Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lecco - Lech - Le Chapelier, Isaac René Guy - Le Chatelier, Henry Louis - Le Chateliers princip el. Le Chatelier-Brauns princip - Leche, släkt - Leche, Johan - Leche, Vilhelm - Lechfeld - Lechhausen - Lecitin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
901
Lecco—Lecitin
902
Lecco [le^kå], stad i it. prov. Como, vid
Addas utlopp ur Lago di L. (se C
omo-sjön); 28,739 inv. (1921). Järnbruk,
kopparverk, olivoljekvarnar m. m.
Lech [läk], högerbiflod till övre Donau.
Upprinner, 1,898 m ö. h., i Vorarlberg, flyter
mellan Allgau- och Lechtalalperna, träder
nedanför Füssen ut på schwabisk-bayerska
högslätten, mottager vid Augsburg bifloden Wertach.
285 km lång; flottled. — Vid Rain, nära L:s
förening med Donau, ägde Gustav II Adolfs
övergång av floden rum 5 april 1632. Tilly,
som skulle hindra övergången, nödgades
draga sig tillbaka natten till 6 april och sökte
skydd i Ingolstadt; han blev dödligt sårad i
striden. — Vid Lechfeld (Lechfältet), en
slätt mellan L. och Wertach, vann Otto I
955 en seger över ungrarna. E. L-r; Wdt.
Le Chapelier [lo Japolie’], I s a a c René
G u y, fransk revolutionsman (1754—94). Var
advokat i Rennes och led. av riksständerna
1789. Jämte Barnave genomdrev L. eden i
Bollhuset 20 juni och var från 4 aug. s. å.
nationalförsamlingens president. L. var ivrigt
verksam vid rättsväsendets ordnande. 1791
övergick han från jakobinerna till
feuillan-terna. Efter en resa till England fängslades
han som emigrant och avrättades.
Le Chatelier [lo Jatolie’], Henry Louis,
fransk metallurg (f.
1850). Bestred från
1877 åtskilliga
professurer vid École des
mines, Collège de
France och Sorbonne
i kemiska discipliner
och företog
banbrytande undersökningar
rörande järnets
metallurgi. L. var en av
föregångsmännen
inom metallografien.
Led. av sv. Vet.-akad.
1907. G. H-r.
Le Chateliers princip [lo Jatolie^-] el. L e
Chatelier-Brauns princip, ett av
H. L. Le Chatelier och F. Braun samtidigt
(1887) gjort uttalande om förhållandena vid
stabil jämvikt, som kan formuleras sålunda:
»Varje yttre påverkan framkallar i en kropp
eller i ett system, som är i stabil jämvikt, en
förändring av sådan riktning, att på grund
av denna förändring kroppens el. systemets
ttiotstånd mot den yttre påverkan förstoras.»
Principen kan även anses innefatta ett
allmängiltigt kriterium på stabil jämvikt. Se
Tidskr. för Elementär Matematik, Fysik och
Kemi 1922, s. 197. J.T.
Leche [läkke], skånsk släkt, urspr. från
Själland, inkom med kyrkoherden i Barkåkra
F r a n s L. (d. 1685). Om hans sonson Johan
L. se nedan. Dennes brorsons sonsons son
var V. L. (se nedan).
Leche [läkke], Johan, naturforskare (1704
—64); se släktartikeln. Blev 1735 anat,
pro-sektor i Lund, 1740 med. dr, 1746 led. av
Vet.-akad. och 1748 med. prof, i Åbo. L.
inrättade där anatomisal och lasarett samt
planläde botanisk trädgård. Vän med Linné, var
han intresserad botanist i tidens praktiska
anda, skrev om fruktträds och kryddgårdars
plantering m. m. Värdefullast är hans »Vä-
derleksjournal i Åbo 1750—61» (tr. i
Vet.-akad :s Handl. 1763) med noggranna
fenolo-giska iakttagelser. E-k N-d.
Leche [läkke], Vilhelm, zoolog (1850—
1926); jfr släktartikeln. Blev student i Lund,
var docent där 1876—80 samt därefter lärare
och 1884—1918 prof, vid Stockholms högskola,
vars zootomiska
institut han från början
gav en utmärkt
organisation. Lärjunge till
Gegenbaur (se d. o.),
följde han livet
igenom dennes program
att genom jämförelse
av samma organ hos
högre och lägre
djurformer rekonstruera
de förras utveckling
ur de senare. Han
skrev bl. a. »Die
Ent-wicklung des Unter-
arms und Unterschenkels bei Chiroptera»
(1879), »über die Säugetiergattung
Galeo-pithecus» (1886), »Zur
Entwicklungsge-schichte des Zahnsystems der Säugetiere»
(3 dir, 1895—1907; hans största verk), »Über
das Zahnsystem lebender und fossiler
Halb-affen» (1897), »Zur Morphologie des Zahn
systems der Insectivoren» (1897), »Zur Frage
nach der Stammesgeschichtlichen Bedeutung
des Milchgeibisses bei den Säugetieren» (1909).
Med särskild iver förfäktade L. antagandet
av förvärvade egenskapers ärftlighet: »Ein
Fall von Vererbung erworbener Eigenschaf
ten» (1902). L. var en kulturpersonlighet med
betydande inflytande; darwinismens
utvecklingsteorier gällde för honom som
omotsäg-liga bevis för mänsklighetens
framåtskridande, och han hävdade sin liberala framstegstro
i mästerlig form i populära skrifter
(»Människan», 1909; 3:e uppl. 1915) och i
föreläsningar, t. ex. på Arbetarinstitutet i
Stockholm. I dettas styrelse var han 1897—1922
ordf. Led. av Vet.-akad. 1922. E-k N-d.
Le’chfe|d [-fält], se Lech.
Le’chhåiisen, se A u g s b u r g.
Lecitin (av grek. le’kithos, äggula), ett
länge bekant, i äggula, i hjärnan och i många
andra organ förekommande ämne, som är av
särskild betydelse för alla cellers utveckling.
L. räknas till en grupp av ämnen, som vanl.
jämte kefaliner och sfyngosin kallas
fosfati-der (enl. ett nytt förslag fosfo-amino-lipider).
Dessa ämnen äro estrar av
glycerinfosfor-syra, substituerad med två fettsyreradikaler
och en bas, kallad k o 1 i n (se d. o.). Alltefter
arten av substituerade fettsyror skiljer man
mellan stearyl-, palmityl- och oleyllecitin.
Möjl. finnas blandade 1. med två olika
fett-syrerester i samma molekyl. Genom
förtvål-ning med baser spjälkas 1. i 2 molekyler
fettsyra, 1 molekyl glycerin, 1 molekyl
fosforsyra och 1 molekyl kolin (se d. o.). L.
härleda sig dels från en glycerin-a-fosforsyra och
dels från en glycerin-/Lfosforsyra. De
förstnämnda 1. kunna uppträda optiskt aktiva. I
fysiologiskt avseende räknas 1. till lipoiderna
(se d. o.). L. är en vaxartad, mycket
hygro-skopisk kropp, som sväller i vatten och lätt
löses i alkohol, eter, kloroform, bensol och
oljor. Genom stark avkylning av en alkoho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
