Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
979
Lely—Lemberg
980
ekäl från sin professur i Vilna, var under
upproret 1830—31 medl. av provisoriska
regeringen och flydde
därpå till Frankrike.
Utvisad därifrån 1833,
bodde L., en av
ledarna för den
demokratiska riktningen bland
de polska
emigranterna, till kort före
sin död i Bryssel. L.
var en mycket
produktiv vetenskapsman,
skrev bl. a. betydande
arbeten i numismatik
och historisk geografi
men framför allt en
rad banbrytande verk i polsk historia,
samlade i »Polska» etc. (Polen; 20 bd, 1854—68).
Monogr. av A. Sliwinski, I (1918). A. A-t.
Lely [li’li], sir Peter, tysk-engelsk
porträttmålare (1618—80); hette eg. Pieter
van der F a e s. Efter studier i Haarlem
begav sig L. 1641 till England. Vid
1650-talets ingång ansågs
han som Englands
främste porträttör
samt togs i anspråk
av Cromwell m. fl.
Hans egentliga
glansperiod inföll dock
under restaurationen, då
han för Karl II :s
räkning fick utföra ett
stort antal porträtt.
Ryktbarast äro de
båda bildserierna av
Karls älskarinnor på
Windsor och Hampton
court samt de ypperliga amiralsporträtten i
Greenwich. Utförde även bibliska och
mytologiska motiv. Litt.: C. H. Collins Baker,
»L. and the Stuart portrait-painters» (1912)
och »L. and Kneller» (1922). W. N-r.
Lelången, långsträckt insjö i n. Dalsland
och s. Värmland (se kartorna vid d. o.); 39
km lång, 56 kvkm, 93 m ö. h., 47 m djup.
Mottager i n. vid Lennartsfors (se d. o.)
Foxens (se d. o.) m. fl. sjöars vatten och
genom Gustavsforsån vattnet från V. och ö.
Silen m. fl. sjöar. Jfr även Dalslands
kanal.
Lem, hos ryggradsdjuren dets. som
extremitet (se E x t r e m i t e t e r). Redan de
äldsta kända fossila fiskarna voro försedda med
åtminstone främre lemmar, vadan frånvaron
av extremiteter hos en del ryggradsdjur anses
vara ett sekundärt tillstånd. Fiskarnas
lemmar, bröst-, resj| bukfenor, kunna alla hänföras
till samma typ, som i stort sett
överensstämmer med de opariga fenorna (jfr Fiskar).
De anses ha utvecklat sig ur pariga,
längs-gående sidoveck (sidovecksteorien), av vilka
vissa delar förblivit bestående och förstärkts
med fenstrålar. Av helt annan typ äro
däremot fyrfotad jurens lemmar (jfr
Människan), som likaledes visa stor
överensstämmelse sinsemellan. Ehuru övergångsformer
mellan fenor och fyrfotadjurens lemmar
saknas, har man sökt härleda de senare ur en hos
vissa fossila fiskar påträffad fentyp, som nära
överensstämmer med den av Gegenbaur (se
d. o.) på teoretisk väg härledda s. k. urfenan,
arkipterygium. T. P.
Le Mairesundet [la må’r-] skiljer
Eldslandet och Staten eiland. 25—30 km brett.
Upptäcktes 1616 av C. Schouten och J. Le Maire.
Lemaitre [lømä’tr], Frédérick, fransk
skådespelare (1800—76). Genomgick från 1815
konservatoriet i Paris, var sedan en kortare
tid anställd vid Odéon och senare också vid
Théatre frangais men förde f. ö. ett oroligt
vandringsliv mellan privatteatrarna i Paris
och spelade bl. a. också i London.
»Boulevardteaterns Talma» var romantikens store
skådespelare i Frankrike, en folkets
kome-diant, »tragedien och komedien i en person,
därav hans allmakt» (V. Hugo). Bland L:s
roller märkas Othello, Ruy Bias och Edmond
Kean. L:s »Souvenirs» utkommo 1879. Litt.:
L. H. Lecomte, »F. L.» (2 bd, 1888). G. K-g.
Lemaitre [lomä’tr], J u 1 e s, fransk
författare (1853—1914), framför allt känd som
inflytelserik kritiker i Journal des Débats och
Le Temps. Hans i bokform samlade kritiska
uppsatser, »Les
con-temporains» (8 bd,
1885—1918) och
»Impressions de théåtre»
(11 bd, 1888—1920),
äro standardverk i
sin art. En skarpsynt
och spirituell
iakttagare är L. även som
novellist och
dramatiker. Komedien »Le
député Leveau» (1890)
är en politisk satir,
»Flipote» (1893) ger
dråpliga interiörer ur
livet bakom kulisserna; rent psykologiska
konflikter behandlas i »L’åge difficile» (1895;
Den farliga åldern, Sthlm 1896) och »L’ainée»
(1898). Som klassiker och traditionalist i sina
litterära meningar ställde sig L. efter
sekelskiftet i den uppblossande nationalistiska och
monarkiska rörelsens tjänst och skrev en rad
politiska stridsskrifter. Hans »J. J.
Rousseau» (1907; sv. övers. 1912) är ett våldsamt
angrepp på romantiken. L. skrev även
monografier över Racine (1908), Fénelon (1910) och
Chateaubriand (1912). Monogr. av H.
Bordeaux (1920) och H. Morice (1924); A. Belis,
»La critique frangaise ä la fin du XIX.
siècle» (1926). Kj. S-g.
Léman [lemäz], Lac L. el. Le L., se
Genève sj ö n.
Leman, Filip, jurist och kommunalman
(1837—1905). Blev fil. dr i Uppsala 1866,
avlade hovrättsexamen där 1868 och var från
1872 advokat i Göteborg, i vars kommunala
liv han länge intog en framskjuten och
inflytelserik ställning. L. var 1896—1904 led.
av Första kammaren, därunder led. av
lagutskottet 1900—04. L. åtnjöt stort anseende
och förtroende som framstående jurist. E. Spr.
Léman [lemä’], G. M. J. G., greve, belgisk
militär, se L i é g e.
Le Mans [lo mä’], se Mans, Le.
Lemberg, off. Lwow, ukr. Lviv, fr. Léopol,
stad i s. ö. Polen, ö. Galiziens kulturcentrum
och förnämsta handels- och industristad;
219,388 inv. (1921; 51 % rom. katoliker, 12 %
grek, katoliker, 35 % judar); säte för rom.-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
