Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leding el. Ledung - Ledingslame, Ledungslame - Ledkapsel - Ledmotiv - Ledmus - Ledningsanestesi - Ledningsförmåga - Ledningsmotstånd - Ledningsnät - Ledningsschema - Ledningsvävnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vårdhållningen längs rikets kuster och å
andia sidan från den krigsstyrka av i
konungens tjänst stående hirdmän, varmed han
kunde uppträda till lands el. sjöss (se Hird).
Av landskapslagarna o. a. medeltida källor
framgår, att ledingsordningen icke sträckte
sig över hela riket, att den i skilda trakter
införts under olika tider och olika historiska
förhållanden och att den icke var likformig
i de delar, där den införts.
Ledingsskyldigheten utgick sålunda än efter härad el.
hundare, än efter särskilt bildade senare enheter,
skeppslag (se d. o.) el. snäckolag.
Dessa enheter utrustade var och en ett
visst antal skepp el. »snäckor» (se
Långskepp). Stundom uppträder skeppslaget
som underindelning av hundaret. Enheter av
lägre storleksordning men av synnerlig vikt
uppstodo genom underindelningen i
hamnor (se Hamna). Ledingsordningen ålade
icke blott att uppställa skepp och manskap
utan meddelade även föreskrifter om att
skeppen skulle förses med proviant (skipvist)
och manskapet med vissa vapen, t. ex. enl.
Södermannalagen sköld och svärd, spjut och
järnhatt samt pansar och båge med 3 tolfter
pilar. Varje år ägde konungen rätt att i viss
ordning bjuda ut l. Av källorna synes framgå,
att vissa stormän intagit en framskjuten
ställning inom ledingsordningen, begynnelser
till bildningen av en adel.
Under senare delen av 1200-talet råkade l.
i förfall. Upplösningen framträdde huvudsakl.
på två sätt: världsligt och andligt frälse
vunno frihet från ledingsskyldigheten; övriga
ledingsskyldiga kallades blott i undantagsfall
till krigstjänst och erlade i avlösning en
skatt, ledingslame (se d. o.). Sista
gången en ledingsflotta utbjudits från det
egentliga Sverige var 1429. Efter l:s förfall
följde för Sverige en lång tid av vanmakt
till sjöss, tills omsider Gustav Vasa lät bygga
en stark flotta.
Litt.: C. G. Styffe, »Bidrag till
Skandinaviens historia ur utländska arkiv» (5 bd,
1859—84) och »Skandinavien under unionstiden»
(3:e uppl. 1911); H. Hildebrand, »Sveriges
medeltid», I (1879); E. Hildebrand, »Svenska
statsförfattningens historiska utveckling»
(1896); S. Tunberg, »De äldsta världsliga
privilegierna i Sverige» (i Hist. Tidskr. 1907);
E. Arup, »Leding og ledingsskat» (i dansk
Hist. Tidsskr., 8:5, 1914—15); E. Bull,
»Leding. Militær- og finansforfatning i Norge
i ældre tid» (1920).
K. G. Wn.
Ledingslame, Ledungslame,
ledingsavlösning, en skatt, som folket erlade de år, då
konungen ej bjöd ut leding (se d. o.). Då
ledingen upphört, blev l. en stående skatt,
som långt fram i tiden upptogs i
jordeböckerna såsom ingående i jordeboksräntan.
Namnet l. undanträngdes i vissa landskap, t.
ex. Uppland, av skipvist, som senare ligger
till grund för beteckningen skepestapeningar
i 1500-talets jordeböcker. Litt.: Se under
Leding samt P. E. Bergfalk, »Om
svenska jordens beskattning» (1832) och
»Undervisning om rikets ränta 1530—33» (i Hist.
Handl., 11:1, 1879).
K. G. Wn.
Ledkapsel, anat., se Led 1.
Ledmotiv, i musiken ett motiv, som tjänar
till att återföra tanken t. ex. på en viss
person el. handling, att karakterisera en i
dramat förekommande person. Som bestämmande
princip förekommer l. först hos Wagner och
mera direkt fr. o. m. »Lohengrin» (omkr.
1848). Tidigare funnos sådana återkommande
erinringsmotiv hos den franska
nyromantiska skolan (Berlioz) och mera fragmentariskt
i tyska romantiska operan (Weber, Spohr).
Tillfälligtvis förekomma l. på 1600-talet
(Monteverdi). L. användas ännu ofta såväl
i sceniska som i symfona verk.
T. N.
Ledmus, med., se Ledsjukdomar.
Ledningsanestesi, begränsad bedövning
genom kemiska el. fysikaliska medels (t. ex.
novokains) applikation på en sensibel nervs
ledningsbana, varigenom det område, där den
förgrenar sig, bedövas.
E. L–g.
Ledningsförmåga, kropparnas förmåga att
leda el. genomsläppa elektricitet och värme.
a) Elektrisk ledningsförmåga,
se d. o., Elektriska ledare,
Elektriskt motstånd och Elektrolys.
b) Värmeledningsförmåga. När
värme övergår från en varmare del till en
kallare av samma kropp, säger man, att
värmet fortplantas genom ledning.
Ett ämnes värmeledningsförmåga är den
värmemängd (i gramkalorier), som per sek. ledes
genom en yta av 1 kvcm, om vinkelrätt mot
denna yta finnes ett temperaturfall av 1° per
cm. Största värdet har silver, omkr. 1
gramkalori per cm, grad, sekund. Metallernas
förmåga att leda värme och förmåga att leda
elektricitet stå i nära samband med varandra.
Widemann och Franz ha funnit, att l. för
värme är proportionell mot den elektriska l.
Betydligt sämre än metallerna leda andra
fasta ämnen (sten, trä o. s. v.) värmet. Ännu
sämre leda vätskorna och allra sämst gaserna.
Av dessa har vätgas största l.
Värmeledningsförmågan hos en gas är inom vida gränser
oberoende av trycket. Först vid mycket låga
tryck nås en försvinnande liten l.; dock
kvarstår värmestrålningen. Jfr Dewar,
Isolering 1 och Kinetiska gasteorien,
sp. 752.
J. T.
Ledningsmotstånd, se Elektriska
ledare och Elektriskt motstånd.
Ledningsnät. 1. Elektriskt l. är
sammanfattningen av de ledningar, medelst vilka
elektrisk energi fördelas från en central till
de konsumenter den betjänar. Jfr
Elektricitetsverk, Elektrifiering och
Elektrisk arbetsöverföring. — 2.
Sammanhängande helt av ledningar för
vatten, avlopp, gas o. dyl. över ett större område.
Ledningsschema, schematisk ritning, som
anger läget av de olika delarna i ett
ledningsnät el. av en enstaka ledningsinstallation (t.
ex. ledningarna för gas, vatten, avlopp el.
elektrisk ström i ett hus).
Ledningsvävnad, vävnadssystem hos
växterna, som har till huvudsaklig uppgift att bilda
ledningsbanor för ämnestransporten inom
växten. Dess celler äro långa, ofta
rörformiga och ha sin längdutsträckning i
ledningsriktningen, vilken vanl. sammanfaller med
växtens längdaxel. De äro tätt förenade utan
cellmellanrum och bilda ett sammanhängande
vävnadssystem genom hela växtkroppen. Hos
mossorna finnes en primitiv l., bestående av
långsträckta celler, vilka endast genom sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
