Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
929 Lefsina—Legationshus 930
Vid sidan av sina militära uppdrag var L.
mångsidigt verksam. Han var bl. a. led. av
den 1825 tillsatta stora
uppfostringskommit-tén och tog inom denna initiativet till
upprättandet av en provskola, den 1828 öppnade
Nya elementarskolan i Stockholm, där
företrädesvis hans idéer (bl. a. om
växelundervisning i förening med ämnesläsning, fri
flyttning) skulle försökas. Av denna skolas
direktion var han från 1827 en synnerligen
verksam medlem. Som medlem av ridderskapet
och adeln deltog han under 10 riksdagar
(1823—60) i riksdagsförhandlingarna. Av en
reformvänligt frikonservativ läggning,
arbetade L. därunder med iver på införandet av
ett tidsenligt representationssystem, av nytt
myntväsen, nya mått- och viktsystem m. m.
samt, icke minst, på försvarsväsendets
förbättring. L. var led. av 1837 års
svensknorska unionskommitté. Han var en av
Oskar I:s förtrognaste rådgivare under
dennes kronprinstid och första regeringsår. Litt.:
Nekrolog av M. Thulstrup i
»Lefnadsteck-ningar öfver Kongl. Sv.
Vet.-akad:s–––ledamöter», I (1869—73); H. Hernlund, »J. P. L.
och de pedagogiska reformplanerna i Sverige
på 1820-talet» (i festskriften vid invigningen
av Nya elementarskolans läroverkshus 13 nov.
1899); jfr även H. Wijkmark, »Från Nya
elementarskolans ungdomstid» (1928). (V. S-g.)
Lefsina, nuv. namnet på Eleusis (se d. o.).
Lefuel [lofyä’l], He c t o r Martin, fransk
arkitekt (1810—80). Utförde betydande
arbeten i Paris, främst slutförandet av Louvres
förbindelse med Tuilerierna (fr. o. m. 1854).
Leg., mus., förk. av 1 e g a t o.
Lega, jur., se Legoavtal.
Legäl, lagligt tilläten. — (Filos.) I etiken
skiljes mellan en handlings legalitet,
d. v. s. dess yttre överensstämmelse med
sedelagar, och dess moralitet: att den
framspringer ur rent moraliska motiv. G. O-a.
Legala annonser, kungörelser, vilka enl.
föreskrift i lag tryckas och införas i tidning
(jfr Annons), dels Post- och Inrikes
Tidningar (»allmänna tidningarna»), dels någon
ortstidning. Med 1. avses ä n att bringa ett
visst förhållande till så allmän kännedom som
möjligt, ä n åter att rikta ett meddelande el.
en anmaning till enskild person, vars
vistelseort är okänd. Till förra slaget höra 1.
om riksdagsmanna- och stadsfullmäktigeval,
om inskrivning av värnpliktiga, om
exekutiva auktioner, offentlig stämning i konkurs
m. m.; till senare slaget bl. a. kungörelse,
att arv tillfallit någon, vars vistelseort är
okänd, ävensom stämning å utrikes faren
svarande part. Införandet i tidningarna
ombe-sörjes än av vederbörande myndighet, än av
den enskilde, vars rätt är i fråga, och skall
vid vissa tillfällen äga rum tre gånger, oftast
med bestämda mellantider. Vid sidan om
andra, äldre kungörelseformer (ss. uppläsande
från predikstolen) har åt tidningsannonserna
efter hand givits allt allmännare användning.
Mindre noggrant betecknas ibland som 1. även
enskilda annonser om födelser, förlovningar,
namnändringar, dödsfall m. m. C. G. Bj.
Legalisera, lagligt bekräfta, göra laggill.
— Legäliter, enligt lag.
Le Gallienne [le gä’ljen], Richard,
eng
elsk författare (f. 1866). Började sin bana
både som prosaist (»The book-bills of
Narcis-sus», 1889) och lyriker (»Volumes in folio»,
1889, etc.) under intryck av Wilde och
de-kadenterna. Betecknande nog var L.
medarbetare i The Yellow Book. Senare har han
sökt frigöra sig från Wildes maner utan att
egentligen finna en egen ton. Ibland får han
dock fram ett innerligt tonfall (t. ex. i
»Ste-venson, an elegy», 1895). S. B. L.
Legälservitüt, sådana begränsningar i
ägares förfogande över sin fasta egendom, som
stadgats i lag (byggnadsstadgan,
hälsovårdsstadgan o. s. v.) till förmån för det allmänna
el. för granne. Dylika begränsningar
motsvaras icke av verkliga rättigheter för någon
enskild person och uppfattas därför numera
i allm. icke som servitut (jfr d. o.). Svenska
lagen om servitut 14 juni 1907 gäller sålunda
icke för 1., vilka däremot omtalas i franska
Code civil som »servitudes établies par la loi»
(lagstadgade servitut). C. G. Bj.
Lega’lska provet, ett av den tyske läkaren
Emmo Legal 1882 uppfunnet prov —
numera det för praktiska behov vanligaste —■ för
påvisande av aceton (se d. o.) i urinen.
Tillsättas 5 kbcm urin med några droppar
natro-prussidlösning, uppstår en gulröd—röd färg,
som vid närvaro av aceton övergår till
violett, om ättiksyra tillsättes. Vissa
läkemedel, bl. a. salicylpreparat, ge liknande
reaktion. E. L-g.
Legal tender [li’gol te’nda], eng., (sedlarnas
egenskap av) »lagligt betalningsmedel».
Legaspi, stad på Filippinerna, hette
tidigare Albay (se d. o.). L. hade 32,372 inv. 1918.
Legät (lat. legätus), i latinsk diplomatisk
terminologi beteckning för sändebud med
ambassadörs rang. Särskilt nyttjas ordet 1.
om påvens sändebud. De påvliga 1. delas
nu i legati nati, en hedersrang åt
ärkebiskoparna av Gniezno, Köln, Salzburg och Prag,
samt legati dati, som antingen äro biskopar
med fast ambassadörskap på en ort (vanl.
kallade n u n t i e r) el. kardinaler med ett
tillfälligt specialuppdrag. Emedan
kardinalen är medlem av påvens råd och således
vid en sådan utomordentlig beskickning
skickas »från påvens sida» (lat. a la’tere),
benämnes han legatus a latere. Litt.: J.
Bach-mann, »Die päpstlichen Legaten in
Deutsch-land und Skandinavien (1125—1159)» (1913).
— Jfr även Legatus. Hj. H-t.*
Legät (lat. leg ät tim), enl. den nya lagen om
testamente en särskild i testamente given
förmån, ss. viss sak el. visst penningbelopp
el. ränta därav. — L e g a t ä r i e el. L e g
a-t a r, person, som erhållit ett legat.
Legation (fr. legation, av lat. legätus,
utskickad), en diplomatisk beskickning, dess
chef och tjänstemän samt deras ämbetslokal.
Se vidare Beskickning.
Legationshus, av staten inköpt byggnad till
bostad åt minister (sändebud) och till
ämbetsrum för beskickningen. Redan under
1600-talet hade svenska staten ett hus för
sina kommissarier och beskickningar i
Moskva, »Svenska hovet». 1757 inköptes för
inredande av en lutersk ikyrka en byggnad i
Konstantinopel (se d. o., sp. 1127), vari även
svenska beskickningen inrymdes; huset ned-
XII. 30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
