Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leffler, Johan (Janne) Albert - Leffler, Johan Anders - Leffler, Sven Peter - Le Flô, Adolphe Charles Emmanuel - Lefort, François - Lefrén, Johan Peter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
927
Leffler, J. A.—Lefrén
928
kontoret, 1917—18 disponent vid
Gimo-öster-by bruks a.-b. och från 1918 prof, i järnets
metallurgi vid Tekniska högskolan. L. var
framstående tackjärnsexpert och
masugns-konstruktör; han ledde uppförandet av den
elektiiska masugnen vid Trollhättan. G. H-r.
Leffler, J ohan Anders, nationalekonom
(1845—1912); se släktartikeln. Blev 1863
student i Uppsala, där han idkade
naturvetenskapliga studier, ägnade sig en tid åt
lantbruk men studerade sedan 1874 i Leipzig
nationalekonomi (under W. Roscher) och
promoverades till fil. dr 1876. Han höll 1877—80
i Göteborg föreläsningar i nationalekonomi
och studerade 1880 på uppdrag av L. O.
Smith utomlands arbetarförhållanden,
folk-och sparbanker m. m. I England tog han
noggrann kännedom om
postsparbanksväsendet, var led. av 1881 års
postsparbankskommitté och blev, när postsparbanken
1883 inrättades, led. av dennas styrelse.
1883—86 var L. dir. i Arbetarringens bank,
insattes 1885 som led. i Lorénska
stiftelsen och ledde som sekr. utgivandet av dess
socialvetenskapliga och statistiska skrifter.
1888—89 var L. lärare i nationalekonomi vid
Stockholms högskola och blev 1892 extra
lärare i nationalekonomi vid Tekniska
högskolan. Han var 1890—1910 sekr. i
Försäkrings-föreningen och sedan 1890 red. för dess
tidskrift. L. var 1886—88 frihandelsvänlig och
modera,t-liberal led. av Första kammaren. Han
ledde 1894—96 den av Lorénska stiftelsen
bekostade undersökningen ang. arbeterskors
löne-och levnadsvillkor i Stockholm (tysk
redogörelse för resultaten 1897) och 1897—98 den av
Kommerskollegium ombesörjda
bageriundersökningen (»Undersökning a,f bagerierna i
Sverige», 1899). L. utgav bl. a. »Om olika
löneformer med särskildt afseende på s. k.
vinst-andelssystem» (i Lorénska Stiftelsens
Skrifter 1893) och »Nationalekonomiens
grunddrag» (1902) samt skrev flera avh. i »Det
ekonomiska samhällslifvet» (1891—1902) samt
nationalekonomiska och socialpolitiska
tidskriftsartiklar (särskilt i Ekonomisk
Tidskrift). 1897—99 var han medarbetare i
Svenska Dagbladet. — Som Roschers lärjunge
slöt sig L. till den historiska ekonomiska
skolan och var dess förste representant i
Sverige men övergick sedermera i värdeläran till
en ståndpunkt, som i huvudsak överensstämde
med den österrikiska skolans. E. F. K. S-n.
Leffler, Sven Peter, boktryckare (1776
—1850); jfr släktart.; med. dr i Uppsala
1797, övertog 1833 E. Bruzelius’ tryckeri där,
1836 även akademitryckeriet. I förening med
Bruzelius utgav L. »Bibliothek der deutschen
Classiker» (1811—21), som han redigerade och
korrekturläste. 1833—50 utgav han i
Uppsala tidningen Correspondenten. L.
verkställde även ett stort antal översättningar,
dels till sv., dels från sv. till ty., bl. a.
arbeten av Berzelius, E. G. Geijer och B. Höijer.
Le Flö [le flå’], A d o 1 p h e Charles
Emmanuel, fransk militär och diplomat
(1804—87). Tjänstgjorde från 1831 i Afrika,
blev 1848 brigadgeneral, var 1848—49
utomordentligt sändebud i Petersburg och dec.
1851—59 i landsflykt. Efter andra
kejsardömets fall var L. sept. 1870—juni 1871
krigsminister. Som ambassadör i Petersburg
1871—79 överskattade han trol. betydligt den
fransk-tyska krisen 1875 och sina egna
åtgärder att söka med ryskt bistånd avvärja
den förmodade krigsfaran.
Lefort [lefä’r], Frangois, schweizisk-rysk
militär (1656—99). Var född i Genève, gick
först i fransk, sedan i holländsk och 1675 i
rysk tjänst. L. vann Peter I:s förtroende,
blev både general och amiral, biträdde tsaren
vid skapandet av ryska flottan,
ombildningen av krigsmakten or s. v. Han ledde den
beskickning till utlandet (1697 ff.), i vilken
tsar Peter inkognito befann sig. Biogr. av
M. Posselt (2 bd, 1866).
Lefrén [levrè’n], Johan Peter, militär,
pedagogisk reformivrare (1784 17/2—1862 9/i),
son till Äboprofessorn först i österländska
språk, sedan i teologi Lars Olofsson L.
(1722—1803; bondson
från Levene i
Västergötland, därav
släktnamnet). L.
utexaminerades 1802 från
Karlberg, blev s. å.
fänrik vid Livreg:tets
värvade infanteri (nuv.
Göta livgarde),
överflyttades 1806 som
löjtnant till
Fältmät-ningskåren och deltog
1807 i kårens första [-triangelmätningsföre-tag,-]
{+triangelmätningsföre-
tag,+} tjänstgjorde 1808
hos generaladjutanten för armén,
generalmajoren af Tibell, blev kapten 1809 och
tjänstgjorde med utmärkelse som
fältmätningsoffi-cer i generalmajor v. Döbelns stab under
fälttåget i Jämtland och operationerna mot
Ka-menskij i Västerbotten. 1813 var L.
befälhavare för fältmätningsofficerarna som
överadjutant för yttre ärenden hos den under
fältmarskalk H. H. v. Essen ställda 2:a
armékåren vid dennas sammandragning vid norska
gränsen. Under fälttåget i Norge och
stille-ståndstiden 1814 utmärkte sig L. genom
kartläggning och väganläggningar samt
befordrades till överstelöjtnant i armén. 1812 hade
han blivit lärare i taktik och strategi vid de
sedan 1811 sammanslagna Fortifikations- och
Fältmätningskårernas läroverk. L:s
lektioner voro synnerligen utmärkta. Som ledning
för sina elever utgav han »Föreläsningar i
krigsvetenskapen» (3 dir, 1817—18), som med
rätta skattades högt. 1818 erhöll L. adlig
värdighet. Han blev sekr. i den 1819
sammankallade defensionskommittén, vilken skulle
yttra sig om landets befästningssystem m. m.,
och kallades 1821 att övertaga ledningen av
Krigsakad. på Karlberg, vilken behövde en
ombildning. En sådan lät icke länge vänta
på sig, och L. införde därvid
växelundervisning och fri flyttning samt åstadkom (ord.,
guvernör 1824—39) en ny anda i fräga om
ordning och disciplin. Redan 1830 befordrades
han till generalmajor, blev 1839 chef för
Ingenjörkåren, förordnades 1844 till president
i Krigskollegium och var därjämte 1847—56
generalbefälhavare i Fjärde militärdistriktet.
1848 var han chef för de i Skåne
sammanslagna svensk-norska trupperna. 1860
utnämndes han till general av infanteriet. Led.
av Vet.-akad. (1828).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
