Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
899
Le Bon—Lecce
900
Dekoration i spegelgalleriet i slottet i Versailles av
Charles Lebrun.
Le Bon [la bå’], Gu stav e, fransk
skriftställare, urspr. läkare (f. 1842). Har skrivit
en mängd arbeten i medicin, fysik,
psykologi o. s. v., av vilka det mest kända är
»Psychologie des foules» (1895; många uppl.;
sv. övers., »Massans psykologi», 1912).
Le Boulengé [la bolä^e’], Paul Émile,
belgisk artilleriofficer (1832—1901), se H a
s-t i gh e t s m ä t a r e.
Lebourg [labö’r], Albert, fransk målare
(1849—1928). Slog igenom 1880 med en
snöstämning och målade sedan motiv från
Frankrike, Algeriet och Holland. Hans
framställningssätt närmade sig impressionismen.
Mo-nogr. av L. Bénédite (1923). G-gN.
Le Bourget [la bor^ä’], ort i fr. dep. Seine,
vid Mollette, 11 km n. n. ö. om Paris; 6,555
inv. (1926). Paris’ flyghamn.
Lebrun [labro’], Albert, fransk politiker
(f. 1871), urspr. gruvingenjör. Var 1911—13
kolonialminister i Caillaux’ och Poincarés
kabinett och 1943—44 i Doumergues samt 1917
—19 i Clemenceaus ministär minister för de
förhärjade områdena. L. blev 1900 deputerad
och 1920 senator.
Lebrun [labrö’] el.
Le Brun, Charles,
fransk målare och
or-namentstecknare(1619
—90). Blev 1638
hovmålare och begav sig
1642 tills, m. Poussin
på en treårig
studieresa till Rom. Efter
återkomsten till Paris
deltog L. i
grundandet av Académie des
beaux-arts, sysslade
sedan med dekorationsarbeten i Paris’
kyrkor och palats samt utförde därjämte
ett stort antal porträtt och stafflibilder.
1658 fick L. av N. Fouquet i uppdrag att
smycka slottet Vaux-le-Vicomte och att överta
ledarskapet över dennes
gobelängmanufaktu-rier. Han blev 1662 adlad och förste
hovmålare samt 1663 chef för de kungl.
konstsamlingarna och gobelängmanufakturierna. Med
en talrik meda,rbetarstab utförde han den
dekorativa utsmyckningen av gemaken i Louvre
och Versailles samt gjorde utkast till
träd-gårdsskulpturer, fontäner m. m. Då L:s
gynnare Colbert efterträddes av Louvois, tog denna
glänsande karriär ett snabbt och snöpligt slut.
L:s betydelse ligger i den utomordentligt
viktiga roll han spelade såsom smak- och
stilbildare inom hantverket. Han är denna
konstepoks monumentala
universalpersonlighet, som påtvingade konstlivet en enhetlig
prägel och blev skaparen av Ludvig XIV:s
stil. Monogr. av H. Jouin (1890). W. N-r.
Lebrun [labrö’], Charles F r a n g o i s,
hertig av Piacenza, fransk politiker (1739—
1824). Var först finansämbetsman till 1774,
sysslade sedan med litterär
översättarverk-samhet, utgav 1789
»La voix du citoyen»
och invaldes därpå i
nationalförsamlingen.
L. användes åter i
förvaltningen men drog
sig tillbaka efter 10
aug. 1792, fängslades
under skräckväldet
men räddades genom
Robespierres fall. 1795
blev L. led. av »de
femhundras råd» och
efter brumairekuppen
1799 tredje konsul.
Som sådan skötte han skickligt finanserna
och blev 1804 kejsardömets
ärkeskattmästa-re. 1805—06 ledde L. Liguriens ombildning
till franskt departement, blev 1806 hertig
av Piacenza samt var 1811—13
generalguvernör i Holland. Av Ludvig XVIII utnämndes
L. 1814 till pär men ströks som sådan, då
han slutit sig till Napoleon under »de hundra
dagarna». 1819 återfick L. pärsvärdigheten.
Lebrun [lobrö’], E. L., fransk målarinna
(1755—1842), se V i g é e - L e b r u n.
Lebrun [løbrö’], P o n c e, kallad
Le-b r u n-P i n d a r e, fransk skald (1729—1807).
Var son till en kammartjänare hos prinsen
av Conti och blev dennes sekr. och bulvan i
mer el. mindre ljusskygga affärer. Av L:s
poetiska alstring är det endast hans kvicka
och giftiga epigram, som ännu äro njutbara.
Hans sentimentala elegier och högtravande
»pindariska» oden, burna av en konstlad
entusiasm och skrivna på ett bildöverlastat
språk, ha blott kuriositetsintresse. Han
beundrades och imiterades i Sverige av bl. a.
den unge Leopold. Kj. S-g.
Lecänora, bot., se Manna.
Le Cateau [lo katå’], se C a t e a u.
Lecce [le’tj*e], huvudstad i it. prov. L.
(s. delen av Apulien, se d. o.; 2,768 kvkm,
481,002 inv. 1929), 12 km från Adriatiska
havet; 53,393 inv. (1928). Järnväg till
Brin-disi. Biskopssäte. Många gamla byggnader
i rokokostil. Tobaks- och textilfabriker;
handel med olivolja och vin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
