltogo i flera revolutioner.
Lb (ur lat. libra, skålpund), beteckning för
eng. pound.
1. c., förk. för lat. lo’co citäto, på det
citerade stället.
Id, förk. för limited (se d. o.).
Le. 1. Stora L., insjö i n. Dalsland (se
karta vid d. o.), delar sig i n. åt Norge och
Värmland, där den övergår i sjön Foxen (se
d. o.); 53 km lång, 1—3 km bred, 90 kvkm,
102 m ö. h., 99 m djup. Jfr Dalslands
kanal. — 2. L i 11 a L., sjö strax s. om
Stora L., skild från denna av det 300 m breda
näset vid Ed; omkr. 1 kvkm, 135 m ö. h.,
54 m djup.
Le, stad, se L e h.
Lea, Labans äldsta dotter, Jakobs hustru.
Hon tänktes vara stammoder för de sex
israelitiska Leastammarna (Ruben, Simeon, Levi,
Juda, Isaskar, Sebulon) samt för den med den
kanaaneiska stammen Sikem sammansmälta
stammen Dina (1 Mos. 29; 30; 34). S. H-r.
Lea, pseud. för J. Wettergrund (se d. o.).
Lea [li], Henry Charles, amerikansk
kyrkohistoriker och bokförläggare (1825—
1909). L:s arbeten utmärkas av vidsträckt
källforskning men präglas av en viss torrhet.
Viktigast äro »A history of the inquisition
of the middle ages» (3 bd, 1888; 2:a uppl.
1906) och »A history of the inquisition of
Spain» (4 bd, 1906—07). T. H-r.*
Leaby, förr tingslag, omfattande Frökinds
och en mindre del av Vartofta härad.
Leaeh [litf], Henry God dar d,
amerikansk författare (f. 1880 3/7). Blev fil. dr vid
Harvard-univ. 1908, vistades i Skandinavien
1908—10, var 1912—21 sekr. i The
ameri-can scandinavian foundation och är sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
