Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
945
Lehmkuhl—Leibl
946
övernaturligt långa och förena det gotiskt
slanka med det klassicistiskt formstränga
samt äro oftast starkt själsligt betonade.
Hans mest bekanta arbete är »Knäböjande»
(1911; bl. a. i Nationalgalerie, Berlin). L.
var en begåvad konstnär, även målare och
grafiker; i synnerhet hans skulpturverk ha
utövat stort inflytande på samtida plastik. —
Monogr. av H. Bethge (1921) och P.
West-heim (2:a uppl. 1922). E. L-k.
Lehmkuhl, Kristoffer D i d r i k, norsk
affärsman, politiker (f. 1855). Inträdde 1874
i fiskexportfirman J. E. Lehmkuhl i Bergen,
blev snart en mycket inflytelserik
förtroendeman för alla slags fiskeri- och
handelsintressen. 1902 blev han
börskommissarie. 1903—06 var L. representant för Bergen
i stortinget, där han tillhörde högern. Han
var 1905—07 arbetsminister i sin svåger Chr.
Michelsens ministär, varvid han särskilt
bidrog till utvecklingen av Norges
kommunika-tionsväsen. Genom L:s energiska initiativ
segrade regeringen i den stora tvistefrågan
om Mjösens reglering. K. V. H.*
Lehn [lön], förr danskt baroni på s. Fyn,
Svendborg amt, upprättat 1781 av P. A. Lehn,
upphävt 1925 och ersatt av
penningfideikommiss på 1,393,668 kr. Innehades då av greve
C. E. J. Ahlefeldt-Laurvig-Lehn. Dess
huvudsäte var Hvidkilde, 5 km n. v. om Svendborg.
Lehnberg, Magnus, biskop (1758—1808).
Prästvigdes 1785 och tjänstgjorde vid
Storkyrkan i Stockholm. För två äreminnen i
tidens stil, över Birger jarl 1787 och Carl
Carlsson Gyllenhielm
1788, som blevo
epokens mönster,
prisbelönades L. av Sv.
akad., där han också
invaldes 1789. Han
blev 1800 teol. dr,
1802 konungens
överhovpredikant samt
kyrkoherde i Jakobs
och Johannes’
församling i Stockholm och
1805 biskop i
Linköping. L. förstod att
i såväl profan som
kyrklig vältalighet ge ett klassiskt uttryck
för tidens smak. Ha,ns äreminnen betraktades
som mönster. Men hans tvivelsutan största
insats var på predikans område. L. visade,
att även denna formellt sett borde stå på
ett högre plan, och därigenom skapade han
en ny period i svensk predikans historia, låt
vara att hans predikoform numera synes
alltför konstlad. L. har betraktats (i synnerhet
av nyromantiken) som Sveriges främste
neo-logiske predikant, men någon avancerad
neo-logi kan man knappast tala om hos L., som
över huvud ej var någon teolog. Han sökte
efter förmåga omskriva de gamla
trossan-ningarna efter samtidens uppfattning.
Därigenom ville han rädda dem undan den gängse
förnekelsen. L:s predikningar utgåvos i 3
bd 1809—13. Litt.: E. Leufvén, »M. L. som
predikant» (1920), samt O. Hippel, »Det
kristologiska problemet under nyromantiken»
(1926). O. Hpl.
Lehrs [lèrs], Max, tysk konstforskare (f.
1855). Fil. dr och prof., blev dir, för koppar-
»Knäböjande.» Staty av W. Lehmbruck.
sticksavd. vid Berlins museum 1904 samt
innehade 1896—1904 och 1908—24 samma post
vid Dresdens museum. L. är en av de mest
ansedda kännarna på sitt område. Han har
utgivit värdefulla kataloger och
specialstudier, dessutom arbeten om Böcklin (1897) och
H. Thoma (1900). G-g N.
Lehrte [lè’rto], stad i preuss. prov.
Hannover, 16 km ö. om staden Hannover; 10,688
inv. (1925). Järnvägsknut.
Le’htonen, UnoLudvig, finländsk
historiker (1870—1927). Blev 1910 prof, i
Rysslands historia och statskunskap (senare i
allmän historia) vid Helsingfors univ. L.
utgav 1911—27 Historiallinen Aikakauskirja
och var ivrigt verksam vid tillkomsten av
Åbo finska univ. H. E. P.
Lei, plur. av leu (se d. o.), rumänskt mynt.
Leibl [laPbol], Wilhelm, tysk målare
(1844—1900). Var i sin ungdom smed,
studerade måleri i München för Piloty och
Ramberg och 1869—70 i Paris samt levde sedan
mestadels i
Oberbay-ern. L. var i sitt
släktled av tyska målare
den starkaste
karak-tärsframställaren och
den mest konsekvente
realisten. Hans
skildringar av bayerska
bönder saknade totalt
den novellistiska och
anekdotiska hållning,
som härskade inom
den samtida genren i
Tyskland. Han
målade med en bredd och
storhet i hållningen, som kunde påminna om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
