Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
953
Leif Eriksson—Leijonhufvud
954
lackfernissa. Från det inre av flaskan och i
kontakt med inre beläggningen utgår en
metallstång genom öppningen och slutar i en
kula. Ändamålet med 1. är att uppsamla
elektricitet. Den elektricitetsmängd, som kan
uppsamlas i en 1., är större, ju större yta
flaskan har och ju tunnare glaset är. — Med 1.
kunna kraftiga elektriska verkningar
framkallas vid urladdning. En förening av flera 1.
kallas ett batteri av laddflaskor. L.
uppfanns 1745 av tysken E. G. v. Kleist samt
något senare av holländaren Cunæus, en
lärjunge till Musschenbroek i Leiden. J. T.
Leif Eriksson el. Leif den lycklige,
Amerikas upptäckare (d. omkr. 1021). Son
till Erik Röde (se d. o.), Grönlands förste
landnämsman, införde han kristendomen på
Grönland. Hans färd år 1000 mot s. v. förde
honom till Nordamerikas fastland, där han
övervintrade i »Vinland» (se vidare V i
n-1 a n d och där anförd litt.). O. Sjn.
Leigh [li], stad i eng. grevsk. Lancaster,
v. om Manchester; 46,710 inv. (1928).
Kolgruvor. Silkes-, bomulls-, glas- och järnindustri.
Leighton [lei’tn], Frederick, lord L.,
engelsk målare och skulptör (1830—96). Var
på sin tid Englands mest uppburne och
representative konstnär, en lärd klassicist,
förnäm och förfinad, med
utbildad smak och
mera formsinne än
temperament. Bland
L:s målningar
märkas »Frynes bad»,
»Andromake vid
brunnen», »Grekiska
boll-spelerskor», bland
hans skulpturer
»Atlet stridande med en
jätteorm» (ett ex. i
marmor i Glyptoteket
i Köpenhamn). L.
målade fresker —
»Gyl
lene timmar» m. fl. i London — samt porträtt
(självporträtt i Uffizigalleriet i Florens).
Bäst representerad i National gallery, Tate
gallery m. fl. i London. Han adlades 1878
(sir Fr. L.), blev 1896 lord (baron L.) och var
akad:s president. Litt.: Monogr. av E. Rhys
(1898), G. C. Williamson (1902) och mrs
Rus-eell Barrington (1906). G-gN.
Leijonancker, Fredrik Wilhelm Erik
Carl, ämbetsman, ingenjörofficer (1818—
83). L. blev 1836 sekundlöjtnant vid flottan,
utexaminerades 1839 från Högre
artilleriläroverket vid Marieberg,
där han sedermera
verkade som lärare,
avancerade inom
Väg-och vattenbyggnadskåren och utnämndes
1858 till
överstelöjtnant där samt
förordnades s. å. till
byråchef i styrelsen för
allmänna väg- och
vattenbyggnader. L.
blev 1870 t. f. och
1876 ord.
landshövding i Hallands län.
Han var en högt ansedd väg- och
vattenbyggnadsingenjör, som inlade stora förtjänster vid
lösandet av då aktuella tekniska
byggnads-problem, bl. a. anläggandet av kommunala
vattenledningar och enskilda järnvägar. G. H-r.
Leijonbergh, Johan, diplomat (1625—91).
Blev 1655 svensk kommissarie i London,
tjänstgjorde hos Karl X i danska krigen,
återvände till England 1661 som resident och
stannade där till sin död, sedan 1672 som
envoyé. Under tiden utnämndes L. till assessor
i Kommerskollegium (1664) och fick hovråds
titel (1674). Adlades 1658 (han hette förut
B a r k m a n n) och blev 1687 friherre.
Leijoncrona, C h r is to f f er, skald,
diplomat (omkr. 1662—1710), son till drottning
Kristinas hovskräddare, sedermera
hovintendenten Johan Holm, 1653 adlad L.; om denne
jfr Personhist. Tidskr.
1921. L. reste 1689
som kommissionssekr.
till London,
utnämndes 1703 till envoyé
där och kvarstannade
till sin död. — De
bevarade dikterna av
L. synas härröra från
hans ungdomsår; de
röja förtrogenhet med
den kontinentala
renässanspoesiens olika
former. Dit höra flera
begravningskväden,
ss. »Tvenne herdars samtal» etc. (1679). I
heroiden »Habor och Signill» gav L. prov på
barockens erotiska modediktning men även
på självständig psykologi. Ett fragment av
en herderoman röjer en viss realism i
skildringar av Stockholmstrakten. L:s alstring är
tryckt i P. Hanselli, »Samlade
vitterhetsarbeten af svenska författare», VI (1863). G. v. R.
Leijonhielm, Anders, frih., krigare,
ämbetsman (1655—1727), son till översten Erik
Baaz (1667 adlad L.) och sonson till biskopen
i Växjö Johannes Baazius. Avancerade vid
Kalmar reg:te till överstelöjtnant (1709), blev
1710 överste och chef för Jönköpings reg:te,
1714 landshövding i Linköpings län, 1718
generalmajor och s. å. landshövding i
Jönköpings län. L. fick friherrlig värdighet 1719.
Under Karl XII:s fälttåg i Polen anfölls L.
vid Latowicz (aug. 1704) av en mångdubbelt
överlägsen fientlig styrka, försvarade sig
hjältemodigt, nödgades slutligen ge sig
fången men utväxlades snart och följde åter
konungens här. Vid Poltava bortsköts hans
vänstra ben av en kanonkula. Han deltog i
kalabaliken i Bender. A. S.*
Leijonhufvud, gammal svensk frälsesläkt,
förekommer tidigast vid 1300-talets mitt i
Södermanland. Riksrådet Erik
Abrahams-son (d. 1520; se nedan) var far till Gustav
Vasas gemål Margareta (se Margareta,
svenska drottningar) och till Märta
Eriks-dotter (»kung Märta», se Sture, Svante
Stensson). Deras bror Sten Eriksson, frih.
1561, blev stamfar för den grevliga ätt, som
senare antog namnformen Lewenhaupt (se
d. o., släktart.); om Sten Eriksson och hans
söner Axel och Mauritz se nedan under
Leijonhufvud. Drottning Margaretas äldre
bror riksrådet Abraham Eriksson (d.
1556) blev far till riksrådet Erik
Abrahams-son L. (d. 1616), se sp. 956. Dennes söner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
